2015-04-10 06:00

2015-04-14 09:25

"Jag försöker komma ifrån pilleriet"

KONST: Jane Hein ställer ut målningar i Mötesplats Alfred Nobel

Jane Hein blev först uppmärksammad för sina mattavlor där hon kombinerade den avbildade maträtten med receptet på den aktuella rätten. Det var för mer än 20 år sedan och sedan dess söker hon sig mot ett friare, mer intuitivt måleri.

– Jag försöker bli modigare och komma ifrån pilleriet. Om fem år kanske jag är helt abstrakt, säger hon fundersamt när hon visar ett par av de senaste målningar hon gjort.

En heter Lek, den andra Lugn och båda finns med på utställningen i Mötesplats Alfred Nobel i Björkborn. Häromkvällen var det vernissage och de 15 målningarna kan ses fram till 31 maj.

Jane Hein kanske någon tänker när mattavlorna kommer på tal.

– Jag har tagit min farmors flicknamn från den danska släkten, förklarar hon och berättar att farmor var kusin till Piet Hein, författare, designer och konstnär. Det egensinniga geniet Piet Hein är mest känd för sina över 10 000 gruk, kluriga och insiktsfulla verser eller aforismer, men också för att ha konstruerat superellipsen.

– Farmor och farmors mor hette Hein och det känns bra att följa kvinnorna i spåren. Hein är dessutom kort och bra så nu kommer jag aldrig att ända igen, tillägger hon med ett skratt.

Jane Hein beskriver sig som självlärd konstnär. Men hon har alltid målat och en tid arbetade hon som dekormålare på Riksteatern.

– Det var innan jag 1980 flyttade till Kristinehamn.

Höstsalongen på Värmlands museum 1984 var en av hennes första samlingsutställningar men hon räknar utställningen på Pärlgatan i Karlskoga 1992 som sin första separatutställning och sedan dess har det rullat på.

– Men jag kan inte leva på konsten och söker därför ett kompletterande jobb. En eller två dagar i veckan skulle passa bra. Och gärna något socialt eftersom jag vill finnas med i ett sammanhang som motvikt till det ensamma arbete det är att måla.

Jane Hein grundar ofta med akryl och går därefter på med olja. Då och då lägger hon ifrån sig penseln och tar fram palettkniven. Det får inte bli för vackert, inte på ett inställsamt sätt.

– Motiven växer fram efter hand. Men fåglarna bestämde jag mig för att göra eftersom jag behövde komma igång. Annars börjar jag och ser vad det blir.

Hon antyder att konsten under en period - av olika anledningar - inte varit nummer ett. Fågelmotiven var ett sätt att komma igång med måleriet och sedan följde de mer abstrakta målningarna Lugn och Lek. Men hon har inte släppt spetsglasen som på senare år varit ett återkommande motiv.

Jane Hein utvecklas hela tiden som målare. När hon är som bäst, det finns några sådana målningar i Björkborn, är det mycket bra.

– Jag försöker bli modigare och komma ifrån pilleriet. Om fem år kanske jag är helt abstrakt, säger hon fundersamt när hon visar ett par av de senaste målningar hon gjort.

En heter Lek, den andra Lugn och båda finns med på utställningen i Mötesplats Alfred Nobel i Björkborn. Häromkvällen var det vernissage och de 15 målningarna kan ses fram till 31 maj.

Jane Hein kanske någon tänker när mattavlorna kommer på tal.

– Jag har tagit min farmors flicknamn från den danska släkten, förklarar hon och berättar att farmor var kusin till Piet Hein, författare, designer och konstnär. Det egensinniga geniet Piet Hein är mest känd för sina över 10 000 gruk, kluriga och insiktsfulla verser eller aforismer, men också för att ha konstruerat superellipsen.

– Farmor och farmors mor hette Hein och det känns bra att följa kvinnorna i spåren. Hein är dessutom kort och bra så nu kommer jag aldrig att ända igen, tillägger hon med ett skratt.

Jane Hein beskriver sig som självlärd konstnär. Men hon har alltid målat och en tid arbetade hon som dekormålare på Riksteatern.

– Det var innan jag 1980 flyttade till Kristinehamn.

Höstsalongen på Värmlands museum 1984 var en av hennes första samlingsutställningar men hon räknar utställningen på Pärlgatan i Karlskoga 1992 som sin första separatutställning och sedan dess har det rullat på.

– Men jag kan inte leva på konsten och söker därför ett kompletterande jobb. En eller två dagar i veckan skulle passa bra. Och gärna något socialt eftersom jag vill finnas med i ett sammanhang som motvikt till det ensamma arbete det är att måla.

Jane Hein grundar ofta med akryl och går därefter på med olja. Då och då lägger hon ifrån sig penseln och tar fram palettkniven. Det får inte bli för vackert, inte på ett inställsamt sätt.

– Motiven växer fram efter hand. Men fåglarna bestämde jag mig för att göra eftersom jag behövde komma igång. Annars börjar jag och ser vad det blir.

Hon antyder att konsten under en period - av olika anledningar - inte varit nummer ett. Fågelmotiven var ett sätt att komma igång med måleriet och sedan följde de mer abstrakta målningarna Lugn och Lek. Men hon har inte släppt spetsglasen som på senare år varit ett återkommande motiv.

Jane Hein utvecklas hela tiden som målare. När hon är som bäst, det finns några sådana målningar i Björkborn, är det mycket bra.