2018-08-03 06:00

2018-08-03 06:00

Morgondagen kan vänta

KRÖNIKA: IDA THUNBERG

Det var liksom som att tältet ropade på oss. Lite mera! Bara några dagar till!

Allt låg ju ändå färdigt i garaget, liggunderlag, lilla picknicksetet med tallrikar och glas i hårdplast. Och badväskan har ju varit ständigt packad hela sommaren.

Hemma råder förmodligen någon slags kaos, om man skulle välja att titta efter lite mer noga. Jag vet inte riktigt, men jag antar det. Vi är sällan där, åtminstone inte inne. Sommarens dagar har spenderats i sjöar och hav, kvällarna utomhus i trädgården eller på en filt vid strandkanter i kvällssol, nätterna i tält, vindskydd, stuga och någon gång emellanåt hemma i huset med vidöppna fönster.

Vi tvättar ibland, när det behövs. Men det går inte åt så mycket kläder. Sen tycks vissa väskor och påsar förbli ouppackade och bildar en liten hinderbana i hallen. De planerade projekten med garderobsrensningar, garagestädning och annat fix får vänta. Det är för varmt, och friheten där ute är för lockande.

Och jag lider inte av det heller just nu, för jag öppnar ju knappt de sannolikt alldeles för orensade garderoberna. Det är samma badshorts, linnen och tunna klänningar som rullar runt. Ingen av barnen har nånsin långbyxor så jag vet inte än hur mycket som har växts ur sen i våras.

Inom kort vet jag att Facebookflödet kommer fyllas av uppdateringar om att det faktiskt är ganska skönt att vardagen är tillbaka, skönt med rutiner igen. Ja så uppdateras det alltid förbluffande flitigt nånstans i mitten - slutet av augusti.

Men aldrig av mig, så skulle jag aldrig skriva.

Så länge jag är med Milo och Jack, och gärna deras pappa när jobbet tillåter, så trivs jag som allra bäst när spontaniteten får råda och vädret får styra. När det inte finns några tider som måste passas, mer än dem vi själva väljer att passa. När vi kan bo i tält, kasta Gris i varma sjöar och läsa Harry Potter sent på kvällarna med pannlampa. Hemma gör det mig just nu mig inget ens att kryssa mellan ouppackade väskor och tvätt i hallen.

Det ordnar sig, en annan dag. Jag vill bara vara i denna egna värld, helst för alltid.

Rutiner skulle jag kunna leva utan, för evigt.

Jag gillar när man kan låta barnen vara uppe till tolv bara för att vi gör något kul. Jag tycker om att strunta i att laga middag hemma och åka förbi affären och köpa mjukt tunnbröd, mjukost och kalla köttbullar och äta ute vid nån sjö.

Totalt oansvarig är jag faktiskt inte ens heller, för jag både betalar räkningar och svarar på ett och annat mejl. Men jag gör det lite då och då, när det passar in.

Just nu ligger jag på ett liggunderlag utanför vårt tält på en camping en timme hemifrån och skriver. Jag, Milo och Jack tog ytterligare några dagars campingliv den här veckan, vilket inte alls var planerat. Men tältet ropade ju på oss.

Möjligheten att få sova nästan ute i det fria några nätter till. Enkel matsäck och snabbmakaronsmiddagar som lagas till i campingköket. Ännu några fler kapitel ur Harry Potter.

Snart är rutinerna över oss med späckade scheman, kostcirkeln och läggningstider.

Men en liten stund till är jag här, med dessa två, precis bara här och nu.

 

Allt låg ju ändå färdigt i garaget, liggunderlag, lilla picknicksetet med tallrikar och glas i hårdplast. Och badväskan har ju varit ständigt packad hela sommaren.

Hemma råder förmodligen någon slags kaos, om man skulle välja att titta efter lite mer noga. Jag vet inte riktigt, men jag antar det. Vi är sällan där, åtminstone inte inne. Sommarens dagar har spenderats i sjöar och hav, kvällarna utomhus i trädgården eller på en filt vid strandkanter i kvällssol, nätterna i tält, vindskydd, stuga och någon gång emellanåt hemma i huset med vidöppna fönster.

Vi tvättar ibland, när det behövs. Men det går inte åt så mycket kläder. Sen tycks vissa väskor och påsar förbli ouppackade och bildar en liten hinderbana i hallen. De planerade projekten med garderobsrensningar, garagestädning och annat fix får vänta. Det är för varmt, och friheten där ute är för lockande.

Och jag lider inte av det heller just nu, för jag öppnar ju knappt de sannolikt alldeles för orensade garderoberna. Det är samma badshorts, linnen och tunna klänningar som rullar runt. Ingen av barnen har nånsin långbyxor så jag vet inte än hur mycket som har växts ur sen i våras.

Inom kort vet jag att Facebookflödet kommer fyllas av uppdateringar om att det faktiskt är ganska skönt att vardagen är tillbaka, skönt med rutiner igen. Ja så uppdateras det alltid förbluffande flitigt nånstans i mitten - slutet av augusti.

Men aldrig av mig, så skulle jag aldrig skriva.

Så länge jag är med Milo och Jack, och gärna deras pappa när jobbet tillåter, så trivs jag som allra bäst när spontaniteten får råda och vädret får styra. När det inte finns några tider som måste passas, mer än dem vi själva väljer att passa. När vi kan bo i tält, kasta Gris i varma sjöar och läsa Harry Potter sent på kvällarna med pannlampa. Hemma gör det mig just nu mig inget ens att kryssa mellan ouppackade väskor och tvätt i hallen.

Det ordnar sig, en annan dag. Jag vill bara vara i denna egna värld, helst för alltid.

Rutiner skulle jag kunna leva utan, för evigt.

Jag gillar när man kan låta barnen vara uppe till tolv bara för att vi gör något kul. Jag tycker om att strunta i att laga middag hemma och åka förbi affären och köpa mjukt tunnbröd, mjukost och kalla köttbullar och äta ute vid nån sjö.

Totalt oansvarig är jag faktiskt inte ens heller, för jag både betalar räkningar och svarar på ett och annat mejl. Men jag gör det lite då och då, när det passar in.

Just nu ligger jag på ett liggunderlag utanför vårt tält på en camping en timme hemifrån och skriver. Jag, Milo och Jack tog ytterligare några dagars campingliv den här veckan, vilket inte alls var planerat. Men tältet ropade ju på oss.

Möjligheten att få sova nästan ute i det fria några nätter till. Enkel matsäck och snabbmakaronsmiddagar som lagas till i campingköket. Ännu några fler kapitel ur Harry Potter.

Snart är rutinerna över oss med späckade scheman, kostcirkeln och läggningstider.

Men en liten stund till är jag här, med dessa två, precis bara här och nu.

 

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.