2015-01-28 06:00

2015-01-28 06:00

Samhället måste vara starkare

I går var det en minnesdag för Förintelsens offer. Sedan 2005 är detta datum, detsamma som dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945, en internationell dag för att minnas. Runt om i världen hålls ceremonier för att aldrig låta det fruktansvärda som skedde falla i glömska.

I Sverige har det varit en nationell minnesdag sedan 1999, då Göran Persson som statsminister tog initiativ till det. Persson medverkar under dagen i år i en minnesceremoni i Sveriges riksdag. Någon nuvarande S-minister har inte synts till i programmet men vi får ana att någon åtminstone närvarar, då symbolvärdet för en regering som nyligen ansträngt relationen med Israel trots allt inte ska underskattas i sammanhanget.

I minnesceremonin i riksdagen deltar speciellt Tobias Rawet, som under andra världskriget satt i koncentrationslägret Ravensbrück. Han är en av få överlevande som fortfarande orkar berätta om Förintelsen. Det är en berättelse som inte får falla i glömska. Genom att kollektivt minnas folkmordet på över sex miljoner judar, samt förintelsen av bland annat romer, funktionshindrade och homosexuella, som skedde under andra världskriget kan det förhindras att något liknande inträffar igen.

En av frågorna som återkommande har ställts är hur Förintelsen kunde ske. Det finns inget enkelt svar. Det skedde inte över en natt. Det är också därför det är så viktigt att i dag ta antisemitism och hotet mot judiska församlingar på allvar, att inte vifta bort trakasserier och hot som något marginellt.

I förra veckan sände SVT Uppdrag gransknings reportage om antisemitismen i Malmö. Det gav en dyster och oacceptabel bild. Trakasserierna sker både öppet och i det fördolda, på ett kafé, på trottoaren eller i ett klassrum, mot hem och församlingslokaler. Över hundra polisanmälningar har kommit in de senaste två åren, men ingen av dessa har ens lett till åtal. Medan det svenska rättsväsendet och den socialdemokratiskt styrda kommunen uppenbarligen inte gör tillräckligt minskar den judiska församlingen i Malmö.

Under måndagen var det Sveriges tur att svara på kritik inom ramen för den allmänna granskningen av länder som FN:s råd för mänskliga rättigheter gör i Genève. Det ökade antalet rapporter om hatbrott mot minoriteter, däribland judar men också muslimer och romer, var just en av kritikpunkterna mot Sverige som regeringen fick ta emot. Med den situation som föreligger räcker inte beklagande ord från politiker och myndigheter. Ett mer omfattande grepp för att lagföra hatbrott är ett exempel på en konkret åtgärd som väntar på att genomföras.

Europas samhällen hade för 70 år sedan inte förmågan att förhindra det fruktansvärda som då skedde. Vi måste se till att samhället i dag är starkare. Det arbetet börjar med att ta situationen för Sveriges judiska minoritet på allvar.

Amelie Langby/SNB

I går var det en minnesdag för Förintelsens offer. Sedan 2005 är detta datum, detsamma som dagen då koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945, en internationell dag för att minnas. Runt om i världen hålls ceremonier för att aldrig låta det fruktansvärda som skedde falla i glömska.

I Sverige har det varit en nationell minnesdag sedan 1999, då Göran Persson som statsminister tog initiativ till det. Persson medverkar under dagen i år i en minnesceremoni i Sveriges riksdag. Någon nuvarande S-minister har inte synts till i programmet men vi får ana att någon åtminstone närvarar, då symbolvärdet för en regering som nyligen ansträngt relationen med Israel trots allt inte ska underskattas i sammanhanget.

I minnesceremonin i riksdagen deltar speciellt Tobias Rawet, som under andra världskriget satt i koncentrationslägret Ravensbrück. Han är en av få överlevande som fortfarande orkar berätta om Förintelsen. Det är en berättelse som inte får falla i glömska. Genom att kollektivt minnas folkmordet på över sex miljoner judar, samt förintelsen av bland annat romer, funktionshindrade och homosexuella, som skedde under andra världskriget kan det förhindras att något liknande inträffar igen.

En av frågorna som återkommande har ställts är hur Förintelsen kunde ske. Det finns inget enkelt svar. Det skedde inte över en natt. Det är också därför det är så viktigt att i dag ta antisemitism och hotet mot judiska församlingar på allvar, att inte vifta bort trakasserier och hot som något marginellt.

I förra veckan sände SVT Uppdrag gransknings reportage om antisemitismen i Malmö. Det gav en dyster och oacceptabel bild. Trakasserierna sker både öppet och i det fördolda, på ett kafé, på trottoaren eller i ett klassrum, mot hem och församlingslokaler. Över hundra polisanmälningar har kommit in de senaste två åren, men ingen av dessa har ens lett till åtal. Medan det svenska rättsväsendet och den socialdemokratiskt styrda kommunen uppenbarligen inte gör tillräckligt minskar den judiska församlingen i Malmö.

Under måndagen var det Sveriges tur att svara på kritik inom ramen för den allmänna granskningen av länder som FN:s råd för mänskliga rättigheter gör i Genève. Det ökade antalet rapporter om hatbrott mot minoriteter, däribland judar men också muslimer och romer, var just en av kritikpunkterna mot Sverige som regeringen fick ta emot. Med den situation som föreligger räcker inte beklagande ord från politiker och myndigheter. Ett mer omfattande grepp för att lagföra hatbrott är ett exempel på en konkret åtgärd som väntar på att genomföras.

Europas samhällen hade för 70 år sedan inte förmågan att förhindra det fruktansvärda som då skedde. Vi måste se till att samhället i dag är starkare. Det arbetet börjar med att ta situationen för Sveriges judiska minoritet på allvar.

Amelie Langby/SNB