2017-11-29 17:57

2017-11-29 17:57

Engagerat och galet slagkraftigt teaterevent

TEATER: Länsteatern bjuder upp till kamp för demokratin

Den som är över 18 år och svensk medborgare får rösta i det svenska riksdagsvalet. Ändå lät 1 050 000 människor bli att rösta. Varför? Vet de inte att förr härskade en svinig regent som utnyttjade folket och blev mördad av en ny svinig regent som utnyttjade folket och blev mördad...

De orden är hämtade från Klassfesten som Länsteatern spelat sedan mitten av september. Två föreställningar gavs på onsdagen i Karlskoga folkhögskola och i dag är det dags för två nya föreställningar. Det är möjligt att Hans Christian Thulin protesterar eftersom han inledningsvis betonar att det här inte är en teaterföreställning, det är ett teaterevent som kräver delaktighet av publiken. Okay då, men inte heller det är hela sanningen. Klassfesten är en ruskigt effektiv påminnelse om vad demokrati är och hur lätt folkstyret kan övergå i något helt annat. Det har hänt och det kan hända igen. Det hände i det tyska valet 1932 när ett parti fick 37,3 procent av rösterna, trots att alla läskunniga tyskar haft möjlighet att ta reda på vad som komma skall. Det hade nämligen ledaren noga beskrivit i sin bok, författad i fängelset där han hamnade efter ölkällarkuppen i München 1923. Att tiga är att samtycka, att inte ta reda på vad partierna står för och vill är förkastligt. Som medborgare i en demokrati har man också skyldigheter, en av dem är att lyssna på alla olika berättelser och inte försöka komma undan med att jag visste inte. Det finns inget man, ansvaret vilar på dig och mig.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson predikar inte, använder inga pekpinnar utan agerar som två ståuppare som fått i uppdrag att engagera sin publik. Den första föreställningen, f'låt teatereventet, såg elever från två klasser på folkhögskolans allmänna linje, en med inriktning på budo, den andra med social inriktning, som publik och medagerande. Det är en av poängerna, att publiken ska delta. Och det gjorde både elever och lärare. Ingen kan glömma Mannes dödsscen, Manne som har inriktning golf men går budo, fick göra kung Inge den äldre som levde mellan 1050 och 1100 ungefär. Han var enligt Thulin 120 centimeter lång och lika breda och en svinig tyrann. En i ledet av envåldshärskare som kunde göra vad de ville och utnyttja folket - demos i demokrati - precis som det behagade dem. Kung Inge den äldre har inspirerat, påstår Thulin, utformningen av gestalten Joffrey Baratheon i Game of Thrones.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson står på scenen men har haft hjälp med manus och idé av Linus Lindman, även han från Länsteatern. Och vilket språk! Vilka associationer! Brutalt rakt på sak och vansinnigt uppfriskande. Inget hymlande, inget hukande för så kallad god smak eller polityr. Det är alls inte konstigt med kulspruteknatter i Engelbrektupprorets uppgörelse 1434 mellan torparna och kungens armé. Teatereventet Klasskampen innehåller ett pärlband av femettor, one-liners som skulle kunna lysa upp hela vägen till Örebro om de illuminerades.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson klargör inledningsvis att de inte är historiker och inga experter. De är skådespelare och har inte kommit för att pracka på någon åsikter. Sedan iscensätter de brottstycken ur den svenska historien och namn som Erik av Pommern, Albrekt av Mecklenburg och drottning Margareta, kung Byxlös kallad, och Engelbrekt Engelbrektsson förekommer och gestaltas i mer eller mindre dråpliga scener.

Men de lyfter också fram Julius Mankell, militär, militärhistoriker och politiker och ordförande i Sveriges allmänna rösträttsförbund, och Signe Bergman, kvinnlig rösträttskämpe, ur glömskan. Mankell med slagordet En man, ett gevär, en röst som led i kampen för allmän rösträtt. Allmän för män. Och Signe Bergman var en av dem som låg bakom 1919 års rösträttsreform som ledde till att kvinnor fick rösta i riksdagsvalet 1921.

