2015-07-01 06:00

2015-07-01 06:00

Caroline Pont siktar högt i distansritt

RIDSPORT: Red i helgen sitt första Nordiska/Baltiska mästerskap i distansritt

På väg framåt. I helgen förverkligade Karlskogaryttaren Caroline Pont en av sina drömmar då hon red sitt första Nordiska/Baltiska mästerskap i distansritt.
Hon var med i Sveriges lag som tog hem NBM-guldet – men tvingades själv bryta efter sju mils ridning.
Här berättar hon om helgens blandade känslor, sin stora satsning inom distansritt, kärleken till sporten och drömmålet om att rida VM.

Distansryttaren Caroline Pont, 30, från Kedjeåsen storsatsar på distansritt. Hon har haft det lite motigt ett tag då hon stått utan egen tävlingshäst i två års tid efter att hennes topphäst blev skadad och inte kunde tävla distansritt mer, och hon har dessutom opererat ett knä.

Men nu är hon tillbaka – och på väg framåt.

I dag står hon fortfarande utan tävlingshäst, precis som hon alltså gjort senaste två åren. I stallet har hon två unghästar för framtida tävlingar samt hennes tidigare tävlingshäst som nu är pensionerad från tävlingsbanorna.

– Tanken innan han blev skadad var att vi skulle upp i 16 mils-klasser (den högsta klassen) och konkurrera om en landslagsplats. Det grusades lite i och med skadan och satsningen har därför fått stå tillbaka. Men nu känns det som att det går uppåt igen, säger Caroline Pont.

”Mycket taktik”

Distansritt kan enkelt förklaras som maraton till häst. Hästarna måste gå igenom tuffa veterinärbesiktningar både före, under och efter loppet. För att lyckas krävs förstås bra kondition, men också att man som ryttare känner sin häst väl och kan planera sin ritt.

– Distansritt handlar mycket om taktik. Vad passar den här hästen och mitt team? Vilken hastighet kan jag välja? Hur ska vi lägga upp det för att spara tid? Det är inte bara att rida utan mycket avvägningar och planering, förklarar Caroline Pont.

Hon har tävlat i distansritt i 15 år, men det här var första gången hon tävlade Nordiskt/Baltiskt mästerskap, NBM, som gick i Kristinehamn under helgen.

Fick låna häst

– Riktigt häftigt. Att få göra det här, att få förverkliga en dröm, är hur stort som helst. Det är en vinst i sig bara att få vara där. NBM har varit något jag siktat på länge, säger Caroline Pont.

Hon fick låna sin tränare Annelie Erikssons häst Barett för den här tävlingen.

– Roligt att få chansen trots att jag inte har någon egen tävlingshäst nu. Annelie är ett riktigt proffs och jag är jättetacksam att jag fick starta med en så bra häst som Barett är. Jag fick tävla hennes hästar en del förra året och det har betytt mycket. Dels för att kunna hålla i gång tävlandet och hålla mig kvar på internationell nivå, dels för att känna det här stödet. Att känna att folk tror på en är guld, säger Caroline Pont.

Lena blev 22:a

Hon och Barett red i mästerskapsklassen för seniorer, CEI**120 som innebär 12 mil uppdelat på fyra sträckor.

Karlskogaryttaren Lena Eriksson och hästen Willy Wonka var också med i mästerskapsklassen. Ekipaget blev godkänt på de 12 tuffa milen och slutade på 22:a plats individuellt på tiden 16:51:36.

Nordisk/Baltisk mästare individuellt på tiden 14:04:13 blev norska ekipaget Olaug Espeli Carstensen och Yassir II. Sedan blev det dubbelt Sverige på pallen genom silvermedaljören Sara Henriksson med Elopolda och bronsmedaljören Annelie Eriksson och King Peak.

Men för Caroline Pont och Barett blev det tyvärr ingen placering efter att de fått bryta tävlingen med två av fyra sträckor gjorda. De fick, precis som flera andra ekipage, utgå efter att hästen inte klarat veterinärbesiktningen under tävlingens gång. I Ponts fall handlade det om att Barett inte rörde sig helt rent.

Uteslutna

– Vi blev uteslutna efter sju mil. Allt handlar om hästens välmående. Veterinärbedömningarna är väldigt minutiöst gjorda för att man inte ska kunna fortsätta med en häst som inte är helt hundra, säger Caroline Pont.

Hon fortsätter:

– Så här i efterhand är det ingen fara med honom. Antagligen var det bara en sträckning. Men det är jätteskönt att veterinärerna har så bra koll. De ser minsta lilla tecken och det kan förebygga att något händer.

