2017-05-13 06:00

2017-05-13 06:00

Inför söndag – Att växa i tro

Jesus: ”Jag har gett dem ditt ord, och världen har hatat dem därför att de inte tillhör världen, liksom inte heller jag tillhör världen. Jag ber inte att du skall ta dem ut ur världen utan att du skall bevara dem för det onda”.

Om vi vill vara Jesu lärjungar så tillhör vi alltså inte världen. Vad betyder det? Ja, det låter rätt obegripligt för vi tillhör ju faktiskt världen på så sätt att vi, precis som alla andra djurarter, är biologiska och sociala varelser. I hög utsträckning är vi präglade av biologiskt överförda arvsanlag från våra föräldrar och om vi växer upp tillsammans med våra föräldrar så blir vi också socialt präglade av dem – vi härmar dem helt enkelt.

Med all den där biologiska och sociala präglingen så skulle man kunna säga att vi inte riktigt rår för att vi är som vi är. Om man då dessutom lägger till att vi påverkas hela tiden av omgivningen, också i vuxen ålder. Vi människor är som klibbigt flugpapper och hela tiden fastnar det saker på oss också en massa som vi inte är medvetna om – vi kan inte rå för det för det är så vi är skapade.

Men mot den bakgrunden känns det konstigt att säga att som lärjungar till Jesus så tillhör vi inte världen! Antingen vi vill det eller inte så är vi ju en del av denna värld! Men låt mig använda en bild för att förklara vad jag tror att Jesus menar:

Tänk dig Karlskoga torg en marknadsdag. Rakt igenom mängder av folk och marknadsstånd passerar ett pilgrimsvandrande gäng - en lång rad av människor som går i ett långsammare tempo och i samma riktning. Längst fram i tåget går någon som bär på ett kors. Det är det korset de följer när de sakta går över torget, mitt i det myllrande folklivet. Det är ungefär så jag tror att Jesus menar när han säger att hans lärjungar inte tillhör världen. Visst finns vi i världen, visst är vi präglade av världen, av föräldrar och omgivning. Men vi har en kompass inuti oss som visar mot ett mer avlägset mål än närmaste marknadsstånd!

Visst kan det vara provocerande för omgivningen om några inte följer mönstret. Till exempel där på Karlskoga torg där meningen är att man ska konsumera – visst kan det verka provocerande på knallarna om några helt struntar i alla köpsignalerna och går sin egen väg förbi alla lockropen. Visst kan det verka provocerande också på alla dem som handlar att några verkar vara där i helt andra avsikter och att några bryter beteendemönstret för hur man beter sig på en marknadsplats.

Kanske är det vår kallelse som kristna att vara en motkultur i mycket större omfattning än vi är. I en värld där köpenskapens Gud, Mammon, regerar, borde vi tydligare formulera ett alternativt sätt att leva. Kanske handlar det bara om att lite oftare stanna upp och ta ut riktningen, ställa de där frågorna om varför jag lever och vart jag är på väg.

Om vi vill vara Jesu lärjungar så tillhör vi alltså inte världen. Vad betyder det? Ja, det låter rätt obegripligt för vi tillhör ju faktiskt världen på så sätt att vi, precis som alla andra djurarter, är biologiska och sociala varelser. I hög utsträckning är vi präglade av biologiskt överförda arvsanlag från våra föräldrar och om vi växer upp tillsammans med våra föräldrar så blir vi också socialt präglade av dem – vi härmar dem helt enkelt.

Med all den där biologiska och sociala präglingen så skulle man kunna säga att vi inte riktigt rår för att vi är som vi är. Om man då dessutom lägger till att vi påverkas hela tiden av omgivningen, också i vuxen ålder. Vi människor är som klibbigt flugpapper och hela tiden fastnar det saker på oss också en massa som vi inte är medvetna om – vi kan inte rå för det för det är så vi är skapade.

Men mot den bakgrunden känns det konstigt att säga att som lärjungar till Jesus så tillhör vi inte världen! Antingen vi vill det eller inte så är vi ju en del av denna värld! Men låt mig använda en bild för att förklara vad jag tror att Jesus menar:

Tänk dig Karlskoga torg en marknadsdag. Rakt igenom mängder av folk och marknadsstånd passerar ett pilgrimsvandrande gäng - en lång rad av människor som går i ett långsammare tempo och i samma riktning. Längst fram i tåget går någon som bär på ett kors. Det är det korset de följer när de sakta går över torget, mitt i det myllrande folklivet. Det är ungefär så jag tror att Jesus menar när han säger att hans lärjungar inte tillhör världen. Visst finns vi i världen, visst är vi präglade av världen, av föräldrar och omgivning. Men vi har en kompass inuti oss som visar mot ett mer avlägset mål än närmaste marknadsstånd!

Visst kan det vara provocerande för omgivningen om några inte följer mönstret. Till exempel där på Karlskoga torg där meningen är att man ska konsumera – visst kan det verka provocerande på knallarna om några helt struntar i alla köpsignalerna och går sin egen väg förbi alla lockropen. Visst kan det verka provocerande också på alla dem som handlar att några verkar vara där i helt andra avsikter och att några bryter beteendemönstret för hur man beter sig på en marknadsplats.

Kanske är det vår kallelse som kristna att vara en motkultur i mycket större omfattning än vi är. I en värld där köpenskapens Gud, Mammon, regerar, borde vi tydligare formulera ett alternativt sätt att leva. Kanske handlar det bara om att lite oftare stanna upp och ta ut riktningen, ställa de där frågorna om varför jag lever och vart jag är på väg.

  • KENNETH WACHENFELDT