2014-12-31 06:00

2015-01-20 22:40

2015 är detdags attsluta gnälla

nytt år. Så många av oss har det så bra. Och alldeles för många av oss tar det för givet.

Vi glömmer att uppskatta det som vi upplever som självklarheter.

Att vara varm Att vara mätt. Att ha tak över huvudet. Att ha tillgång till rent vatten. Att våra barn har fri sjukvård och skola. Att vi kan tycka och tänka vad vi vill.

De flesta av oss har aldrig varit med om något annat, så vi tar det för givet.

Vi tar det så för givet att vi gnäller om sådant som egentligen är småsaker. (Notera att jag skriver ”vi”, jag är medveten om att jag inte är något undantag.)

Vi tycker att det är jobbigt när saker och ting inte går som vi vill, när andra har och gör saker som vi inte själva har eller kan göra.

På sistone har jag dock hittat ett par historier som tar priset.

Först var det en tjej som hade en för stor väska med sig när hon skulle flyga med Ryan Air. Personalen upplyste henne om att den var för stot för att gå som handbagage och att hon var tvungen att betala för väskan om hon ville ha den med sig.

Hon känner sig orättvist behandlad och går till en kvällstidning som skriver!

Sedan var det några som hade köpt en all inclusive, men tvingades äta på ett annat hotell 300 meter bort. De fick också gråta ut i tidningen om hur hela deras semester blivit förstörd av allt detta gående mellan hotellen.

Hallå!

Människor är sjuka och får inte den vård de behöver i tid.

Människor är arbetslösa och mår dåligt av det.

Människor är på flykt undan krig och förföljelse.

Människor fryser och svälter ihjäl.

Folk fängslas bara för att de uttrycker en åsikt.

Och det finns folk som klagar på en liten störning av sin semester.

Jag förstår att det kan vara så att detta var den semester de sparat till jättelänge och att de blir besvikna.

Men lite perspektiv, tack.

Så det är mitt nyårslöfte.

Att försöka sätta mina problem i perspektiv.

Att försöka tänka på hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för.

Att försöka bita ihop och inte tycka synd om mig i onödan för det är trots ganska sällan det är synd om mig på riktigt.

Om jag lyckas så tror jag att det blir ett gott nytt 2015 för mig.

Och det samma önskar jag er alla.

Catarina Forsberg

Vi glömmer att uppskatta det som vi upplever som självklarheter.

Att vara varm Att vara mätt. Att ha tak över huvudet. Att ha tillgång till rent vatten. Att våra barn har fri sjukvård och skola. Att vi kan tycka och tänka vad vi vill.

De flesta av oss har aldrig varit med om något annat, så vi tar det för givet.

Vi tar det så för givet att vi gnäller om sådant som egentligen är småsaker. (Notera att jag skriver ”vi”, jag är medveten om att jag inte är något undantag.)

Vi tycker att det är jobbigt när saker och ting inte går som vi vill, när andra har och gör saker som vi inte själva har eller kan göra.

På sistone har jag dock hittat ett par historier som tar priset.

Först var det en tjej som hade en för stor väska med sig när hon skulle flyga med Ryan Air. Personalen upplyste henne om att den var för stot för att gå som handbagage och att hon var tvungen att betala för väskan om hon ville ha den med sig.

Hon känner sig orättvist behandlad och går till en kvällstidning som skriver!

Sedan var det några som hade köpt en all inclusive, men tvingades äta på ett annat hotell 300 meter bort. De fick också gråta ut i tidningen om hur hela deras semester blivit förstörd av allt detta gående mellan hotellen.

Hallå!

Människor är sjuka och får inte den vård de behöver i tid.

Människor är arbetslösa och mår dåligt av det.

Människor är på flykt undan krig och förföljelse.

Människor fryser och svälter ihjäl.

Folk fängslas bara för att de uttrycker en åsikt.

Och det finns folk som klagar på en liten störning av sin semester.

Jag förstår att det kan vara så att detta var den semester de sparat till jättelänge och att de blir besvikna.

Men lite perspektiv, tack.

Så det är mitt nyårslöfte.

Att försöka sätta mina problem i perspektiv.

Att försöka tänka på hur otroligt mycket jag har att vara tacksam för.

Att försöka bita ihop och inte tycka synd om mig i onödan för det är trots ganska sällan det är synd om mig på riktigt.

Om jag lyckas så tror jag att det blir ett gott nytt 2015 för mig.

Och det samma önskar jag er alla.

Catarina Forsberg