2015-01-24 06:00

2015-01-24 06:00

En politik med ansvar

Moderaternas politikutveckling har börjat ta fart. Ett antal arbetsgrupper har tillsatts för att arbeta fram förslag med sikte på valet 2018. En av grupperna är ”Stärkt integration i ett öppet Sverige”. Den behandlar, som namnet antyder, migrations- och integrationsfrågor och leds av förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson.

Flera av deltagarna som ingår i arbetsgruppen har framhållit att de är beredda att vända och vrida på frågorna ur ett brett perspektiv. I en artikel i Dagens industri (21/1) förklarade riksdagsledamoten Hanif Bali dessutom att den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet, vilken Socialdemokraterna sedermera anslutit sig till, är överspelad. Det är bra att Moderaterna tydligt klipper det bandet och formulerar en självständig politik.

Det är emellertid inte första gången M ska ta fram nya konkreta förslag på området. För nästan precis ett år sedan lade en tidigare arbetsgrupp, ledd av dåvarande migrationsminister Tobias Billström, fram sina förslag. Bland dem återfanns förslag för ökad öppenhet, till exempel att vidga de lagliga vägarna till EU genom förbättrad arbetskraftsinvandring och att verka för att fler medlemsländer i EU ska ta emot en större andel flyktingar. Det fanns också förslag om att öka rättssäkerheten i systemet genom att hantera ”uppenbart ogrundade ansökningar om asyl”snabbare.

Ett annat förslag var att bredda försörjningskravet. Det skrev just Elisabeth Svantesson, med flera, en motion om i riksdagen senast i höstas. Försörjningskravet infördes 2010 och syftar till att den som har uppehållstillstånd i Sverige ska kunna försörja sig på egen hand och bo under ordnade former, för att familjemedlemmar ska kunna anhöriginvandra. Det kan ur en synvinkel ses som en restriktiv åtgärd, ur en annan kan det noteras att anhöriginvandringen är fortsatt generös men betonar ett ökat ansvar på individen. Det är en sådan linje som tyvärr har kommit bort i debatten som oftast tycks kretsa mellan helt öppna eller stängda gränser.

När Alliansen först gjorde upp med MP om migrationen handlade det om att förbättra arbetskraftsinvandringen, något som inte minst LO motarbetat. Det ska vara enkelt att komma till Sverige och jobba, utan att myndigheter eller fack säger nej. Den grunden bör bestå. Så som den migrationspolitiska uppgörelsen senare tog sin form, med en mängd undantag från bland annat vilka som skulle omfattas av försörjningskravet, har dock väckt frågor. Där skulle även Kristdemokraterna, som motsatt sig ett breddat försörjningskrav, med fördel passa på att tänka om nu när också de håller på och omprövar sin politik.

Sverige ska vara ett öppet land –med en rättssäker hantering och en politik som låter människor ta ansvar istället för att hamna i bidragsberoende och utanförskap. Då behövs en uppslutning bakom mer kravställande förslag, så att idéerna som arbetsgrupperna tar fram faktiskt också genomförs.

Amelie Langby/SNB

Moderaternas politikutveckling har börjat ta fart. Ett antal arbetsgrupper har tillsatts för att arbeta fram förslag med sikte på valet 2018. En av grupperna är ”Stärkt integration i ett öppet Sverige”. Den behandlar, som namnet antyder, migrations- och integrationsfrågor och leds av förra arbetsmarknadsministern Elisabeth Svantesson.

Flera av deltagarna som ingår i arbetsgruppen har framhållit att de är beredda att vända och vrida på frågorna ur ett brett perspektiv. I en artikel i Dagens industri (21/1) förklarade riksdagsledamoten Hanif Bali dessutom att den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet, vilken Socialdemokraterna sedermera anslutit sig till, är överspelad. Det är bra att Moderaterna tydligt klipper det bandet och formulerar en självständig politik.

Det är emellertid inte första gången M ska ta fram nya konkreta förslag på området. För nästan precis ett år sedan lade en tidigare arbetsgrupp, ledd av dåvarande migrationsminister Tobias Billström, fram sina förslag. Bland dem återfanns förslag för ökad öppenhet, till exempel att vidga de lagliga vägarna till EU genom förbättrad arbetskraftsinvandring och att verka för att fler medlemsländer i EU ska ta emot en större andel flyktingar. Det fanns också förslag om att öka rättssäkerheten i systemet genom att hantera ”uppenbart ogrundade ansökningar om asyl”snabbare.

Ett annat förslag var att bredda försörjningskravet. Det skrev just Elisabeth Svantesson, med flera, en motion om i riksdagen senast i höstas. Försörjningskravet infördes 2010 och syftar till att den som har uppehållstillstånd i Sverige ska kunna försörja sig på egen hand och bo under ordnade former, för att familjemedlemmar ska kunna anhöriginvandra. Det kan ur en synvinkel ses som en restriktiv åtgärd, ur en annan kan det noteras att anhöriginvandringen är fortsatt generös men betonar ett ökat ansvar på individen. Det är en sådan linje som tyvärr har kommit bort i debatten som oftast tycks kretsa mellan helt öppna eller stängda gränser.

När Alliansen först gjorde upp med MP om migrationen handlade det om att förbättra arbetskraftsinvandringen, något som inte minst LO motarbetat. Det ska vara enkelt att komma till Sverige och jobba, utan att myndigheter eller fack säger nej. Den grunden bör bestå. Så som den migrationspolitiska uppgörelsen senare tog sin form, med en mängd undantag från bland annat vilka som skulle omfattas av försörjningskravet, har dock väckt frågor. Där skulle även Kristdemokraterna, som motsatt sig ett breddat försörjningskrav, med fördel passa på att tänka om nu när också de håller på och omprövar sin politik.

Sverige ska vara ett öppet land –med en rättssäker hantering och en politik som låter människor ta ansvar istället för att hamna i bidragsberoende och utanförskap. Då behövs en uppslutning bakom mer kravställande förslag, så att idéerna som arbetsgrupperna tar fram faktiskt också genomförs.

Amelie Langby/SNB