2018-02-14 14:36

2018-02-14 14:38

Festliga minnen från då allt började

ISHOCKEY: Karlskoga HC:s profiler från första laget för 45 år sedan hyllas på fredagskvällen

Det var spelare som kom in på isen med skydden på. Ett sannolikt oslagbart publikrekord för lägsta serien. Pengar motsvarande en miljon kronor i dagens värde i en skokartong. Och även hel del bra ishockey. Framför allt väldigt många roliga minnen från den tiden.
På fredagskvällen hyllas profilerna från det första laget i klubbens historia i samband med att HC Flyers, Karlskoga HC:s efterföljare, möter Fagersta och publiken bjuds på fri entré.

- Jag har bett om att vi ska få gå ut på isen via utvisningsbåset, berättar Sten Malm.

Och möts av frågande ansiktsuttryck.

- Ja, eftersom jag aldrig under mitt hockeyliv var där, tillägger han.

Och får direkt mothugg.

Möte med tre profiler

Vi har nämligen nöjet att få träffa tre spelare från laget för 45 år sedan – Thomas Wickström, Curt Söderholm och så då Sten Malm – inför fredagens hyllningar.

Wickström och Söderholm minns det inte alls som att Malm var en spelare som aldrig var utvisad.

- Han blandade många gånger ihop de sporter han sysslade med, avslöjar Wickström.

Innan Malm, med spelad irritation, avbryter:

- Aldrig. Du minns helt fel. Det där är lögn. Och det vet du.

Men Wickström får stöd av Söderholm vilket gör att de anser att de "vunnit" den diskussionen mot den tidigare hockeyspelaren och brottaren Malm som antingen var det helgon han själv säger eller en spelare som match efter match stökade och drog på sig utvisningar.

"Fantastiskt rolig tid"

Minnena flödar friskt, skratten går runt bordet och trivseln är påtaglig, när vi får tillfälle att fika och prata hockeynostalgi med trion.

- Det var en fantastiskt rolig tid, minns Söderholm.

Och det är de överens om, alla tre.

- Ja, den vill man inte ha ogjord, fortsätter Malm.

Samtidigt som Wickström gör en kort paus i berättandet och hinner svälja ner lite kaffe.

Innan det är dags att plocka fram de välfyllda albumen med urklipp och visa bilder och texter från förr.

Spela hemma i stället

Det började med att spelare som inte platsade i KB, som då var namnet på Karlskogas bästa och i det läget enda hockeyklubb, hade sökt sig till lag utanför stan.

- Då kom tanken på att bilda ett lag hemma i Karlskoga i stället för att inte behöva åka utsocknes för att spela hockey, berättar Wickström.

Det var av samma anledning klubben drygt 40 år senare återuppstod under namnet HC Flyers, som nu är inne på sin tredje säsong efter nystarten efter att det bara funnits en klubb i kommunen igen under ett år.

Det här var i samband med att Nobelhallen stod färdig men från början handlade det om träningar, i mindre organiserad form, vid Kilstaplan och vid badhuset.

Klubben bildades 1 augusti 1972. Conny Jarl var ordförande. Styrelsen bestod, enligt Gunnar Rosbros bok NEDSLÄPP i Karlskogas ishockeyhistoria, i övrigt av kassören Stig Sonesson, sekreteraren Karl-Erik Boström och ledamöterna Jonny Martinsson och Kjell Ivarsson.

Laget började i lägsta serien, som då hette division 4. Det blev en andraplats bakom Skattkärr. Även om det från början bara var vinnaren som skulle gå upp fick även KHC en plats i trean säsongen därpå.

- Vi trodde att vi var världsmästare, berättar Thomas Wickström.

Samtidigt som Söderholm och Malm skrattar gott.

Med skydden på

Sanningen verkar ha varit att kvaliteten på hockeyn inte var i klass med underhållningen som bjöds i Nobelhallen, om man ska uttrycka sig snällt med de speltekniska förmågorna...

- Första fem gångerna var det nog inte meningen, gissar Söderholm.

Det blev nämligen en bland publiken mycket uppskattad tradition att i de första matcherna var det alltid någon spelare som varit så nervös att han glömt ta av skridskoskydden när det var dags att åka ut på isen.

- Men sen lottade vi om det, minns Wickström.

Föga överraskande är det inte så Söderholm och Malm minns det.

Publikrekord

I takt med att allt fler fick upp ögonen för det nystartade laget rusade publiksiffrorna iväg. För nästan exakt 45 år sedan kom då det publikrekord som fortfarande är mycket fascinerande: 3 586 åskådare mot Skåre. Som toppnotering under en säsong då det många gånger var flera tusen personer på plats.

