2017-11-08 06:00

2017-11-08 06:00

Visst vill vi att våra äldre ska må bra?

LENA EDLUND, KOMMUNIKATÖR

1979 flyttade min mormor in i servicehuset Nickkällan som var helt nybyggt. Hon fick några fina år där tillsammans med många andra lyckligt lottade äldre som även de fått en lägenhet där.

Visst fick hon många besök av både släkt och vänner, men mycket av tiden tillbringade hon ensam i sin lägenhet. Därför var lunchen ett härligt avbrott på dagen då hon kunde ta hissen ned till restaurangen där det varje dag – liksom idag – serverades god och vällagad mat. De blev ett litet gäng som träffades där och språkade om livet och maten.

Just nu pågår en utredning om kommunens tre lunchserveringar för äldre ska finnas kvar. Utredningen kommer att presenteras om några månader och visar bland annat om den sociala samvaron, som dessa luncher innebär, är värt att satsa på. Om det visar sig att det är värt att satsa på – då kanske min mamma kan fortsätta att äta sin lunch på Solbringens restaurang.

2015 flyttade min mamma till en lägenhet i Solbringen. Här finns aktivitetslokaler och ett gårdsråd som arrangerar olika aktiviteter för de boende i huset, och här finns även en restaurang. Dit går min mamma nästan varje dag. Ja, falukorv och fläskpannkaka och sånt, det vill hon göra själv. Men, den sociala gemenskapen den finns där, i restaurangen. ”Vi har blivit som en liten familj”, säger hon. Ett litet gäng som sitter och språkar om livet och maten.

I mitt jobb på folkhälsoförvaltningen där ingår kostverksamheten för Karlskoga och Degerfors kommuner. Massor av mat lagas varje dag. Våra barn och ungdomar serveras mat i förskolan och i skolan, vissa av våra äldre får matlådor distribuerade till sina hem, eller blir serverade mat på sina vårdboenden några besöker kanske en av våra tre lunchrestauranger.

I ett av våra kvalitetsåtaganden som handlar om våra äldres lunchlådor står att detta är en beskrivning av vad kommuninvånare/brukare kan förvänta sig av de kommunala tjänsterna utifrån befintliga resurser, organisation och kompetens. Jag lovar att vår kökspersonal lever upp till dessa förväntningar. De lagar mat med omsorg och levererar näringsrika- och variationsrika måltider. Dessutom är de en del av vår kommun som gör det möjligt för våra äldre att få en matstund av samvaro tillsammans.

Jag funderar lite över vad som kommer att hända mig? Var ska jag bo när orken att sköta det egna hemmet inte finns där längre och tryggheten måste skapas någon annanstans.

Var kommer jag att flytta in – och var kommer jag att äta min lunch?

Visst fick hon många besök av både släkt och vänner, men mycket av tiden tillbringade hon ensam i sin lägenhet. Därför var lunchen ett härligt avbrott på dagen då hon kunde ta hissen ned till restaurangen där det varje dag – liksom idag – serverades god och vällagad mat. De blev ett litet gäng som träffades där och språkade om livet och maten.

Just nu pågår en utredning om kommunens tre lunchserveringar för äldre ska finnas kvar. Utredningen kommer att presenteras om några månader och visar bland annat om den sociala samvaron, som dessa luncher innebär, är värt att satsa på. Om det visar sig att det är värt att satsa på – då kanske min mamma kan fortsätta att äta sin lunch på Solbringens restaurang.

2015 flyttade min mamma till en lägenhet i Solbringen. Här finns aktivitetslokaler och ett gårdsråd som arrangerar olika aktiviteter för de boende i huset, och här finns även en restaurang. Dit går min mamma nästan varje dag. Ja, falukorv och fläskpannkaka och sånt, det vill hon göra själv. Men, den sociala gemenskapen den finns där, i restaurangen. ”Vi har blivit som en liten familj”, säger hon. Ett litet gäng som sitter och språkar om livet och maten.

I mitt jobb på folkhälsoförvaltningen där ingår kostverksamheten för Karlskoga och Degerfors kommuner. Massor av mat lagas varje dag. Våra barn och ungdomar serveras mat i förskolan och i skolan, vissa av våra äldre får matlådor distribuerade till sina hem, eller blir serverade mat på sina vårdboenden några besöker kanske en av våra tre lunchrestauranger.

I ett av våra kvalitetsåtaganden som handlar om våra äldres lunchlådor står att detta är en beskrivning av vad kommuninvånare/brukare kan förvänta sig av de kommunala tjänsterna utifrån befintliga resurser, organisation och kompetens. Jag lovar att vår kökspersonal lever upp till dessa förväntningar. De lagar mat med omsorg och levererar näringsrika- och variationsrika måltider. Dessutom är de en del av vår kommun som gör det möjligt för våra äldre att få en matstund av samvaro tillsammans.

Jag funderar lite över vad som kommer att hända mig? Var ska jag bo när orken att sköta det egna hemmet inte finns där längre och tryggheten måste skapas någon annanstans.

Var kommer jag att flytta in – och var kommer jag att äta min lunch?