2018-07-06 06:00

2018-07-06 06:00

Tack för att ni visar vägen

KRÖNIKA: IDA THUNBERG

Det är en vacker blågul sommar vi har.

I sommarvärme à la 1994 jublar vi tillsammans i vardagsrum och framför storbildsskärmar, från norr till söder. Vi skriker oss hesa, går nästan under i de sista spelminuterna innan domaren tillsist blåser av och vi får dansa av lycka igen.

Jag har en son som är fullständigt besatt av fotboll. Den är både hans syre och hans kväve. Den är hans allt.

Sedan han var tre-fyra år har han alltid föredragit att se på en fotbollsmatch på YouTube istället för på barnprogram. Om det så snöar eller spöregnar går han ut och tränar fotboll, eftersom ”det kan bli så att man får spela matcher i alla sorters väder och därför måste man träna i alla väder.”

Han har sett massor av VM-matcher, det spelar ingen roll vilka som spelar, han tittar ändå och har stenkoll på spelare och laguppställningar. I halvlek och mellan matcherna tar han sin boll och går ut och spelar själv på gräsmattan, tränar på att göra likadana dribblingar och skott som dem han just sett spela VM. Och drömmen är förstås att en dag bli som dem.

Att det då finns en Ola Toivonen som kommer från samma lilla samhälle, som är uppväxt i samma lilla klubb som Jack själv spelar i, och som nu gör VM-succé - det betyder mer än vad som går att förstå när man är åtta år och älskar fotboll.

Allting blir möjligt, och det är en vacker tanke att få med sig när man är liten. Som mamma är det ju precis det som jag vill ge honom; att få tro, hoppas och drömma stort.

Att inte alla kommer att kunna spela i landslaget kommer att bli tydligt tids nog, men att som åttaåring få se att någon som varit ungefär som han själv kunde få leva drömmen. Det är så fantastiskt betydelsefullt.

Tack Ola för det du ger Jack och alla andra fotbollsälskande barn i Degerfors! Tack hela landslaget för att ni visar vägen, och förstås för festen!

Jag tycker att vi i Degerfors ska vara så extremt stolta över vad vi har i vår fotbollstradition, i vårt rykte över hela Sverige som fotbollsort, i allt vad vi ger våra barn och ungdomar, alla dessa tjejer och killar som sliter, kämpar, drömmer, växer, lever tillsammans med fotbollen. Vecka efter vecka, år efter år.

Dessutom ger fotbollen mycket gemenskap vid sidan av planen. Jag älskar att vara fotbollsförälder, se matcherna och hänga med de andra föräldrarna. Vi skjutsar, knyter fotbollsskor, hejar och arrangerar turneringar tillsammans. Nya relationer skapas medan våra barn gör det de älskar så mycket på fotbollsplanen.

Fotbollen förenar, utvecklar och ger vänner för livet, och för det är jag den evigt tacksam.

Ola och hela svenska landslaget - imorgon står vi upp för er! Vi klär oss i gult och blått och dansar med i sångerna som tillägnats er.

Nu tar vi England!

I sommarvärme à la 1994 jublar vi tillsammans i vardagsrum och framför storbildsskärmar, från norr till söder. Vi skriker oss hesa, går nästan under i de sista spelminuterna innan domaren tillsist blåser av och vi får dansa av lycka igen.

Jag har en son som är fullständigt besatt av fotboll. Den är både hans syre och hans kväve. Den är hans allt.

Sedan han var tre-fyra år har han alltid föredragit att se på en fotbollsmatch på YouTube istället för på barnprogram. Om det så snöar eller spöregnar går han ut och tränar fotboll, eftersom ”det kan bli så att man får spela matcher i alla sorters väder och därför måste man träna i alla väder.”

Han har sett massor av VM-matcher, det spelar ingen roll vilka som spelar, han tittar ändå och har stenkoll på spelare och laguppställningar. I halvlek och mellan matcherna tar han sin boll och går ut och spelar själv på gräsmattan, tränar på att göra likadana dribblingar och skott som dem han just sett spela VM. Och drömmen är förstås att en dag bli som dem.

Att det då finns en Ola Toivonen som kommer från samma lilla samhälle, som är uppväxt i samma lilla klubb som Jack själv spelar i, och som nu gör VM-succé - det betyder mer än vad som går att förstå när man är åtta år och älskar fotboll.

Allting blir möjligt, och det är en vacker tanke att få med sig när man är liten. Som mamma är det ju precis det som jag vill ge honom; att få tro, hoppas och drömma stort.

Att inte alla kommer att kunna spela i landslaget kommer att bli tydligt tids nog, men att som åttaåring få se att någon som varit ungefär som han själv kunde få leva drömmen. Det är så fantastiskt betydelsefullt.

Tack Ola för det du ger Jack och alla andra fotbollsälskande barn i Degerfors! Tack hela landslaget för att ni visar vägen, och förstås för festen!

Jag tycker att vi i Degerfors ska vara så extremt stolta över vad vi har i vår fotbollstradition, i vårt rykte över hela Sverige som fotbollsort, i allt vad vi ger våra barn och ungdomar, alla dessa tjejer och killar som sliter, kämpar, drömmer, växer, lever tillsammans med fotbollen. Vecka efter vecka, år efter år.

Dessutom ger fotbollen mycket gemenskap vid sidan av planen. Jag älskar att vara fotbollsförälder, se matcherna och hänga med de andra föräldrarna. Vi skjutsar, knyter fotbollsskor, hejar och arrangerar turneringar tillsammans. Nya relationer skapas medan våra barn gör det de älskar så mycket på fotbollsplanen.

Fotbollen förenar, utvecklar och ger vänner för livet, och för det är jag den evigt tacksam.

Ola och hela svenska landslaget - imorgon står vi upp för er! Vi klär oss i gult och blått och dansar med i sångerna som tillägnats er.

Nu tar vi England!

  • IDA THUNBERG

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.