En mer levande, engagerande och galet slagkraftig lektion i kampen för demokrati än denna Klasskampen är svår att hitta. Mitt i prick alltså eftersom eventet är tänkt för unga människor som får rösta för första gången 9 september 2018.

De orden är hämtade från Klassfesten som Länsteatern spelat sedan mitten av september. Två föreställningar gavs på onsdagen i Karlskoga folkhögskola och i dag är det dags för två nya föreställningar. Det är möjligt att Hans Christian Thulin protesterar eftersom han inledningsvis betonar att det här inte är en teaterföreställning, det är ett teaterevent som kräver delaktighet av publiken. Okay då, men inte heller det är hela sanningen. Klassfesten är en ruskigt effektiv påminnelse om vad demokrati är och hur lätt folkstyret kan övergå i något helt annat. Det har hänt och det kan hända igen. Det hände i det tyska valet 1932 när ett parti fick 37,3 procent av rösterna, trots att alla läskunniga tyskar haft möjlighet att ta reda på vad som komma skall. Det hade nämligen ledaren noga beskrivit i sin bok, författad i fängelset där han hamnade efter ölkällarkuppen i München 1923. Att tiga är att samtycka, att inte ta reda på vad partierna står för och vill är förkastligt. Som medborgare i en demokrati har man också skyldigheter, en av dem är att lyssna på alla olika berättelser och inte försöka komma undan med att jag visste inte. Det finns inget man, ansvaret vilar på dig och mig.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson predikar inte, använder inga pekpinnar utan agerar som två ståuppare som fått i uppdrag att engagera sin publik. Den första föreställningen, f'låt teatereventet, såg elever från två klasser på folkhögskolans allmänna linje, en med inriktning på budo, den andra med social inriktning, som publik och medagerande. Det är en av poängerna, att publiken ska delta. Och det gjorde både elever och lärare. Ingen kan glömma Mannes dödsscen, Manne som har inriktning golf men går budo, fick göra kung Inge den äldre som levde mellan 1050 och 1100 ungefär. Han var enligt Thulin 120 centimeter lång och lika breda och en svinig tyrann. En i ledet av envåldshärskare som kunde göra vad de ville och utnyttja folket - demos i demokrati - precis som det behagade dem. Kung Inge den äldre har inspirerat, påstår Thulin, utformningen av gestalten Joffrey Baratheon i Game of Thrones.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson står på scenen men har haft hjälp med manus och idé av Linus Lindman, även han från Länsteatern. Och vilket språk! Vilka associationer! Brutalt rakt på sak och vansinnigt uppfriskande. Inget hymlande, inget hukande för så kallad god smak eller polityr. Det är alls inte konstigt med kulspruteknatter i Engelbrektupprorets uppgörelse 1434 mellan torparna och kungens armé. Teatereventet Klasskampen innehåller ett pärlband av femettor, one-liners som skulle kunna lysa upp hela vägen till Örebro om de illuminerades.

Hans Christian Thulin och Maria Simonsson klargör inledningsvis att de inte är historiker och inga experter. De är skådespelare och har inte kommit för att pracka på någon åsikter. Sedan iscensätter de brottstycken ur den svenska historien och namn som Erik av Pommern, Albrekt av Mecklenburg och drottning Margareta, kung Byxlös kallad, och Engelbrekt Engelbrektsson förekommer och gestaltas i mer eller mindre dråpliga scener.

Men de lyfter också fram Julius Mankell, militär, militärhistoriker och politiker och ordförande i Sveriges allmänna rösträttsförbund, och Signe Bergman, kvinnlig rösträttskämpe, ur glömskan. Mankell med slagordet En man, ett gevär, en röst som led i kampen för allmän rösträtt. Allmän för män. Och Signe Bergman var en av dem som låg bakom 1919 års rösträttsreform som ledde till att kvinnor fick rösta i riksdagsvalet 1921.

En mer levande, engagerande och galet slagkraftig lektion i kampen för demokrati än denna Klasskampen är svår att hitta. Mitt i prick alltså eftersom eventet är tänkt för unga människor som får rösta för första gången 9 september 2018.