2015-01-09 06:00

2015-01-20 22:46

Ska gå att lita på

EU-domstolen har underkänt Sveriges speciallagstiftning kring så kallade antroposofiska mediciner. I domen sägs att regeringen antingen måste införliva dessa preparat i svensk läkemedelslagstiftning eller så får de inte betecknas som läkemedel, vilket de i dag gör.

Frågan har i media de senaste dagarna framställts som ett dilemma för regeringen. Den beskrivningen får man hoppas inte är en korrekt skildring av verkligheten i Rosenbad. Att erkänna antroposofiska preparat som läkemedel vore att undergräva läkemedelbegreppets trovärdighet.

Läkemedel definieras av läkemedelslagen som varor med syfte ”att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte”. För att en vara ska kunna klassificeras som läkemedel ställs det därför krav på evidens, det vill säga bevis på att den fungerar. Ett läkemedels effektivitet avgörs genom kliniska prövningar, där höga krav ställs på tillförlitligheten.

Det är viktigt att sjuka kan lita på att det som kallas läkemedel har klarat en sådan prövning. Det är framför allt viktigt ur hälsosynpunkt. Vidare är det fel att svenska skattebetalare tvingas vara med och finansiera antroposofiska preparat. Den etiska dimensionen, att det är fel att utnyttja och profitera på personer i utsatt ställning, är också viktig att stå upp för. Konsumentlagstiftningen erbjuder visst skydd. Men vad som ska kunna marknadsföras som läkemedel bestäms i läkemedelslagstiftningen, vilken nu riskerar att urvattnas.

Självfallet är tillverkarna av antroposofiska preparat välkomna att pröva huruvida deras mediciner kan leva upp till kraven som ställs på alla andra läkemedel. Det är en farlig väg att gå att ge antroposofiska mediciner en genväg till att betecknas som läkemedel och i samma veva riskera förleda gemene man.

Viktigt att förstå är att den antroposofiska medicinen är en del av en världsåskådning, antroposofin. Världsåskådningar kännetecknas av personligt färgade uppfattningar om tillvaron som ger vägledning åt handlingar. I Järna, söder om Stockholm, som är de svenska antroposofernas starkaste fäste, går man till och med till sitt eget ”tempel”. Dess anhängare hävdar dock att det inte rör sig om någon religion, utan ”ande-vetenskap”.

Det är inte tu tal om att religioner och världsåskådningar i teorin har potential att fånga upp fenomen som inte vetenskapliga metoder klarar av att göra. Och människor kan definiera vetenskap på olika sätt, men när det rör något så viktigt som människors fysiska hälsa bör vi värna en strikt och vedertagen definition. ”Kampen”om själarna är antroposoferna självfallet fortsatt välkomna att bedriva, men deras personliga tro bör vi inte erkänna i lagstiftning.

Erik Hagström/SNB

EU-domstolen har underkänt Sveriges speciallagstiftning kring så kallade antroposofiska mediciner. I domen sägs att regeringen antingen måste införliva dessa preparat i svensk läkemedelslagstiftning eller så får de inte betecknas som läkemedel, vilket de i dag gör.

Frågan har i media de senaste dagarna framställts som ett dilemma för regeringen. Den beskrivningen får man hoppas inte är en korrekt skildring av verkligheten i Rosenbad. Att erkänna antroposofiska preparat som läkemedel vore att undergräva läkemedelbegreppets trovärdighet.

Läkemedel definieras av läkemedelslagen som varor med syfte ”att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte”. För att en vara ska kunna klassificeras som läkemedel ställs det därför krav på evidens, det vill säga bevis på att den fungerar. Ett läkemedels effektivitet avgörs genom kliniska prövningar, där höga krav ställs på tillförlitligheten.

Det är viktigt att sjuka kan lita på att det som kallas läkemedel har klarat en sådan prövning. Det är framför allt viktigt ur hälsosynpunkt. Vidare är det fel att svenska skattebetalare tvingas vara med och finansiera antroposofiska preparat. Den etiska dimensionen, att det är fel att utnyttja och profitera på personer i utsatt ställning, är också viktig att stå upp för. Konsumentlagstiftningen erbjuder visst skydd. Men vad som ska kunna marknadsföras som läkemedel bestäms i läkemedelslagstiftningen, vilken nu riskerar att urvattnas.

Självfallet är tillverkarna av antroposofiska preparat välkomna att pröva huruvida deras mediciner kan leva upp till kraven som ställs på alla andra läkemedel. Det är en farlig väg att gå att ge antroposofiska mediciner en genväg till att betecknas som läkemedel och i samma veva riskera förleda gemene man.

Viktigt att förstå är att den antroposofiska medicinen är en del av en världsåskådning, antroposofin. Världsåskådningar kännetecknas av personligt färgade uppfattningar om tillvaron som ger vägledning åt handlingar. I Järna, söder om Stockholm, som är de svenska antroposofernas starkaste fäste, går man till och med till sitt eget ”tempel”. Dess anhängare hävdar dock att det inte rör sig om någon religion, utan ”ande-vetenskap”.

Det är inte tu tal om att religioner och världsåskådningar i teorin har potential att fånga upp fenomen som inte vetenskapliga metoder klarar av att göra. Och människor kan definiera vetenskap på olika sätt, men när det rör något så viktigt som människors fysiska hälsa bör vi värna en strikt och vedertagen definition. ”Kampen”om själarna är antroposoferna självfallet fortsatt välkomna att bedriva, men deras personliga tro bör vi inte erkänna i lagstiftning.

Erik Hagström/SNB