- Nu är det preskriberat. Nog var det 4 000 personer då mot Skåre. Minst, säger Wickström.

Pengar i skokartong

Å andra sidan; de allt tjockare buntarna med pengar som bildades när publiken slöt upp i så stor utsträckning förvarades i en skokartong – så det kanske inte var så noga exakt hur många åskådare det var.

- I dagens pengavärde ska det ha varit en miljon som vi hade i den där skokartongen, minns Wickström.

Samtidigt som hans båda kompisar nickar instämmande.

Sveriges television fanns på plats och gjorde ett längre inslag om matchen som innebar att KHC:s ryktbarhet ökade ytterligare.

Klubben var långt före sin tid när det gäller underhållningen kring matcherna.

Bland mycket annat bjöds det på dansbandsmusik i samband med att KHC spelade.

- Inge Söderlinds med Yvonne, berättar Söderholm.

- De var till och med hos oss i omklädningsrummet och spelade innan matcherna, läggs till.

Levande björnar..?

BIK Karlskogas isbjörnar Doris, Boris och Snoris hade föregångare redan hos KHC.

Vissa, ännu mer dramatiserande personer än de vi möter i samband med den här artikeln, hävdar till och med att det var livs levande björnar som Roland "Ryssen" Nylén hade med sig ut på isen...

Radio i stället för bil

I periodpauserna fanns, bland många andra kringarrangemang, en bil att vinna. Puckarna lades upp på "blålinjen". Därefter handlade det om att träffa ett litet mål/hål. Den som fick in tre puckar av tre möjliga fick en bil.

- Han hade satt de två första, kommer Wickström ihåg.

Likaså att representanten för bilfirman som sponsrat med bilen var blekare än isen inför den tredje straffen som dock gick precis utanför.

Han som var så väldigt nära – Lars Schönning, som i många år jobbade inom bankvärlden – fick nöja sig med en radio som tröstpris.

KHC växte allt mer efterhand. Det blev ungdomslag i alla kullar (innan KB:s efterföljare Bofors IK och KHC slog ihop sina ungdomsverksamheter och bildade Team B/K), juniorlag och även ett andralag på seniornivå.

Gillar att träffas

Wickström, Söderholm och Malm är ändå överens om att just första året i KHC var det allra roligaste och mest minnesvärda.

- Vi har haft två återträffar, berättar Malm.

- Första gången var 40 år efteråt. Andra nu i somras. Glädjande nog har väldigt många haft möjlighet att vara med. Vi har haft fantastiskt kul. Som vi hoppas och tror att det blir även nu på fredag, lägger den tidigare gentlemannen på isen/ruffgubben – beroende på vem man frågar – till.

- Jag har bett om att vi ska få gå ut på isen via utvisningsbåset, berättar Sten Malm.

Och möts av frågande ansiktsuttryck.

- Ja, eftersom jag aldrig under mitt hockeyliv var där, tillägger han.

Och får direkt mothugg.

Möte med tre profiler

Vi har nämligen nöjet att få träffa tre spelare från laget för 45 år sedan – Thomas Wickström, Curt Söderholm och så då Sten Malm – inför fredagens hyllningar.

Wickström och Söderholm minns det inte alls som att Malm var en spelare som aldrig var utvisad.

- Han blandade många gånger ihop de sporter han sysslade med, avslöjar Wickström.

Innan Malm, med spelad irritation, avbryter:

- Aldrig. Du minns helt fel. Det där är lögn. Och det vet du.

Men Wickström får stöd av Söderholm vilket gör att de anser att de "vunnit" den diskussionen mot den tidigare hockeyspelaren och brottaren Malm som antingen var det helgon han själv säger eller en spelare som match efter match stökade och drog på sig utvisningar.

"Fantastiskt rolig tid"

Minnena flödar friskt, skratten går runt bordet och trivseln är påtaglig, när vi får tillfälle att fika och prata hockeynostalgi med trion.

- Det var en fantastiskt rolig tid, minns Söderholm.

Och det är de överens om, alla tre.

- Ja, den vill man inte ha ogjord, fortsätter Malm.

Samtidigt som Wickström gör en kort paus i berättandet och hinner svälja ner lite kaffe.

Innan det är dags att plocka fram de välfyllda albumen med urklipp och visa bilder och texter från förr.

Spela hemma i stället

Det började med att spelare som inte platsade i KB, som då var namnet på Karlskogas bästa och i det läget enda hockeyklubb, hade sökt sig till lag utanför stan.

- Då kom tanken på att bilda ett lag hemma i Karlskoga i stället för att inte behöva åka utsocknes för att spela hockey, berättar Wickström.

