2018-06-08 06:00

2018-06-08 06:00

Vilket samhälle vill vi lämna över till barnen?

KRÖNIKA: IDA THUNBERG

Det har varit en annorlunda vecka i min hemort.
En ung kille som så tragiskt drunknade, så alldeles hjärtskärande sorgligt.
Bråk på en skola, så allvarliga att skolan stängde. Oro, rykten som sprids. Rasistiska uttryck. Och många tankar om vad det egentligen är som händer.

Jag vet inte svaret på detta, men jag tänker mycket på hur viktiga vi vuxna är i alla barns liv.

Vilka människor vill vi vara?

Vad vill vi förmedla?

Vilket samhälle vill vi lämna över till barnen?

En annan kväll den gångna veckan samlades vi med Milos klass vid Gryten för att fira lågstadiets slut. Det var en fin kväll, inte bara tack vare solens strålar över sjön utan också för att det var vackert att titta på barnen.

De lekte tillsammans i olika konstellationer, några samlade grodyngel, några badade, andra lekte i skogen. De sprang runt, gjorde något nytt med några andra en stund.

Alla var med. Några har rötterna i andra länder, andra är Urdegerforsare sen generationer tillbaka. Några spelar fotboll, någon annan trummor, en del är superbra på matte, andra får kämpa mer.

35 individer som alla är olika men som ändå fungerar och trivs tillsammans.

Med var också deras lärare, som under tre år har lärt barnen om vikten av respekt och att vara snälla mot varandra.

Och det är verkligen inte bara lärarnas jobb att lära barnen detta, utan alla vuxnas jobb.

Om jag sitter hemma vid mitt köksbord och gnäller om ”alla invandrarjävlar” så kommer det att följa med även i nästa generation. Om jag uttrycker hat mot homosexuella eller pratar nedsättande om människor med ett utseende, intresse eller egenskaper olika mina egna - så lär jag ju barnen i min närhet att detta är okej.

Vi lever i en tid där ett främlingsfientligt parti vinner mark. Det gör mig sorgsen, mycket på grund av att deras anhängare ofta använder en så hård retorik. Jag har under åren följt många av uttalanden som gjorts av partiets företrädare över hela landet, och läst enormt mycket av det som skrivits av partiets anhängare på sociala medier.

Det är väldigt ofta väldigt hårda ord. En människosyn som uttrycks i nedsättande och ofta rent hatiska termer.

Människor som säger ifrån - som vill stå upp mot hatet och de mörka krafterna - utsätts inte sällan för hot om våld eller hatiska kommentarer.

Vi kan ha åsikter om hur integrationen fungerar, och gärna ställa upp och jobba för att den ska bli bättre. Vi kan diskutera och debattera. Men det jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att acceptera är att den sidans åsikter så ofta framför allt handlar om att se ner på andra människor för att de är olika dem själva.

Varför vill man bidra till större polarisering? Till det som söndrar, som startar ungdomsbråk, och till att rasismens hatiska retorik tränger allt längre ner i åldrarna.

Det KAN inte vara rätt väg att gå, att som vuxen sprida ut och manifestera att det finns ett VI och ett DOM.

Jag tycker mycket om mitt Degerfors, och jag vet att det finns mycket fint här att fortsätta bygga vidare på.

Att tillsammans skapa ett inkluderande samhälle där vi och våra barn och ungdomar mår bra tillsammans borde väl vara alla vuxnas vilja och mål?

Jag hoppas i alla fall att det kan bli det goda som kommer ur en tuff tid. Ett Degerfors där vi finns för varandra i sorg såväl som i glada stunder. Oavsett hur vi ser ut, vem vi älskar och vilket land vi kommer ifrån.

Jag vet inte svaret på detta, men jag tänker mycket på hur viktiga vi vuxna är i alla barns liv.

Vilka människor vill vi vara?

Vad vill vi förmedla?

Vilket samhälle vill vi lämna över till barnen?

En annan kväll den gångna veckan samlades vi med Milos klass vid Gryten för att fira lågstadiets slut. Det var en fin kväll, inte bara tack vare solens strålar över sjön utan också för att det var vackert att titta på barnen.

De lekte tillsammans i olika konstellationer, några samlade grodyngel, några badade, andra lekte i skogen. De sprang runt, gjorde något nytt med några andra en stund.

Alla var med. Några har rötterna i andra länder, andra är Urdegerforsare sen generationer tillbaka. Några spelar fotboll, någon annan trummor, en del är superbra på matte, andra får kämpa mer.

35 individer som alla är olika men som ändå fungerar och trivs tillsammans.

Med var också deras lärare, som under tre år har lärt barnen om vikten av respekt och att vara snälla mot varandra.

Och det är verkligen inte bara lärarnas jobb att lära barnen detta, utan alla vuxnas jobb.

Om jag sitter hemma vid mitt köksbord och gnäller om ”alla invandrarjävlar” så kommer det att följa med även i nästa generation. Om jag uttrycker hat mot homosexuella eller pratar nedsättande om människor med ett utseende, intresse eller egenskaper olika mina egna - så lär jag ju barnen i min närhet att detta är okej.

Vi lever i en tid där ett främlingsfientligt parti vinner mark. Det gör mig sorgsen, mycket på grund av att deras anhängare ofta använder en så hård retorik. Jag har under åren följt många av uttalanden som gjorts av partiets företrädare över hela landet, och läst enormt mycket av det som skrivits av partiets anhängare på sociala medier.

Det är väldigt ofta väldigt hårda ord. En människosyn som uttrycks i nedsättande och ofta rent hatiska termer.

Människor som säger ifrån - som vill stå upp mot hatet och de mörka krafterna - utsätts inte sällan för hot om våld eller hatiska kommentarer.

Vi kan ha åsikter om hur integrationen fungerar, och gärna ställa upp och jobba för att den ska bli bättre. Vi kan diskutera och debattera. Men det jag aldrig, aldrig, aldrig kommer att acceptera är att den sidans åsikter så ofta framför allt handlar om att se ner på andra människor för att de är olika dem själva.

Varför vill man bidra till större polarisering? Till det som söndrar, som startar ungdomsbråk, och till att rasismens hatiska retorik tränger allt längre ner i åldrarna.

Det KAN inte vara rätt väg att gå, att som vuxen sprida ut och manifestera att det finns ett VI och ett DOM.

Jag tycker mycket om mitt Degerfors, och jag vet att det finns mycket fint här att fortsätta bygga vidare på.

Att tillsammans skapa ett inkluderande samhälle där vi och våra barn och ungdomar mår bra tillsammans borde väl vara alla vuxnas vilja och mål?

Jag hoppas i alla fall att det kan bli det goda som kommer ur en tuff tid. Ett Degerfors där vi finns för varandra i sorg såväl som i glada stunder. Oavsett hur vi ser ut, vem vi älskar och vilket land vi kommer ifrån.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.