2016-10-25 10:44

2016-10-25 10:44

Spännande musik med Trio Atlantis i avslappnad miljö

MUSIK

Karlskoga Konsertförening i samarbete med Nobelmuseet i Karlskoga och Nobelmuseets Vänner.
Plats: Träffpunkt Alfred Nobel
Medverkande: Trio Atlantis. Britta Holger, oboe, Todd Goransson, fagott och Nils-Erik Hagström, klarinett

Till att börja med, trio med fagott, oboe och klarinett är inget man lyssnar på och upplever varje dag, men när man får chansen så är det en intressant bekantskap.

Att avsluta helgen med en skvätt kammarmusik är inte alldeles fel. När höstvindarna viner och sprider våta löv i ett regndisigt mörker är det skönt att krypa in i värmen och som i de högborgerliga hemmen för ett par hundra år sedan, samlas i salongen för att, exempelvis, njuta av en träblåstrio.

Det inleddes både vackert och melodiöst med 1900-talsmusik av fransmannen Georges Auric. En för mig helt ny bekantskap som skrev kammarmusik, men också balett- och orkesterverk. Jag satt och tänkte på filmmusik och fick också bekräftat av kvällens musikanter att Auric skrivit en hel del sådan musik. Bland annat till Ringaren i Notre Dame och Målaren i Moulin Rouge.

Georges Auric följdes upp med den mer kände W A Mozart, men kanske ändå med musik som inte tillhör den store kompositören mest kända verk. Faktum att man inte ens har originalen till dessa verk, nämligen fem stycken divertimento som ändå anses vara komponerande av Mozart, berättade Nils-Erik Hagström när han presenterade musiken.

Ett divertimento är en form av lättare musik skriven för mindre sättningar, exempelvis för kammarmusik. Det smakade väldigt mycket Mozart så det kändes inte som någon tvekan om annat än att det var hans kreativa fingrar som var ursprunget.

Jag tänker alltid när jag hör Mozart att han måste ha haft ett brett leende på läpparna när han skrev sin musik. Så kändes även detta stycke. Smekfullt enkelt och ekvilibristiskt ystert i en kreativ mix av glädje.

Efter en kort paus även lite svensk kammarmusik skriven av Sven-Eric Johanson, en väldigt produktiv herre kanske mest känd för sina körverk och sin konstmusik, men som alltså även skrev enklare kammarmusik. Trio Atlantis gav hans Lyrisk svit från 1953.

Avslutningen blev aningen dyster med musik av den tjeckisk/ungerske Rudolf Maros innan extranumret som blev en menuett av Mozart vilket återskapade den välbehövliga glädje som behövdes innan det var dags att återigen trotsa höstrusk och mörker utanför.

Till att börja med, trio med fagott, oboe och klarinett är inget man lyssnar på och upplever varje dag, men när man får chansen så är det en intressant bekantskap.

Att avsluta helgen med en skvätt kammarmusik är inte alldeles fel. När höstvindarna viner och sprider våta löv i ett regndisigt mörker är det skönt att krypa in i värmen och som i de högborgerliga hemmen för ett par hundra år sedan, samlas i salongen för att, exempelvis, njuta av en träblåstrio.

Det inleddes både vackert och melodiöst med 1900-talsmusik av fransmannen Georges Auric. En för mig helt ny bekantskap som skrev kammarmusik, men också balett- och orkesterverk. Jag satt och tänkte på filmmusik och fick också bekräftat av kvällens musikanter att Auric skrivit en hel del sådan musik. Bland annat till Ringaren i Notre Dame och Målaren i Moulin Rouge.

Georges Auric följdes upp med den mer kände W A Mozart, men kanske ändå med musik som inte tillhör den store kompositören mest kända verk. Faktum att man inte ens har originalen till dessa verk, nämligen fem stycken divertimento som ändå anses vara komponerande av Mozart, berättade Nils-Erik Hagström när han presenterade musiken.

Ett divertimento är en form av lättare musik skriven för mindre sättningar, exempelvis för kammarmusik. Det smakade väldigt mycket Mozart så det kändes inte som någon tvekan om annat än att det var hans kreativa fingrar som var ursprunget.

Jag tänker alltid när jag hör Mozart att han måste ha haft ett brett leende på läpparna när han skrev sin musik. Så kändes även detta stycke. Smekfullt enkelt och ekvilibristiskt ystert i en kreativ mix av glädje.

Efter en kort paus även lite svensk kammarmusik skriven av Sven-Eric Johanson, en väldigt produktiv herre kanske mest känd för sina körverk och sin konstmusik, men som alltså även skrev enklare kammarmusik. Trio Atlantis gav hans Lyrisk svit från 1953.

Avslutningen blev aningen dyster med musik av den tjeckisk/ungerske Rudolf Maros innan extranumret som blev en menuett av Mozart vilket återskapade den välbehövliga glädje som behövdes innan det var dags att återigen trotsa höstrusk och mörker utanför.

  • Björn Reimers

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.