2015-02-05 06:00

2015-02-05 06:00

Inte bara resurser

LEDARE

Debatter om den svenska välfärden tenderar att handla om resurser.

Särskilt vänsterpartierna har en böjelse att se ökade resurser som svaret på välfärdens alla utmaningar. För sällan lyfts alternativet, att nyttja de befintliga resurserna bättre, fram.

Vad gäller den svenska sjukvården är det populärt att från politiskt håll angripa problem med olika miljarder. Kömiljarden, samordnings- och tillgänglighetsmiljarden, en miljard mot psykisk ohälsa, professionsmiljarden, och så vidare. Problemen som miljarderna ska åtgärda har dock visats ha en förmåga att överleva satsningarna.

Stockholms läns landsting har granskat sina tre stora akutsjukhus. Under de två senaste åren ökade antalet anställda, lönerna gick upp, men produktiviteten utvecklades i motsatt riktning. Sjukhusen kostar mer men producerar mindre. Förklaringen är ineffektiv organisation. Läkare och sjuksköterskor används inte på ett effektivt sätt. För mycket tid och resurser går till annat än direkt vård.

Detta nödvändiggör nytänkande, men även konventionella metoder bör tas tillvara om de bidrar till ökad effektivitet. Fler medicinska sekreterare och undersköterskor kan underlätta för andra yrkeskategorier att utföra det arbete de faktiskt är utbildade för och som skattebetalarna betalar dem för att utföra. Förutom att det av kostnadsskäl vore klokt är det också ett sätt att värna professionernas status.

Tack vare Alliansen har svensk sjukvård mer pengar nu än någonsin tidigare. Det är dock tydligt att ökade resurser inte alltid leder till bättre utfall. Resurser är inte detsamma som kvalitet. Nya behandlingsmetoder inom sjukvården och höjda förväntningar från medborgarna är utmaningar som förutsätter att vi gör saker på ett bättre sätt än i dag. Åtminstone om vi inte ska behöva höja skattetrycket än mer.

Förmodligen behövs en mer övergripande förändring av hur sjukvården organiseras. Sjukvården är strukturerad i 21 olika landsting och regioner. Den decentralistiska tanken är god. I praktiken bidrar det dock till ineffektivheten och att kostnaderna drivs upp. Att landsting använder olika it-system (datajournalsystem) är ett typexempel på de problem det leder till. Därför bör det utredas huruvida landstingen borde avskaffas för att ersättas av en mer centraliserad struktur, likt som skett med polisen. Till exempel föreslog KD:s avgående partiledare Göran Hägglund i sitt sommartal 2014 att sjukhusvården bör förstatligas.

Hälso- och sjukvårdslagen säger att målet är vård på lika villkor för hela befolkningen. Troligt är att det med en enhetligare styrning vore enklare att uppnå en jämlikare sjukvård. Det behövs en ordenlig diskussion om den nuvarande strukturen skapar bäst vård för pengarna. Konstigt nog tycks det krävas mer politiskt mod för att diskutera detta än det gör för att satsa mer skattepengar på detsamma, trots det påvisade svinnet.

Erik Hagströ

SNB

Särskilt vänsterpartierna har en böjelse att se ökade resurser som svaret på välfärdens alla utmaningar. För sällan lyfts alternativet, att nyttja de befintliga resurserna bättre, fram.

Vad gäller den svenska sjukvården är det populärt att från politiskt håll angripa problem med olika miljarder. Kömiljarden, samordnings- och tillgänglighetsmiljarden, en miljard mot psykisk ohälsa, professionsmiljarden, och så vidare. Problemen som miljarderna ska åtgärda har dock visats ha en förmåga att överleva satsningarna.

Stockholms läns landsting har granskat sina tre stora akutsjukhus. Under de två senaste åren ökade antalet anställda, lönerna gick upp, men produktiviteten utvecklades i motsatt riktning. Sjukhusen kostar mer men producerar mindre. Förklaringen är ineffektiv organisation. Läkare och sjuksköterskor används inte på ett effektivt sätt. För mycket tid och resurser går till annat än direkt vård.

Detta nödvändiggör nytänkande, men även konventionella metoder bör tas tillvara om de bidrar till ökad effektivitet. Fler medicinska sekreterare och undersköterskor kan underlätta för andra yrkeskategorier att utföra det arbete de faktiskt är utbildade för och som skattebetalarna betalar dem för att utföra. Förutom att det av kostnadsskäl vore klokt är det också ett sätt att värna professionernas status.

Tack vare Alliansen har svensk sjukvård mer pengar nu än någonsin tidigare. Det är dock tydligt att ökade resurser inte alltid leder till bättre utfall. Resurser är inte detsamma som kvalitet. Nya behandlingsmetoder inom sjukvården och höjda förväntningar från medborgarna är utmaningar som förutsätter att vi gör saker på ett bättre sätt än i dag. Åtminstone om vi inte ska behöva höja skattetrycket än mer.

Förmodligen behövs en mer övergripande förändring av hur sjukvården organiseras. Sjukvården är strukturerad i 21 olika landsting och regioner. Den decentralistiska tanken är god. I praktiken bidrar det dock till ineffektivheten och att kostnaderna drivs upp. Att landsting använder olika it-system (datajournalsystem) är ett typexempel på de problem det leder till. Därför bör det utredas huruvida landstingen borde avskaffas för att ersättas av en mer centraliserad struktur, likt som skett med polisen. Till exempel föreslog KD:s avgående partiledare Göran Hägglund i sitt sommartal 2014 att sjukhusvården bör förstatligas.

Hälso- och sjukvårdslagen säger att målet är vård på lika villkor för hela befolkningen. Troligt är att det med en enhetligare styrning vore enklare att uppnå en jämlikare sjukvård. Det behövs en ordenlig diskussion om den nuvarande strukturen skapar bäst vård för pengarna. Konstigt nog tycks det krävas mer politiskt mod för att diskutera detta än det gör för att satsa mer skattepengar på detsamma, trots det påvisade svinnet.

Erik Hagströ

SNB