2015-01-02 06:00

2015-01-20 22:40

Kvalitet förekvantitet

Ingen tjänar på att den högre utbildningen förflackas. Varken samhället eller de enskilda studenterna gynnas av att kvantiteten utbildningsplatser prioriteras över kvaliteten på utbildningen. Tyvärr ser det inte ut att bli något skifte i synen på högre utbildning under innevarande mandatperiod.

Inom vänstern finns det sedan gammalt en stark vilja att se så många som möjligt i högre utbildning, oavsett om det finns intresse eller förmåga hos studenterna. Det är bland annat därför som man envisas med att kräva att alla gymnasieutbildningar ska ge högskolekompetens och inte bara de rent studieförberedande gymnasieprogrammen.

I grunden är det en fin tradition från arbetarrörelsen som såg den breda massans erövrande av kunskaper, som tidigare varit förbehållna ett fåtal, som en av sina viktigaste uppgifter. Studiestöd och förbättrade utbildningsmöjligheter för alla har varit och är bra för Sverige.

Problemet är att det inte är år 1940 längre. I stället för en handfull lärosäten finns det idag omkring 50 stycken. 40 procent av 24-åringarna har påbörjat en högskoleutbildning och nästan hälften av alla 29-åringar. Det fanns 415 000 registrerade studenter under år 2014. Utbildning är inte förbehållet ett fåtal längre.

Saco, Sveriges akademikers centralorganisation, uppmanar i en artikel på DN Debatt (30/12) till ett ökat fokus på utbildningens kvalitet. Saco har helt rätt. Det är idag ett större problem att de utbildningar som ges inte håller måttet, än att de är för få. Nästan var femte högskoleutbildning underkänns i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärdering.

Denna situation är naturligtvis ohållbar. Lägger man därtill att studenterna idag har en generellt sett lägre förkunskapsnivå än tidigare, på grund av sänkta trösklar in till högskolan och en gymnasieskola som inte håller måttet, så riskerar många högskoleutbildningar att bli någon sorts förlängt gymnasium, som samtidigt hyfsar arbetslöshetssiffrorna för ungdomar.

Kvaliteten på den högre utbildningen måste höjas. Även om det sker på bekostnad av färre utbildningsplatser. Pengarna kan inte räcka till allt, även om regeringen tack vara den så kallade decemberuppgörelsen nu har fått fria händer att höja skatterna så mycket de vill.

En viktig kvalitetshöjande åtgärd är att förändra lärosätenas ersättningsystem. Om målet är att öka genomströmningen av studenter och högskolorna får betalt för varje godkänd elev är det ofrånkomligt att kraven sänks. Resultatet är lägre kunskapsnivå och en flora av så kallade Kalle Anka-kurser som kräver ett minimum av engagemang för att rendera ett godkänt betyg och pengar till institutionen.

Politiker av alla färger måste bli mer kvalitets- än kvantitetsmedvetna. Grunden för vårt fortsatta välstånd läggs vid universiteten. Utan innovation och nya produkter är det svårt att se en framtid för Sverige som ledande exportland. Vår ekonomi vilar tungt på ständigt nya avgångsklasser välutbildade och inte bara examinerade civilingenjörer och andra akademiker.

Greger Ekman/SNB

Ingen tjänar på att den högre utbildningen förflackas. Varken samhället eller de enskilda studenterna gynnas av att kvantiteten utbildningsplatser prioriteras över kvaliteten på utbildningen. Tyvärr ser det inte ut att bli något skifte i synen på högre utbildning under innevarande mandatperiod.

Inom vänstern finns det sedan gammalt en stark vilja att se så många som möjligt i högre utbildning, oavsett om det finns intresse eller förmåga hos studenterna. Det är bland annat därför som man envisas med att kräva att alla gymnasieutbildningar ska ge högskolekompetens och inte bara de rent studieförberedande gymnasieprogrammen.

I grunden är det en fin tradition från arbetarrörelsen som såg den breda massans erövrande av kunskaper, som tidigare varit förbehållna ett fåtal, som en av sina viktigaste uppgifter. Studiestöd och förbättrade utbildningsmöjligheter för alla har varit och är bra för Sverige.

Problemet är att det inte är år 1940 längre. I stället för en handfull lärosäten finns det idag omkring 50 stycken. 40 procent av 24-åringarna har påbörjat en högskoleutbildning och nästan hälften av alla 29-åringar. Det fanns 415 000 registrerade studenter under år 2014. Utbildning är inte förbehållet ett fåtal längre.

Saco, Sveriges akademikers centralorganisation, uppmanar i en artikel på DN Debatt (30/12) till ett ökat fokus på utbildningens kvalitet. Saco har helt rätt. Det är idag ett större problem att de utbildningar som ges inte håller måttet, än att de är för få. Nästan var femte högskoleutbildning underkänns i Universitetskanslersämbetets kvalitetsutvärdering.

Denna situation är naturligtvis ohållbar. Lägger man därtill att studenterna idag har en generellt sett lägre förkunskapsnivå än tidigare, på grund av sänkta trösklar in till högskolan och en gymnasieskola som inte håller måttet, så riskerar många högskoleutbildningar att bli någon sorts förlängt gymnasium, som samtidigt hyfsar arbetslöshetssiffrorna för ungdomar.

Kvaliteten på den högre utbildningen måste höjas. Även om det sker på bekostnad av färre utbildningsplatser. Pengarna kan inte räcka till allt, även om regeringen tack vara den så kallade decemberuppgörelsen nu har fått fria händer att höja skatterna så mycket de vill.

En viktig kvalitetshöjande åtgärd är att förändra lärosätenas ersättningsystem. Om målet är att öka genomströmningen av studenter och högskolorna får betalt för varje godkänd elev är det ofrånkomligt att kraven sänks. Resultatet är lägre kunskapsnivå och en flora av så kallade Kalle Anka-kurser som kräver ett minimum av engagemang för att rendera ett godkänt betyg och pengar till institutionen.

Politiker av alla färger måste bli mer kvalitets- än kvantitetsmedvetna. Grunden för vårt fortsatta välstånd läggs vid universiteten. Utan innovation och nya produkter är det svårt att se en framtid för Sverige som ledande exportland. Vår ekonomi vilar tungt på ständigt nya avgångsklasser välutbildade och inte bara examinerade civilingenjörer och andra akademiker.

Greger Ekman/SNB