2015-02-09 06:00

2015-02-09 06:00

Måste ge besked

LEDARE

Stefan Löfvens (S) första möte i EU-nämnden i höstas blev omskrivet. Statsministern skapade stor förvirring kring vilket mandat regeringen egentligen sökte inför förhandlingar om klimatpolitiken.

Ledamoten Marie Granlund (S) påpekade under mötet att det blir väldigt konstigt om Sverige ena gången åker till Bryssel med en ståndpunkt, för att gången därpå dyka upp med en annan. Det är inget bra sätt att framstå som trovärdig.

Fadäsen visade på vikten av noggranna förberedelser och inte minst vikten av en klar regeringslinje. Just förvirringen i EU-nämnden berodde inte på politisk oenighet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men meningsskiljaktigheterna mellan de två regeringspartierna i en rad frågor har gång på gång gjort sig påmind. Frågan om kärnkraftens framtid är ytterligare en, där MP pläderar för en sak och S mumlar om en annan.

I dagarna har riksmedia uppmärksammat skillnader mellan allianspartierna, både gällande exempelvis migration och vårdnadsbidraget. När partierna nu befinner sig i opposition är det bra att de olika uppfattningarna kommer fram och betyder inte att partierna inte kommer att kunna enas och samarbeta igen.

Vad som däremot är uppseendeväckande är att de nuvarande regeringspartierna inte verkar ha förstått skillnaden mellan att differentiera sig i opposition och att samarbeta i en regering där alla beslut fattas kollektivt. Ett exempel av allvarligare karaktär är regeringens öppna dispyt om vilka åtgärder som ska vidtas för att stoppa hotet om terrorism kopplat till det växande antalet individer som reser härifrån till Syrien och Irak för att strida med terrororganisationer.

Efter terrordåden i Paris och mot bakgrund av terrorresorna har diskussionen tagit fart om EU-förslaget att införa det så kallade PNR-registret, ett register över alla flygpassagerare som reser till och från Europa. Inrikesminister Anders Ygeman (S) har både i Ekots lördags intervju (24/1) och i Dagens Nyheter (6/2) uttalat fördelar med registret. I DN uttalade sig dock både EU-nämndens ordförande Carl Schlyter (MP) och Anders Schröder (MP), it-politisk talesperson, kritiskt mot förslaget.

Principiellt är diskussionen intressant då säkerhet ställs mot integritet. Att svara på hotet mot det öppna samhället med att utöka kartläggningen av medborgarna, och således inskränka en del av den frihet och tillit vi i grunden vill skydda, är på ett sätt motsägelsefullt. Samtidigt får vi inte bli naiva inför terrorhotet, det måste finnas redskap för att bekämpa det.

Uppgifter lagras redan i dag hos olika flygbolag. 80 procent av alla narkotikabeslag på Arlanda sker exempelvis med hjälp av sådan information. Samordnas de nationella regelverken skulle samma krav på gallring för alla sparade passageraruppgifter också kunna ställas, vilket i själva verket kan ge ett mer rättssäkert system.

Avvägningarna är inte enkla, men nödvändiga. Därför bör svenska folket också få tydliga besked om vilken linje regeringen faktiskt förespråkar när frågan diskuteras i Bryssel.

Amelie Langby/SNB

Ledamoten Marie Granlund (S) påpekade under mötet att det blir väldigt konstigt om Sverige ena gången åker till Bryssel med en ståndpunkt, för att gången därpå dyka upp med en annan. Det är inget bra sätt att framstå som trovärdig.

Fadäsen visade på vikten av noggranna förberedelser och inte minst vikten av en klar regeringslinje. Just förvirringen i EU-nämnden berodde inte på politisk oenighet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet, men meningsskiljaktigheterna mellan de två regeringspartierna i en rad frågor har gång på gång gjort sig påmind. Frågan om kärnkraftens framtid är ytterligare en, där MP pläderar för en sak och S mumlar om en annan.

I dagarna har riksmedia uppmärksammat skillnader mellan allianspartierna, både gällande exempelvis migration och vårdnadsbidraget. När partierna nu befinner sig i opposition är det bra att de olika uppfattningarna kommer fram och betyder inte att partierna inte kommer att kunna enas och samarbeta igen.

Vad som däremot är uppseendeväckande är att de nuvarande regeringspartierna inte verkar ha förstått skillnaden mellan att differentiera sig i opposition och att samarbeta i en regering där alla beslut fattas kollektivt. Ett exempel av allvarligare karaktär är regeringens öppna dispyt om vilka åtgärder som ska vidtas för att stoppa hotet om terrorism kopplat till det växande antalet individer som reser härifrån till Syrien och Irak för att strida med terrororganisationer.

Efter terrordåden i Paris och mot bakgrund av terrorresorna har diskussionen tagit fart om EU-förslaget att införa det så kallade PNR-registret, ett register över alla flygpassagerare som reser till och från Europa. Inrikesminister Anders Ygeman (S) har både i Ekots lördags intervju (24/1) och i Dagens Nyheter (6/2) uttalat fördelar med registret. I DN uttalade sig dock både EU-nämndens ordförande Carl Schlyter (MP) och Anders Schröder (MP), it-politisk talesperson, kritiskt mot förslaget.

Principiellt är diskussionen intressant då säkerhet ställs mot integritet. Att svara på hotet mot det öppna samhället med att utöka kartläggningen av medborgarna, och således inskränka en del av den frihet och tillit vi i grunden vill skydda, är på ett sätt motsägelsefullt. Samtidigt får vi inte bli naiva inför terrorhotet, det måste finnas redskap för att bekämpa det.

Uppgifter lagras redan i dag hos olika flygbolag. 80 procent av alla narkotikabeslag på Arlanda sker exempelvis med hjälp av sådan information. Samordnas de nationella regelverken skulle samma krav på gallring för alla sparade passageraruppgifter också kunna ställas, vilket i själva verket kan ge ett mer rättssäkert system.

Avvägningarna är inte enkla, men nödvändiga. Därför bör svenska folket också få tydliga besked om vilken linje regeringen faktiskt förespråkar när frågan diskuteras i Bryssel.

Amelie Langby/SNB