Att tvingas utgå var förstås tungt och helgen innebar många blandade känslor.

– Just när jag gick ut från veterinären var jag väldigt nedslagen. Men tiden vi red är jag väldigt nöjd med. Jag och mitt team trodde verkligen på oss, säger Pont.

Hon fortsätter:

– De sju milen kändes så himla bra. Barett var klockren och vi höll tidsplanen på minuterna. Det är lätt att bli ivrig och dra iväg och hålla en högre hastighet än vad man hade tänkt, men vi höll oss jättebra till planen och allt flöt på. Att vi hade den känslan gör att det känns bra och det tog bort en liten del av besvikelsen.

NBM-guld i lag

Även om hon och Barett inte kunde fortsätta fick ekipaget ändå fira. Pont blev på fredagen uttagen till det svenska laget och i lördagens lagtävling red Sverige hem guldet i Nordiska/Baltiska mästerskapet.

– Tjejerna i laget är superduktiga och det var jättebra avvägt. Även om inte jag blev godkänd gick det ju perfekt för laget. Det bittra la sig lite tack vare det. Och att ens bli uttagen till laget och sedan få medalj känns jättestort, säger Pont.

Hemma på gården i Kedjeåsen fortsätter nu träningen efter NBM. Framtidslöftena i stallet är en sjuåring och en ettåring.

– TP Kamakazi ska debutera i höst. Han är fortfarande ung, men ska börja kvala sig uppåt. Ettåringen hoppas jag mycket på. Båda hans föräldrar har gått 16 mil, säger Pont.

Förhoppningen är att framtidslöftena ska få sällskap av en färdig tävlingshäst. Pont letar hela tiden efter en häst för hög nivå.

Sedan en tid tillbaka rider hon för ett stall i distansridningens högborg Dubai. Hon har varit där flera gånger och tävlat och i det stallet finns en häst som Pont kan få chansen att rida på högsta nivå.

VM är drömmålet

– Nästa drömmål är VM nästa år som går i just Dubai. Hästen där är i princip färdigkvalad, men jag måste kvala med honom här också. Ska man ta sig in i landslaget måste man förstås visa resultat. Planen är att få hit hästen och tävla i Europa, säger Pont.

Men att få hit hästen från Dubai är ett stort projekt.

– Det kostar ju. Men vi försöker verkligen att få till den här satsningen och jag hoppas kunna lösa det. Det gäller att få till de sista skruvarna så att man kan få till planen. Får vi sponsorer gör vi en satsning på VM med en av hästarna från Dubai, säger Pont.

Hon fortsätter:

– Jag känner lite ”nu jävlar kör vi”. Jag tror att det ska gå att genomföra även om jag inte är landslagsryttare nu och inte har en egen tävlingshäst.

Krävs mycket

Satsningen inom distansritt kräver mycket. I jakten på att ge hästen bästa förutsättningar och under tävlingens gång jaga hundradelar måste både häst och ryttare vara i toppform.

– När det gäller de högre klasserna, 12 och 16 mil, är det inte bara hästen som är elitidrottare utan det kräver mycket av ryttaren också. Ska man rida många timmar gäller det att ha en bra bålstabilitet så att man orkar sitta korrekt och kunna ge hästen bästa förutsättningar. Jag och min sambo kör mycket styrketräning tillsammans och det brukar bli tre till fem dagar i veckan, säger Pont.

Hur mycket tid lägger du på hästarna varje dag?

– Nu när jag har unghästar går det åt mindre tid, från 2 till 5-6 timmar. Jag har bra förutsättningar då jag jobbar skift och har jättebra arbetskamrater som ställer upp och byter skift. Men det blir en hel del pusslande när det är tävling. Sedan ska man ha med sig teamet också som groomar mig och hästen under tävlingen och de ska också kunna ta ledigt. Så det krävs att man planerar, säger Pont.

Band till hästen

Det som driver henne är kärleken till sporten och hästarna.

– Jag lever för sporten. Det här har alltid varit mitt intresse. Visst kan det vara motigt när man har skadade hästar, då kan tankarna på att bara lägga av dyka upp. Men jag kommer alltid tillbaka till att det inte finns något annat – det är det här jag brinner för. All tid man lägger gör att man lär känna sina hästar till hundra procent och man skapar verkligen ett band till hästen, säger Pont.

Hon fortsätter:

– Det krävs att man går in helhjärtat för det och att man lägger en hel del annat åt sidan. Det blir mycket tid och alla ens pengar går till det här, men när man väl kommer ut på tävlingsbanan och får lön för mödan är det så värt det. Det är en härlig känsla när allting fungerar efter allt slit man lagt ner.

