2018-07-07 06:00

2018-07-07 06:00

Efterföljelse handlar om samspel

KRÖNIKA: KENNETH WACHENFELDT

Morgondagens tema i våra gudstjänster handlar om efterföljelse. Det är inte ett helt lätt tema att ta upp i dessa tider då så mycket handlar om individualitet – att satsa på mig själv och egentligen strunta i vad som händer runt omkring mig.

Javisst, det är viktigt att du finner ditt eget instrument, vem du i djupaste sanning är. Men det blir inte så mycket av ditt spelande om du år efter år bara står i din kammare och övar på dina egna skalor. Istället handlar det om samspel – samspel med andra och framför allt med Jesus Kristus.

Jag läste ett par recensioner från jazzdagarna i Stockholm. En av recensionerna gällde en legendarisk amerikansk jazzmusiker. Recensenten skrev något om att han inte bara omgav sig med något ordinärt kompband där han själv kunde lysa klart mot en lite gråare bakgrund i form av de andra musikerna. Nej, hans musiker var lika kompetenta musiker som han själv och det som imponerade på recensenten var lyhördheten i samspelet. Bandet spelade inte på trött rutin utan deras samspel var som ett pågående vitalt samtal där alla deltagarna kom med initiativ, och där de andra ständigt tog med de nya inpassen i samtalet så att det ständigt hände saker i musiken. Också improviserad musik kan ju ibland bli ett lite trött upprepande av bekanta fraser bara i lite nya kombinationer, men så var alltså inte alls fallet med det här bandet.

”Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”

Tänk om vi skulle översätta det så här: Jesus sade till sina medmusikanter: Om någon vill spela med mig så måste han lägga sin solokarriär åt sidan och ta sitt instrument och följa mig när jag börjar spela. För den som är beredd att låta sin individualitet bli en del av något större, han ska finna sig själv och sin egen ton i vår gemensamma musik.

För att återvända till den amerikanske jazzmusikern som spelade så lyhört tillsammans med lika duktiga men mindre berömda medmusikanter. Det kunde ju ha varit annorlunda - han kunde valt medmusiker som bara la en jämntjock musikmatta som en bakgrund mot vilken hans originalitet skulle lysa klart. Jesus kunde ha önskat sig en massa duktiga idioter som efterföljare - lydiga lärjungar som bara gjorde som han sa, inte mer och inte mindre. Men det har aldrig varit vår lydnad som han har varit ute efter, utan vår kärlek! Det är när vi plockar upp vårt instrument, just det instrument som är vårt. Det enda intressanta är att det är just vårt instrument och inte något lånat. Nej, Jesus vill att du ska spela med just ditt instrument, stämt i just ditt tonläge, med just de läckande ventiler eller den spruckna instrumentlåda som just ditt instrument råkar ha! Inför Jesus duger inga undanflykter om att du inte kan spela - för alla kan verkligen spela på sitt eget instrument och med en bandledare som är så lyhörd för ditt spel, som ständigt anpassar sig efter just din ton! Alla kan spela men de lär inte upptäcka det om dom tillbringar hela livet med att stå och öva skalor på sitt eget rum. Det blir det ingen musik av - den ende som kan göra musik av ditt liv är Jesus! För det är i mötet med honom som du möter dig själv, det är i samspelet med honom som du finner din ton, den ton som är bara din.

Javisst, det är viktigt att du finner ditt eget instrument, vem du i djupaste sanning är. Men det blir inte så mycket av ditt spelande om du år efter år bara står i din kammare och övar på dina egna skalor. Istället handlar det om samspel – samspel med andra och framför allt med Jesus Kristus.

Jag läste ett par recensioner från jazzdagarna i Stockholm. En av recensionerna gällde en legendarisk amerikansk jazzmusiker. Recensenten skrev något om att han inte bara omgav sig med något ordinärt kompband där han själv kunde lysa klart mot en lite gråare bakgrund i form av de andra musikerna. Nej, hans musiker var lika kompetenta musiker som han själv och det som imponerade på recensenten var lyhördheten i samspelet. Bandet spelade inte på trött rutin utan deras samspel var som ett pågående vitalt samtal där alla deltagarna kom med initiativ, och där de andra ständigt tog med de nya inpassen i samtalet så att det ständigt hände saker i musiken. Också improviserad musik kan ju ibland bli ett lite trött upprepande av bekanta fraser bara i lite nya kombinationer, men så var alltså inte alls fallet med det här bandet.

”Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det.”

Tänk om vi skulle översätta det så här: Jesus sade till sina medmusikanter: Om någon vill spela med mig så måste han lägga sin solokarriär åt sidan och ta sitt instrument och följa mig när jag börjar spela. För den som är beredd att låta sin individualitet bli en del av något större, han ska finna sig själv och sin egen ton i vår gemensamma musik.

För att återvända till den amerikanske jazzmusikern som spelade så lyhört tillsammans med lika duktiga men mindre berömda medmusikanter. Det kunde ju ha varit annorlunda - han kunde valt medmusiker som bara la en jämntjock musikmatta som en bakgrund mot vilken hans originalitet skulle lysa klart. Jesus kunde ha önskat sig en massa duktiga idioter som efterföljare - lydiga lärjungar som bara gjorde som han sa, inte mer och inte mindre. Men det har aldrig varit vår lydnad som han har varit ute efter, utan vår kärlek! Det är när vi plockar upp vårt instrument, just det instrument som är vårt. Det enda intressanta är att det är just vårt instrument och inte något lånat. Nej, Jesus vill att du ska spela med just ditt instrument, stämt i just ditt tonläge, med just de läckande ventiler eller den spruckna instrumentlåda som just ditt instrument råkar ha! Inför Jesus duger inga undanflykter om att du inte kan spela - för alla kan verkligen spela på sitt eget instrument och med en bandledare som är så lyhörd för ditt spel, som ständigt anpassar sig efter just din ton! Alla kan spela men de lär inte upptäcka det om dom tillbringar hela livet med att stå och öva skalor på sitt eget rum. Det blir det ingen musik av - den ende som kan göra musik av ditt liv är Jesus! För det är i mötet med honom som du möter dig själv, det är i samspelet med honom som du finner din ton, den ton som är bara din.

  • KENNETH WACHENFELDT

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.