2018-04-13 06:00

2018-04-13 06:00

Så mycket jag lär mig av dig

KRÖNIKA

Han virvlade ut en vacker aprildag, flera veckor före utsatt tid. För att uttrycka det milt: Jag var inte riktigt beredd. Jag skulle ju bara vila en stund och sen gå upp och göra något annat i kanske tre-fyra veckor till.

Men när jag reste mig ur sängen efter vilan så stod det väldigt klart, på ett forsande uttrycksfullt sätt, att livet hade planer på att förändras lite snabbare än så. Typ, på en gång.

Så kom han. Märkligt svarthårig med tanke på att hans pappa nog är Degerfors blondaste man. Jag tog det dock rätt bra, eftersom jag hade koll på att det trots allt var rätt gener som hade skapat just det här lilla miraklet.

Och den ljusnade rätt fort, den där lilla kalufsen.

Ibland inser jag att jag är lite extra mammig just med dig, Milo min Milo. Kanske är det för att du kom först. Att jag fick dig innan jag hade fått träna en gång på att vara mamma och släppa taget ibland. Med dig har jag lite svårare att släppa tankar på hur du har det, att du säkert mår bra, att du trivs och att du tillåts vara allt det där fantastiska som är du även i skolmiljön, som ju ibland kan vara ganska tuff. Trots att jag innerst inne vet att du har det bra därute.

Men jag har dig så nära att det ibland känns som att vi är ett och samma. När du ser ledsen ut så värker det i hela mig. När du skrattar så sjunger jag inuti.

Om en vecka ska vi fira din tioårsdag. Du har förstått att det är något speciellt att fylla något som slutar på en nolla, och visst är det så. Så visst ska du firas, Milo min Milo.

Vi ska fira att det var just dig vi fick, den där helgen för tio år sen när solen strålade över Degerfors och du lät oss förstå att du inte alls hade för avsikt att vänta därinne till nån gång i mitten av maj.

Vi ska fira att vi fick en kille som har hjärtat precis där det ska vara. Ett hjärta som vill alla så väl, från minsta kattunge till jordens fattigaste människor, och däremellan även familj och vänner.

Jag tänker ibland att om du bara får behålla det, om du bara får behålla din omtänksamhet om alla andra varelser, då blir det bra.

Då spelar det egentligen ingen roll exakt vad det kommer att stå i skolbetygen så småningom, även om jag hoppas och tror att det blir bra, det också. Men förmågan att känna empati – jag är så glad att du har den, Milo min Milo.

Du kan så många saker. Du simmar fjärilssim och alla andra simsätt snabbare för varje gång jag ser dig tävla i en simbassäng. Du blir så stolt och glad när du slår dina personliga rekord, och förmodligen blir jag och din pappa ännu stoltare. Men det absolut största för oss är att se din glädje i vattnet.

Du fångar bilder i din kamera som gör mig imponerad gång på gång. Du pratar obehindrat och glatt med människor du möter, vuxna som barn, var vi än är i världen.

Så mycket jag lär mig av dig, Milo min Milo, som virvlade ut till oss en vacker aprildag.

Nu räknar du dagarna till din tioårsdag, och jag räknar med dig. Så mycket stoltare över allt som är du än du någonsin kommer att förstå.

Bara sju dagar kvar. Håll ut! Och sen firar vi – ända in i kaklet!

Men när jag reste mig ur sängen efter vilan så stod det väldigt klart, på ett forsande uttrycksfullt sätt, att livet hade planer på att förändras lite snabbare än så. Typ, på en gång.

Så kom han. Märkligt svarthårig med tanke på att hans pappa nog är Degerfors blondaste man. Jag tog det dock rätt bra, eftersom jag hade koll på att det trots allt var rätt gener som hade skapat just det här lilla miraklet.

Och den ljusnade rätt fort, den där lilla kalufsen.

Ibland inser jag att jag är lite extra mammig just med dig, Milo min Milo. Kanske är det för att du kom först. Att jag fick dig innan jag hade fått träna en gång på att vara mamma och släppa taget ibland. Med dig har jag lite svårare att släppa tankar på hur du har det, att du säkert mår bra, att du trivs och att du tillåts vara allt det där fantastiska som är du även i skolmiljön, som ju ibland kan vara ganska tuff. Trots att jag innerst inne vet att du har det bra därute.

Men jag har dig så nära att det ibland känns som att vi är ett och samma. När du ser ledsen ut så värker det i hela mig. När du skrattar så sjunger jag inuti.

Om en vecka ska vi fira din tioårsdag. Du har förstått att det är något speciellt att fylla något som slutar på en nolla, och visst är det så. Så visst ska du firas, Milo min Milo.

Vi ska fira att det var just dig vi fick, den där helgen för tio år sen när solen strålade över Degerfors och du lät oss förstå att du inte alls hade för avsikt att vänta därinne till nån gång i mitten av maj.

Vi ska fira att vi fick en kille som har hjärtat precis där det ska vara. Ett hjärta som vill alla så väl, från minsta kattunge till jordens fattigaste människor, och däremellan även familj och vänner.

Jag tänker ibland att om du bara får behålla det, om du bara får behålla din omtänksamhet om alla andra varelser, då blir det bra.

Då spelar det egentligen ingen roll exakt vad det kommer att stå i skolbetygen så småningom, även om jag hoppas och tror att det blir bra, det också. Men förmågan att känna empati – jag är så glad att du har den, Milo min Milo.

Du kan så många saker. Du simmar fjärilssim och alla andra simsätt snabbare för varje gång jag ser dig tävla i en simbassäng. Du blir så stolt och glad när du slår dina personliga rekord, och förmodligen blir jag och din pappa ännu stoltare. Men det absolut största för oss är att se din glädje i vattnet.

Du fångar bilder i din kamera som gör mig imponerad gång på gång. Du pratar obehindrat och glatt med människor du möter, vuxna som barn, var vi än är i världen.

Så mycket jag lär mig av dig, Milo min Milo, som virvlade ut till oss en vacker aprildag.

Nu räknar du dagarna till din tioårsdag, och jag räknar med dig. Så mycket stoltare över allt som är du än du någonsin kommer att förstå.

Bara sju dagar kvar. Håll ut! Och sen firar vi – ända in i kaklet!

  • Ida Thunberg

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.