Närmast för Pont väntar nu en tävling i Laxå på åtta mil. Även där är hon inlånad ryttare och då blir det tävlingsdebut för den hästen.

Distansryttaren Caroline Pont, 30, från Kedjeåsen storsatsar på distansritt. Hon har haft det lite motigt ett tag då hon stått utan egen tävlingshäst i två års tid efter att hennes topphäst blev skadad och inte kunde tävla distansritt mer, och hon har dessutom opererat ett knä.

Men nu är hon tillbaka – och på väg framåt.

I dag står hon fortfarande utan tävlingshäst, precis som hon alltså gjort senaste två åren. I stallet har hon två unghästar för framtida tävlingar samt hennes tidigare tävlingshäst som nu är pensionerad från tävlingsbanorna.

– Tanken innan han blev skadad var att vi skulle upp i 16 mils-klasser (den högsta klassen) och konkurrera om en landslagsplats. Det grusades lite i och med skadan och satsningen har därför fått stå tillbaka. Men nu känns det som att det går uppåt igen, säger Caroline Pont.

”Mycket taktik”

Distansritt kan enkelt förklaras som maraton till häst. Hästarna måste gå igenom tuffa veterinärbesiktningar både före, under och efter loppet. För att lyckas krävs förstås bra kondition, men också att man som ryttare känner sin häst väl och kan planera sin ritt.

– Distansritt handlar mycket om taktik. Vad passar den här hästen och mitt team? Vilken hastighet kan jag välja? Hur ska vi lägga upp det för att spara tid? Det är inte bara att rida utan mycket avvägningar och planering, förklarar Caroline Pont.

Hon har tävlat i distansritt i 15 år, men det här var första gången hon tävlade Nordiskt/Baltiskt mästerskap, NBM, som gick i Kristinehamn under helgen.

Fick låna häst

– Riktigt häftigt. Att få göra det här, att få förverkliga en dröm, är hur stort som helst. Det är en vinst i sig bara att få vara där. NBM har varit något jag siktat på länge, säger Caroline Pont.

Hon fick låna sin tränare Annelie Erikssons häst Barett för den här tävlingen.

– Roligt att få chansen trots att jag inte har någon egen tävlingshäst nu. Annelie är ett riktigt proffs och jag är jättetacksam att jag fick starta med en så bra häst som Barett är. Jag fick tävla hennes hästar en del förra året och det har betytt mycket. Dels för att kunna hålla i gång tävlandet och hålla mig kvar på internationell nivå, dels för att känna det här stödet. Att känna att folk tror på en är guld, säger Caroline Pont.

Lena blev 22:a

Hon och Barett red i mästerskapsklassen för seniorer, CEI**120 som innebär 12 mil uppdelat på fyra sträckor.

Karlskogaryttaren Lena Eriksson och hästen Willy Wonka var också med i mästerskapsklassen. Ekipaget blev godkänt på de 12 tuffa milen och slutade på 22:a plats individuellt på tiden 16:51:36.

Nordisk/Baltisk mästare individuellt på tiden 14:04:13 blev norska ekipaget Olaug Espeli Carstensen och Yassir II. Sedan blev det dubbelt Sverige på pallen genom silvermedaljören Sara Henriksson med Elopolda och bronsmedaljören Annelie Eriksson och King Peak.

Men för Caroline Pont och Barett blev det tyvärr ingen placering efter att de fått bryta tävlingen med två av fyra sträckor gjorda. De fick, precis som flera andra ekipage, utgå efter att hästen inte klarat veterinärbesiktningen under tävlingens gång. I Ponts fall handlade det om att Barett inte rörde sig helt rent.

Uteslutna

– Vi blev uteslutna efter sju mil. Allt handlar om hästens välmående. Veterinärbedömningarna är väldigt minutiöst gjorda för att man inte ska kunna fortsätta med en häst som inte är helt hundra, säger Caroline Pont.

Hon fortsätter:

– Så här i efterhand är det ingen fara med honom. Antagligen var det bara en sträckning. Men det är jätteskönt att veterinärerna har så bra koll. De ser minsta lilla tecken och det kan förebygga att något händer.

Att tvingas utgå var förstås tungt och helgen innebar många blandade känslor.

– Just när jag gick ut från veterinären var jag väldigt nedslagen. Men tiden vi red är jag väldigt nöjd med. Jag och mitt team trodde verkligen på oss, säger Pont.

Hon fortsätter:

– De sju milen kändes så himla bra. Barett var klockren och vi höll tidsplanen på minuterna. Det är lätt att bli ivrig och dra iväg och hålla en högre hastighet än vad man hade tänkt, men vi höll oss jättebra till planen och allt flöt på. Att vi hade den känslan gör att det känns bra och det tog bort en liten del av besvikelsen.

NBM-guld i lag

Även om hon och Barett inte kunde fortsätta fick ekipaget ändå fira. Pont blev på fredagen uttagen till det svenska laget och i lördagens lagtävling red Sverige hem guldet i Nordiska/Baltiska mästerskapet.

– Tjejerna i laget är superduktiga och det var jättebra avvägt. Även om inte jag blev godkänd gick det ju perfekt för laget. Det bittra la sig lite tack vare det. Och att ens bli uttagen till laget och sedan få medalj känns jättestort, säger Pont.

Hemma på gården i Kedjeåsen fortsätter nu träningen efter NBM. Framtidslöftena i stallet är en sjuåring och en ettåring.

– TP Kamakazi ska debutera i höst. Han är fortfarande ung, men ska börja kvala sig uppåt. Ettåringen hoppas jag mycket på. Båda hans föräldrar har gått 16 mil, säger Pont.

Förhoppningen är att framtidslöftena ska få sällskap av en färdig tävlingshäst. Pont letar hela tiden efter en häst för hög nivå.

Sedan en tid tillbaka rider hon för ett stall i distansridningens högborg Dubai. Hon har varit där flera gånger och tävlat och i det stallet finns en häst som Pont kan få chansen att rida på högsta nivå.

VM är drömmålet

– Nästa drömmål är VM nästa år som går i just Dubai. Hästen där är i princip färdigkvalad, men jag måste kvala med honom här också. Ska man ta sig in i landslaget måste man förstås visa resultat. Planen är att få hit hästen och tävla i Europa, säger Pont.

Men att få hit hästen från Dubai är ett stort projekt.

– Det kostar ju. Men vi försöker verkligen att få till den här satsningen och jag hoppas kunna lösa det. Det gäller att få till de sista skruvarna så att man kan få till planen. Får vi sponsorer gör vi en satsning på VM med en av hästarna från Dubai, säger Pont.

Hon fortsätter:

– Jag känner lite ”nu jävlar kör vi”. Jag tror att det ska gå att genomföra även om jag inte är landslagsryttare nu och inte har en egen tävlingshäst.

Krävs mycket

Satsningen inom distansritt kräver mycket. I jakten på att ge hästen bästa förutsättningar och under tävlingens gång jaga hundradelar måste både häst och ryttare vara i toppform.

– När det gäller de högre klasserna, 12 och 16 mil, är det inte bara hästen som är elitidrottare utan det kräver mycket av ryttaren också. Ska man rida många timmar gäller det att ha en bra bålstabilitet så att man orkar sitta korrekt och kunna ge hästen bästa förutsättningar. Jag och min sambo kör mycket styrketräning tillsammans och det brukar bli tre till fem dagar i veckan, säger Pont.

Hur mycket tid lägger du på hästarna varje dag?

– Nu när jag har unghästar går det åt mindre tid, från 2 till 5-6 timmar. Jag har bra förutsättningar då jag jobbar skift och har jättebra arbetskamrater som ställer upp och byter skift. Men det blir en hel del pusslande när det är tävling. Sedan ska man ha med sig teamet också som groomar mig och hästen under tävlingen och de ska också kunna ta ledigt. Så det krävs att man planerar, säger Pont.

Band till hästen

Det som driver henne är kärleken till sporten och hästarna.

– Jag lever för sporten. Det här har alltid varit mitt intresse. Visst kan det vara motigt när man har skadade hästar, då kan tankarna på att bara lägga av dyka upp. Men jag kommer alltid tillbaka till att det inte finns något annat – det är det här jag brinner för. All tid man lägger gör att man lär känna sina hästar till hundra procent och man skapar verkligen ett band till hästen, säger Pont.

Hon fortsätter:

– Det krävs att man går in helhjärtat för det och att man lägger en hel del annat åt sidan. Det blir mycket tid och alla ens pengar går till det här, men när man väl kommer ut på tävlingsbanan och får lön för mödan är det så värt det. Det är en härlig känsla när allting fungerar efter allt slit man lagt ner.

Närmast för Pont väntar nu en tävling i Laxå på åtta mil. Även där är hon inlånad ryttare och då blir det tävlingsdebut för den hästen.