2018-03-02 06:00

2018-03-02 06:00

Många härliga minnen från Egypten

KRÖNIKA: IDA THUNBERG

Vi förstod nog inte innan hur mycket vi faktiskt hade saknat det.

Känslan när en annan värld öppnar sig under ytan, där ett undervattenslandskap breder ut sig, fiskarna simmar omkring och allt annat upphör för en stund att existera.

Jag tar Jacks hand och en stund simmar vi tillsammans, pekar ut de vackraste korallerna och fiskarna vi ser för varandra. Sen släpper han för att dyka ner och titta närmare på någon fisk.

Milo är lite längre bort vid korallrevskanten, jag ser hur han också dyker ner en bit.

Röda havet är kristallklart, och solstrålarna bryter igenom och får korallerna att lysa ännu klarare.

Det är bara några dagar sen allt det där hände, trots att det på flera sätt känns så avlägset. När vi kom hem visade termometern -16,4 grader och Strömtorp låg inbäddat i snö.


Jag som alltid efter en resa lite vemodig, det tycks gälla oavsett om det är en niomånaders jorden runt-resa eller - som nu - en sportlovsvecka i Egypten som är över.

Jag tänker på frihetskänslan där under vattenytan i Röda havet.

Jag tänker på hur vi utforskade pyramiderna, på flera olika platser. Klättringarna ner i gravarna, berättelserna om målningarna på stenväggarna, guiden som förklarade vad hieroglyferna betydde.

Tuthankhamons mask av rent guld som vi fascinerades av på Egyptiska muséet i Kairo.

Båtfärden på Nilen.

Nattbussen till Sinaihalvön som skulle ta nio timmar men som tog 12. Mest på grund av alla mängder av stopp och kontroller av polis och militär som kom ombord och ville se allas resehandlingar.


Ännu en påminnelse om vad tryggt och bra vi själva har det i vårt land. Egypten må vara lugnare nu än för några år sen, men där liksom i så många andra länder råder det hela tiden en viss misstänksamhet. Med våra svenska pass är det aldrig några problem, men jag tänker på killen som fick gå av bussen i en av kontrollerna längs vägen. Allt gick lugnt till men han fick inte åka vidare. Varför vet jag inte. Men någonting i hans pass eller bakgrundshistorik gjorde att han inte var välkommen över till nästa provins.

När vi kom fram till den lilla staden Dahab hade solen börjat stiga över de speciella bergen. Och det var fint att se havet igen efter dagarna i Kairos hektiska inre.

Vi tog våra ryggsäckar och började gå längs strandpromenaden. Vi hade inget boende bokat och tittade in på några ställen innan vi tillslut hittade vårt ställe. Ett enkelt men stort rum. Tre sängar, till och med en garderob att hänga upp lite kläder i. Havsutsikt från balkongen.

Jag tänker på den fantastiska maten. Den egyptiska frukosttallriken vi alla fyra valde på morgnarna, bönröran som vi la i de varma bröden och åt till en kopp te var ljuvlig. De små lammbiffarna till middagen, hummus, grillad kyckling och baba ganoush. Milos glädje när han upptäckte hur gott hibiskus-te var, och hur vi köpte hem en stor påse med torkade hibiskusblommor att göra te av även här.

Jag hade gärna stannat kvar ett tag till men det får bli en annan gång. Tills dess minns jag de vackra dagarna, både över och under ytan.

Känslan när en annan värld öppnar sig under ytan, där ett undervattenslandskap breder ut sig, fiskarna simmar omkring och allt annat upphör för en stund att existera.

Jag tar Jacks hand och en stund simmar vi tillsammans, pekar ut de vackraste korallerna och fiskarna vi ser för varandra. Sen släpper han för att dyka ner och titta närmare på någon fisk.

Milo är lite längre bort vid korallrevskanten, jag ser hur han också dyker ner en bit.

Röda havet är kristallklart, och solstrålarna bryter igenom och får korallerna att lysa ännu klarare.

Det är bara några dagar sen allt det där hände, trots att det på flera sätt känns så avlägset. När vi kom hem visade termometern -16,4 grader och Strömtorp låg inbäddat i snö.


Jag som alltid efter en resa lite vemodig, det tycks gälla oavsett om det är en niomånaders jorden runt-resa eller - som nu - en sportlovsvecka i Egypten som är över.

Jag tänker på frihetskänslan där under vattenytan i Röda havet.

Jag tänker på hur vi utforskade pyramiderna, på flera olika platser. Klättringarna ner i gravarna, berättelserna om målningarna på stenväggarna, guiden som förklarade vad hieroglyferna betydde.

Tuthankhamons mask av rent guld som vi fascinerades av på Egyptiska muséet i Kairo.

Båtfärden på Nilen.

Nattbussen till Sinaihalvön som skulle ta nio timmar men som tog 12. Mest på grund av alla mängder av stopp och kontroller av polis och militär som kom ombord och ville se allas resehandlingar.


Ännu en påminnelse om vad tryggt och bra vi själva har det i vårt land. Egypten må vara lugnare nu än för några år sen, men där liksom i så många andra länder råder det hela tiden en viss misstänksamhet. Med våra svenska pass är det aldrig några problem, men jag tänker på killen som fick gå av bussen i en av kontrollerna längs vägen. Allt gick lugnt till men han fick inte åka vidare. Varför vet jag inte. Men någonting i hans pass eller bakgrundshistorik gjorde att han inte var välkommen över till nästa provins.

När vi kom fram till den lilla staden Dahab hade solen börjat stiga över de speciella bergen. Och det var fint att se havet igen efter dagarna i Kairos hektiska inre.

Vi tog våra ryggsäckar och började gå längs strandpromenaden. Vi hade inget boende bokat och tittade in på några ställen innan vi tillslut hittade vårt ställe. Ett enkelt men stort rum. Tre sängar, till och med en garderob att hänga upp lite kläder i. Havsutsikt från balkongen.

Jag tänker på den fantastiska maten. Den egyptiska frukosttallriken vi alla fyra valde på morgnarna, bönröran som vi la i de varma bröden och åt till en kopp te var ljuvlig. De små lammbiffarna till middagen, hummus, grillad kyckling och baba ganoush. Milos glädje när han upptäckte hur gott hibiskus-te var, och hur vi köpte hem en stor påse med torkade hibiskusblommor att göra te av även här.

Jag hade gärna stannat kvar ett tag till men det får bli en annan gång. Tills dess minns jag de vackra dagarna, både över och under ytan.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.