Det var av samma anledning klubben drygt 40 år senare återuppstod under namnet HC Flyers, som nu är inne på sin tredje säsong efter nystarten efter att det bara funnits en klubb i kommunen igen under ett år.

Det här var i samband med att Nobelhallen stod färdig men från början handlade det om träningar, i mindre organiserad form, vid Kilstaplan och vid badhuset.

Klubben bildades 1 augusti 1972. Conny Jarl var ordförande. Styrelsen bestod, enligt Gunnar Rosbros bok NEDSLÄPP i Karlskogas ishockeyhistoria, i övrigt av kassören Stig Sonesson, sekreteraren Karl-Erik Boström och ledamöterna Jonny Martinsson och Kjell Ivarsson.

Laget började i lägsta serien, som då hette division 4. Det blev en andraplats bakom Skattkärr. Även om det från början bara var vinnaren som skulle gå upp fick även KHC en plats i trean säsongen därpå.

- Vi trodde att vi var världsmästare, berättar Thomas Wickström.

Samtidigt som Söderholm och Malm skrattar gott.

Med skydden på

Sanningen verkar ha varit att kvaliteten på hockeyn inte var i klass med underhållningen som bjöds i Nobelhallen, om man ska uttrycka sig snällt med de speltekniska förmågorna...

- Första fem gångerna var det nog inte meningen, gissar Söderholm.

Det blev nämligen en bland publiken mycket uppskattad tradition att i de första matcherna var det alltid någon spelare som varit så nervös att han glömt ta av skridskoskydden när det var dags att åka ut på isen.

- Men sen lottade vi om det, minns Wickström.

Föga överraskande är det inte så Söderholm och Malm minns det.

Publikrekord

I takt med att allt fler fick upp ögonen för det nystartade laget rusade publiksiffrorna iväg. För nästan exakt 45 år sedan kom då det publikrekord som fortfarande är mycket fascinerande: 3 586 åskådare mot Skåre. Som toppnotering under en säsong då det många gånger var flera tusen personer på plats.

- Nu är det preskriberat. Nog var det 4 000 personer då mot Skåre. Minst, säger Wickström.

Pengar i skokartong

Å andra sidan; de allt tjockare buntarna med pengar som bildades när publiken slöt upp i så stor utsträckning förvarades i en skokartong – så det kanske inte var så noga exakt hur många åskådare det var.

- I dagens pengavärde ska det ha varit en miljon som vi hade i den där skokartongen, minns Wickström.

Samtidigt som hans båda kompisar nickar instämmande.

Sveriges television fanns på plats och gjorde ett längre inslag om matchen som innebar att KHC:s ryktbarhet ökade ytterligare.

Klubben var långt före sin tid när det gäller underhållningen kring matcherna.

Bland mycket annat bjöds det på dansbandsmusik i samband med att KHC spelade.

- Inge Söderlinds med Yvonne, berättar Söderholm.

- De var till och med hos oss i omklädningsrummet och spelade innan matcherna, läggs till.

Levande björnar..?

BIK Karlskogas isbjörnar Doris, Boris och Snoris hade föregångare redan hos KHC.

Vissa, ännu mer dramatiserande personer än de vi möter i samband med den här artikeln, hävdar till och med att det var livs levande björnar som Roland "Ryssen" Nylén hade med sig ut på isen...

Radio i stället för bil

I periodpauserna fanns, bland många andra kringarrangemang, en bil att vinna. Puckarna lades upp på "blålinjen". Därefter handlade det om att träffa ett litet mål/hål. Den som fick in tre puckar av tre möjliga fick en bil.

- Han hade satt de två första, kommer Wickström ihåg.

Likaså att representanten för bilfirman som sponsrat med bilen var blekare än isen inför den tredje straffen som dock gick precis utanför.

Han som var så väldigt nära – Lars Schönning, som i många år jobbade inom bankvärlden – fick nöja sig med en radio som tröstpris.

KHC växte allt mer efterhand. Det blev ungdomslag i alla kullar (innan KB:s efterföljare Bofors IK och KHC slog ihop sina ungdomsverksamheter och bildade Team B/K), juniorlag och även ett andralag på seniornivå.

Gillar att träffas

Wickström, Söderholm och Malm är ändå överens om att just första året i KHC var det allra roligaste och mest minnesvärda.

- Vi har haft två återträffar, berättar Malm.

- Första gången var 40 år efteråt. Andra nu i somras. Glädjande nog har väldigt många haft möjlighet att vara med. Vi har haft fantastiskt kul. Som vi hoppas och tror att det blir även nu på fredag, lägger den tidigare gentlemannen på isen/ruffgubben – beroende på vem man frågar – till.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.