2014-12-22 06:00

2015-01-20 22:45

Underhåll med förbehåll

Inför julhelgerna när många tar tåget passade regeringen på att uppmärksamma järnvägsunderhållet.

Såväl resenärer som den som ska hämta vid stationen månar om att tågen går i tid och vill helst slippa höra allt vad löv eller snö på spåret och nedrivna kontaktledningar heter. Den politiska viljan att komma tillrätta med underhållet är således bra. Men frågan är om den rödgröna regeringen är på rätt spår för hur det ska gå till?

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) höll i fredags en kort pressträff för att presentera ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om järnvägens organisation. Det syftar till att se över ”hur staten kan återta kontrollen över järnvägsunderhållet”. Trafikverket fick också i uppdrag att utreda ”alternativa former för organisering av underhållet av järnvägen”.

Johansson framhöll noggrant att regeringen minsann hade tänkt ge drygt en miljard extra till underhållet varje år, men att detta inte blir av sedan Alliansens budget var den som vann stöd i riksdagen. Att Alliansen dubblerat anslaget i den långsiktiga planen 2014-2025, jämfört med den från Göran Perssons (S) tid, nämndes dock inte.

I riksmedia gick man helt på den politiska retoriken och rapporterade att staten ska återta kontrollen över järnvägsunderhållet. Saken är ju bara den att staten alltjämt är ytterst ansvarig för järnvägen, även om underhållet i dag utförs av entreprenörer via upphandling. Dessutom sköts en stor del av underhållet av det statliga bolaget Infranord, tidigare Banverket.

Vad regeringen egentligen menar med att ”återta kontrollen”är oklart. I valrörelsen var Socialdemokraternas tonläge i frågan rejält uppskruvat. I tidigare pressmeddelanden som finns på partiets hemsida står det att Infranord successivt bör omvandlas till en underhållsenhet inom Trafikverket, samt att underhållskontrakt som löper ut bör överföras till den enheten. Ett förstatligande, med andra ord. Om detta talade infrastrukturministern av någon anledning inte i fredags. Men med vilka förbehåll utreds nu frågorna?

Förhoppningsvis har regeringen insett att ett förstatligande inte löser problemen, utan snarast riskerar att skapa nya. Nobelpristagaren i ekonomi, den franske nationalekonomen Jean Tirole, som forskat på marknadsregleringar, underströk när han var i Sverige att Frankrike har liknande problem som Sverige med eftersatt underhåll, fastän ingen avreglering skett där (SVT 5/12). Konkurrens är någonting som bidrar till att effektivisera arbetet.

Med tanke på frysningar och fördyringar, otydliga och ombytliga svar i flera andra viktiga infrastrukturprojekt, såsom Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, är det dock svårt att veta vilken fot regeringen för stunden står på. Viljan att stärka statens styrning av järnvägsunderhållet låter bra. Men det bör göras med ett långsiktigt perspektiv och kompetens –och utan en förutbestämd uppfattning om att en effektiv lösning skulle vara att återinföra ett statligt monopol.

Amelie Langby/SNB

Såväl resenärer som den som ska hämta vid stationen månar om att tågen går i tid och vill helst slippa höra allt vad löv eller snö på spåret och nedrivna kontaktledningar heter. Den politiska viljan att komma tillrätta med underhållet är således bra. Men frågan är om den rödgröna regeringen är på rätt spår för hur det ska gå till?

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) höll i fredags en kort pressträff för att presentera ett tilläggsdirektiv till den pågående utredningen om järnvägens organisation. Det syftar till att se över ”hur staten kan återta kontrollen över järnvägsunderhållet”. Trafikverket fick också i uppdrag att utreda ”alternativa former för organisering av underhållet av järnvägen”.

Johansson framhöll noggrant att regeringen minsann hade tänkt ge drygt en miljard extra till underhållet varje år, men att detta inte blir av sedan Alliansens budget var den som vann stöd i riksdagen. Att Alliansen dubblerat anslaget i den långsiktiga planen 2014-2025, jämfört med den från Göran Perssons (S) tid, nämndes dock inte.

I riksmedia gick man helt på den politiska retoriken och rapporterade att staten ska återta kontrollen över järnvägsunderhållet. Saken är ju bara den att staten alltjämt är ytterst ansvarig för järnvägen, även om underhållet i dag utförs av entreprenörer via upphandling. Dessutom sköts en stor del av underhållet av det statliga bolaget Infranord, tidigare Banverket.

Vad regeringen egentligen menar med att ”återta kontrollen”är oklart. I valrörelsen var Socialdemokraternas tonläge i frågan rejält uppskruvat. I tidigare pressmeddelanden som finns på partiets hemsida står det att Infranord successivt bör omvandlas till en underhållsenhet inom Trafikverket, samt att underhållskontrakt som löper ut bör överföras till den enheten. Ett förstatligande, med andra ord. Om detta talade infrastrukturministern av någon anledning inte i fredags. Men med vilka förbehåll utreds nu frågorna?

Förhoppningsvis har regeringen insett att ett förstatligande inte löser problemen, utan snarast riskerar att skapa nya. Nobelpristagaren i ekonomi, den franske nationalekonomen Jean Tirole, som forskat på marknadsregleringar, underströk när han var i Sverige att Frankrike har liknande problem som Sverige med eftersatt underhåll, fastän ingen avreglering skett där (SVT 5/12). Konkurrens är någonting som bidrar till att effektivisera arbetet.

Med tanke på frysningar och fördyringar, otydliga och ombytliga svar i flera andra viktiga infrastrukturprojekt, såsom Bromma flygplats och Förbifart Stockholm, är det dock svårt att veta vilken fot regeringen för stunden står på. Viljan att stärka statens styrning av järnvägsunderhållet låter bra. Men det bör göras med ett långsiktigt perspektiv och kompetens –och utan en förutbestämd uppfattning om att en effektiv lösning skulle vara att återinföra ett statligt monopol.

Amelie Langby/SNB