2015-01-29 06:00

2015-01-29 06:00

Svenska kyrkans tystnad

Kristna är världens mest förföljda grupp. Det framkommer tydligt av organisationen Open Doors årliga rapport om förföljelse av kristna i omvärlden. Statistiken ”får tas med en nypa salt”skriver Svenska kyrkans internationella chef, Erik Lysén, på kyrkans hemsida. Över 200 miljoner kristna förföljs i omvärlden. Trots detta tycks det inom Svenska kyrkan finnas en tveksamhet inför att uppmärksamma denna tragedi.

Det borde finnas få viktigare uppgifter för Svenska kyrkan än att folkbilda om förföljelsen. Men i stället för att använda Open Doors rapport i sådant syfte försöker man misstänkliggöra organisationens statistik. Open Doors har sedan 1993 årligen tagit fram siffror på förföljelsen av kristna, med metoder som öppet redovisas.

Statistiken används för att försöka identifiera förföljelsens orsaker. Om man inte gillar en forskningsrapports slutsatser kan ett knep vara att kritisera statistiken som underbygger slutsatserna. Islamistisk extremism är enligt Open Doors den i särklass tydligaste orsaken. I 40 av 50 länder som listas är islamistisk extremism en betydande orsak till förföljelsen.

Svenska kyrkan har under många år kritiserats för sin tysthet om förföljelsen. Betänk hur reaktionerna skulle ha sett ut i den muslimska världen om beväpnade kristna män stormade någon av Sveriges moskéer och ställde muslimer inför valet att konvertera eller dö. När ärkebiskopen kommenterade terrordåden i Paris sade hon att det är omöjligt att dåden kunnat rättfärdigas på religiösa grunder.

Onekligen finns det en hel del islamister som inte håller med. Svenska kyrkan brukar lyfta fram vikten av dialog och inkludering. Det är viktigt. Men det betyder inte att konflikter måste slätas över. Om man erkänner att det finns konflikter torde utsikterna att hantera dessa vara bättre. Svenska kyrkan bör kunna tala klarspråk om vad som är den främsta orsaken till att kristna bröder och systrar förföljs.

Sekulära samhällen må prioritera andra frågor än religionsfrihet. Svenska kyrkan kan här fylla ett vakuum. Om de inte litar på Open Doors statistik kan den väl ta fram egen. Eller så kanske den helt enkelt inte anser frågan tillräckligt intressant. Det vore om inte annat ett sätt för Svenska kyrkan att stärka sin relevans i det svenska samhället. Den inslagna linjen är bevisligen ingen framgångsstrategi.

I stället för att försöka förminska Open Doors arbete med tal om att dess rapporter bör tas med en nypa salt, skulle Svenska kyrkan gott kunna tala om behovet av mer salt i sin egen organisation. ”Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.”, står det i Lukasevangeliet 14:34-35 (Svenska Folkbibeln). Verserna är värda att begrunda för Svenska kyrkans ledning.

Erik Hagström/SNB

Kristna är världens mest förföljda grupp. Det framkommer tydligt av organisationen Open Doors årliga rapport om förföljelse av kristna i omvärlden. Statistiken ”får tas med en nypa salt”skriver Svenska kyrkans internationella chef, Erik Lysén, på kyrkans hemsida. Över 200 miljoner kristna förföljs i omvärlden. Trots detta tycks det inom Svenska kyrkan finnas en tveksamhet inför att uppmärksamma denna tragedi.

Det borde finnas få viktigare uppgifter för Svenska kyrkan än att folkbilda om förföljelsen. Men i stället för att använda Open Doors rapport i sådant syfte försöker man misstänkliggöra organisationens statistik. Open Doors har sedan 1993 årligen tagit fram siffror på förföljelsen av kristna, med metoder som öppet redovisas.

Statistiken används för att försöka identifiera förföljelsens orsaker. Om man inte gillar en forskningsrapports slutsatser kan ett knep vara att kritisera statistiken som underbygger slutsatserna. Islamistisk extremism är enligt Open Doors den i särklass tydligaste orsaken. I 40 av 50 länder som listas är islamistisk extremism en betydande orsak till förföljelsen.

Svenska kyrkan har under många år kritiserats för sin tysthet om förföljelsen. Betänk hur reaktionerna skulle ha sett ut i den muslimska världen om beväpnade kristna män stormade någon av Sveriges moskéer och ställde muslimer inför valet att konvertera eller dö. När ärkebiskopen kommenterade terrordåden i Paris sade hon att det är omöjligt att dåden kunnat rättfärdigas på religiösa grunder.

Onekligen finns det en hel del islamister som inte håller med. Svenska kyrkan brukar lyfta fram vikten av dialog och inkludering. Det är viktigt. Men det betyder inte att konflikter måste slätas över. Om man erkänner att det finns konflikter torde utsikterna att hantera dessa vara bättre. Svenska kyrkan bör kunna tala klarspråk om vad som är den främsta orsaken till att kristna bröder och systrar förföljs.

Sekulära samhällen må prioritera andra frågor än religionsfrihet. Svenska kyrkan kan här fylla ett vakuum. Om de inte litar på Open Doors statistik kan den väl ta fram egen. Eller så kanske den helt enkelt inte anser frågan tillräckligt intressant. Det vore om inte annat ett sätt för Svenska kyrkan att stärka sin relevans i det svenska samhället. Den inslagna linjen är bevisligen ingen framgångsstrategi.

I stället för att försöka förminska Open Doors arbete med tal om att dess rapporter bör tas med en nypa salt, skulle Svenska kyrkan gott kunna tala om behovet av mer salt i sin egen organisation. ”Salt är bra, men om saltet förlorar sin sälta, hur ska man då få det salt igen? Det duger varken för jorden eller gödselhögen. Man kastar bort det.”, står det i Lukasevangeliet 14:34-35 (Svenska Folkbibeln). Verserna är värda att begrunda för Svenska kyrkans ledning.

Erik Hagström/SNB