2015-10-07 06:00

2015-10-07 06:00

Jag vill hinna spana in ekorren

CECILIA LJUNG, FOLKHÄLSOSTRATEG

Hösten ändå! Jag och löparskorna boostar ny energi och rensar samtidigt knoppen och får hjärtat att banka lite extra av löpningen.

Tankarna mal och avbryts inte förrän en ekorre får mitt fokus. Vi spanar in varandra men bestämmer oss båda för att det finns bättre saker att göra. Skön paus ändå. Sen går fötterna igång och tankarna sätter fart. Löpning - min ventil och tankestund!

Min tanke går till ekorren och det vardagliga ekorrhjulet Denna vecka har jag hört flera människor säga -Ska det vara såhär? -Det är för mycket! Det berömda ekorrhjulet äger vardagen. ”Måsten” konkurrerar ut ”lust”. Föräldramöten, kick off, föreningsmöten, alla med ett rikligt informationsflöde. Det är lätt att hamna i en spiral där det känns för mycket. Jag försöker hitta en balans där jobbet och livet är synkroniserat, med reservenergi att ta till när topparna kommer. För de kommer hela tiden. Målet är en känsla av sammanhang! Det handlar om struktur men också goa vänner runt omkring att skratta med hemma och på jobbet.

Jag tycker att vi har hittat struktur och balans på jobbet. Vi har en tydlig grund inom folkhälsa och barnkonvention med områden som ska prioriteras för att uppnå God och jämlik hälsa i Karlskoga och Degerfors. Det är förutsättningen för allt arbete på kort och lång sikt. Kulturen på jobbet bygger på en vilja av att hjälpa varandra, för att vi ska göra bästa möjliga insats som gör skillnad för de vi är till för - alla som bor i våra två kommuner. Tack vare världsbästa kollegor är arbetsdagarna fulla av lösningar, möjligheter och energi.

Men livet handlar om mer än jobb. Efter jobbet startar nästa skift, familjeskiftet. Här krävs en superhjärna, rutiner och ramar för att få ihop pusslet med familj, fritid, arbete och skola. Det blir lätt alldeles för mycket och det skapar press och en känsla av att aldrig hinna ses. Fritidsaktiviteter är viktiga och utvecklande, men de ska stärka, inte pressa! Oavsett om det gäller vuxna eller barn. Jag som vuxen måste hjälpa till att vara den som sätter ramar utifrån vad barnen klarar av. De ska också orka med sina dagar i skolan. De har ju världens viktigaste yrke just nu, SKOLAN, och den måste få sin tid. Skolan kommer först och aktiviteter, kramar och återhämtning är gödningen. Att hitta balansen är inte enkelt, speciellt när en familj består av både vuxna och unga individer som brinner för olika saker. Inte lätt att hitta lagom för alla i detta pussel. Min väg till balans är middagsmys och stunder som är gemensamma i familjen. (Men ibland har barnen hittat en rosa elgitarr att förgylla myset med. Då är det djupandning o tålamod som gäller). Accepterar att det inte går att samla hela familjen runt middagsbordet varje dag utan fokuserar på möjligheter och maxar de stunder som är. Vet att jag har energireserv tack vare att jag tar mig tid att andas när det behövs och aldrig springa snabbare än att jag hinner stirra ner en ekorre eller samla höstlöv i eldiga färger.

Tankarna mal och avbryts inte förrän en ekorre får mitt fokus. Vi spanar in varandra men bestämmer oss båda för att det finns bättre saker att göra. Skön paus ändå. Sen går fötterna igång och tankarna sätter fart. Löpning - min ventil och tankestund!

Min tanke går till ekorren och det vardagliga ekorrhjulet Denna vecka har jag hört flera människor säga -Ska det vara såhär? -Det är för mycket! Det berömda ekorrhjulet äger vardagen. ”Måsten” konkurrerar ut ”lust”. Föräldramöten, kick off, föreningsmöten, alla med ett rikligt informationsflöde. