2015-04-09 10:00

2015-04-09 10:12

Karolin flydde efter massakern i Kenya

SPORT: Fotbollstjejen har fått ännu djupare förståelse för flyktingarnas hemska situation

Karolin Hansson var förra veckan i närheten av den fruktansvärda massakern i Kenya där uppemot 150 människor avrättades. Svenskarna fick hjälp att fly från hemskheterna och sättas i säkerhet genom en snabb evakuering.
– Då kände jag vilken skillnad det är på folk och folk. Vi fick allt tänkbart stöd att ta oss hem och komma i säkerhet medan flyktingarna tvingades stanna i en ännu mer utsatt situation än vanligt. Och det säger verkligen inte lite, det.

Den före detta fotbollsspelaren i Rävåsen reste förra måndagen till Dadab, som är världens största flyktingläger med över 500 000 människor, som en av tre kommunrepresentanter för Sverige. De andra kom från Karlstad och Uppsala.

Karlskogatjejen arbetar sedan tre år tillbaka som integrationssamordnare i Storfors kommun och samordnar mottagandet för nyanlända flyktingar där. Med till Kenya var även tre som arbetar på Migrationsverket. Syftet med resan var att informera somaliska människor i lägret som ska få komma till Sverige om vad som väntar här.

Inför resan hade det pratats mycket om säkerhet vilket gjorde att Karolin inte kände någon oro då hon fått klart för sig hur hon skulle agera i stort och smått, och samtidigt visste att svenskarnas säkerhet var mycket väl arrangerad.

– Vi visste att lägret kunde attackeras. Vi visste även att det tidigare hänt blodiga terrordåd i Kenya. Men vi visste inte hur det verkligen var.

Attack första natten

Redan under deras första natt i lägret inträffade en attack då maskerade män tog sig in och dödade en människa.

– Det sågs från Migrationsverkets sida som en riktad attack mot just den personen som mördades. Med anledning av det räknades det i det läget inte som någon fara för oss att stanna kvar, berättar Karolin.

Svenskarnas program att informera om boende, försörjning, skola och vård till exempel, fortsatte därför – innan torsdagens massaker på ett universitet i Garissa inträffade; Garissa ligger bara tio mil från den plats där Karolin befann sig.

– Vid den första informationen handlade det ”bara” om skadade men vi uppmanades kontakta våra anhöriga i Sverige och berätta att det inte var någon fara för vår del.

Snart blev vidden av det fruktansvärda terrordådet, som riktades mot kristna, känd; att islamistmilisen Al-Shabaabs attack dödat ungefär 150 personer och att landet var lamslaget.

– När vi gjorde uppehåll för lunch bestämdes att vi skulle bryta för dagen.

Omedelbar evakuering

Inom kort kom besked att den svenska gruppen skulle evakueras omedelbart och åka hem nästan en vecka innan jämfört med vad som var planerat.

– Ingen visste om massakern skulle följas av fler attentat eller om det skulle bli hämndattacker. I det läget beslutades att vi omedelbart skulle föras till flygplatsen i Nairobi och tas hem till Sverige. Jag fruktade aldrig för mitt liv och uppskattar allt som gjordes för vår säkerhet.

– Däremot fick jag ännu mer tydligt klart för mig hur enormt utsatta människorna som kan ha bott 20–30 år i ett flyktingläger känner sig. Där vi var handlade det nästan uteslutande om flyktingar från grannlandet Somalia, nästan alla muslimer. Vi kan åka hem, det kan inte de, säger hon och skakar på huvudet åt orättvisorna.

Mycket starkare i praktiken

Karolin kan inte sätta ord på känslorna även om hon i sitt arbete haft mycket kontakt med flyktingar som berättat om sina skräckupplevelser innan de kom till Sverige.

– Jag har vetat om hur utsatta de varit i lägren, i teorin. Att uppleva det i praktiken är något ännu starkare. Här fick jag med egna ögon se att insatserna inte på långa vägar räcker, att hjälpen är så otillräcklig. Jag fick en djupare förståelse för det man håller på med dagligen efter mötena med flyktingarna.

För att ta ett av många vidriga exempel:

– Kvinnor som måste gå på toaletten på nätterna gör det med den ständiga vetskapen om att de kan bli attackerade och våldtagna.

Hon tycker i högsta grad att de nyligen inträffade terrordåden i exempelvis Frankrike och Danmark är hemska och fruktansvärda på alla sätt.

– Och visst; den geografiska närheten till oss i Sverige är större. Men vissa jag pratat med sedan jag kom hem har inte ens hört talas om det som skett i Kenya.

Karolin betonar att många flyktingar anpassar sig jättesnabbt och kommer in i det svenska samhället.

– Samtidigt önskar jag att ännu fler, i en tid då det känns som att misstron mot nyanlända ökat, får förståelse att det kan vara väldigt komplicerat att komma till Sverige när man under många år levt under fruktansvärda förhållanden och ständigt känt en fara för sina liv. Och definitivt inte lätt att ta in när vi pratar om att flyktingarna ska gå till arbetsförmedlingen för att få jobb här. Eller att man ska städa efter sig i tvättstugan.

– Vårt samhällssystem och hur vi lever ser så väldigt annorlunda ut från hur de har levt sina liv i lägren. När vi pratar om arbetsförmedlingen, försäkringskassan, tvättstugor, förskola, föräldraledighet och allt vad det kan vara är det system och en livsstil man inte är van vid. Man får då ha i åtanke att det kan ta en viss tid innan man har förstått hur saker och ting fungerar, det är en väldigt stor omställning.

Snart kommer elva personer

Så snart som möjligt ska tre familjer, sammanlagt elva personer, som hon träffade under tiden i Kenya komma till Storfors.

– Vi hoppas verkligen att det blir innan semestern, säger Karolin efter att under några omskakande dagar på plats fått uppleva hur utsatta människorna som flytt för sina liv och år efter år tvingats leva i misär verkligen är.

– Jag har fått ännu djupare förståelse för flyktingarnas hemska situation efter min tid i Kenya, poängterar hon.

Den före detta fotbollsspelaren i Rävåsen reste förra måndagen till Dadab, som är världens största flyktingläger med över 500 000 människor, som en av tre kommunrepresentanter för Sverige. De andra kom från Karlstad och Uppsala.

Karlskogatjejen arbetar sedan tre år tillbaka som integrationssamordnare i Storfors kommun och samordnar mottagandet för nyanlända flyktingar där. Med till Kenya var även tre som arbetar på Migrationsverket. Syftet med resan var att informera somaliska människor i lägret som ska få komma till Sverige om vad som väntar här.

Inför resan hade det pratats mycket om säkerhet vilket gjorde att Karolin inte kände någon oro då hon fått klart för sig hur hon skulle agera i stort och smått, och samtidigt visste att svenskarnas säkerhet var mycket väl arrangerad.

– Vi visste att lägret kunde attackeras. Vi visste även att det tidigare hänt blodiga terrordåd i Kenya. Men vi visste inte hur det verkligen var.

Attack första natten

Redan under deras första natt i lägret inträffade en attack då maskerade män tog sig in och dödade en människa.

– Det sågs från Migrationsverkets sida som en riktad attack mot just den personen som mördades. Med anledning av det räknades det i det läget inte som någon fara för oss att stanna kvar, berättar Karolin.

Svenskarnas program att informera om boende, försörjning, skola och vård till exempel, fortsatte därför – innan torsdagens massaker på ett universitet i Garissa inträffade; Garissa ligger bara tio mil från den plats där Karolin befann sig.

– Vid den första informationen handlade det ”bara” om skadade men vi uppmanades kontakta våra anhöriga i Sverige och berätta att det inte var någon fara för vår del.

Snart blev vidden av det fruktansvärda terrordådet, som riktades mot kristna, känd; att islamistmilisen Al-Shabaabs attack dödat ungefär 150 personer och att landet var lamslaget.

– När vi gjorde uppehåll för lunch bestämdes att vi skulle bryta för dagen.

Omedelbar evakuering

Inom kort kom besked att den svenska gruppen skulle evakueras omedelbart och åka hem nästan en vecka innan jämfört med vad som var planerat.

– Ingen visste om massakern skulle följas av fler attentat eller om det skulle bli hämndattacker. I det läget beslutades att vi omedelbart skulle föras till flygplatsen i Nairobi och tas hem till Sverige. Jag fruktade aldrig för mitt liv och uppskattar allt som gjordes för vår säkerhet.

– Däremot fick jag ännu mer tydligt klart för mig hur enormt utsatta människorna som kan ha bott 20–30 år i ett flyktingläger känner sig. Där vi var handlade det nästan uteslutande om flyktingar från grannlandet Somalia, nästan alla muslimer. Vi kan åka hem, det kan inte de, säger hon och skakar på huvudet åt orättvisorna.

Mycket starkare i praktiken

Karolin kan inte sätta ord på känslorna även om hon i sitt arbete haft mycket kontakt med flyktingar som berättat om sina skräckupplevelser innan de kom till Sverige.

– Jag har vetat om hur utsatta de varit i lägren, i teorin. Att uppleva det i praktiken är något ännu starkare. Här fick jag med egna ögon se att insatserna inte på långa vägar räcker, att hjälpen är så otillräcklig. Jag fick en djupare förståelse för det man håller på med dagligen efter mötena med flyktingarna.

För att ta ett av många vidriga exempel:

– Kvinnor som måste gå på toaletten på nätterna gör det med den ständiga vetskapen om att de kan bli attackerade och våldtagna.

Hon tycker i högsta grad att de nyligen inträffade terrordåden i exempelvis Frankrike och Danmark är hemska och fruktansvärda på alla sätt.

– Och visst; den geografiska närheten till oss i Sverige är större. Men vissa jag pratat med sedan jag kom hem har inte ens hört talas om det som skett i Kenya.

Karolin betonar att många flyktingar anpassar sig jättesnabbt och kommer in i det svenska samhället.

– Samtidigt önskar jag att ännu fler, i en tid då det känns som att misstron mot nyanlända ökat, får förståelse att det kan vara väldigt komplicerat att komma till Sverige när man under många år levt under fruktansvärda förhållanden och ständigt känt en fara för sina liv. Och definitivt inte lätt att ta in när vi pratar om att flyktingarna ska gå till arbetsförmedlingen för att få jobb här. Eller att man ska städa efter sig i tvättstugan.

– Vårt samhällssystem och hur vi lever ser så väldigt annorlunda ut från hur de har levt sina liv i lägren. När vi pratar om arbetsförmedlingen, försäkringskassan, tvättstugor, förskola, föräldraledighet och allt vad det kan vara är det system och en livsstil man inte är van vid. Man får då ha i åtanke att det kan ta en viss tid innan man har förstått hur saker och ting fungerar, det är en väldigt stor omställning.

Snart kommer elva personer

Så snart som möjligt ska tre familjer, sammanlagt elva personer, som hon träffade under tiden i Kenya komma till Storfors.

– Vi hoppas verkligen att det blir innan semestern, säger Karolin efter att under några omskakande dagar på plats fått uppleva hur utsatta människorna som flytt för sina liv och år efter år tvingats leva i misär verkligen är.

– Jag har fått ännu djupare förståelse för flyktingarnas hemska situation efter min tid i Kenya, poängterar hon.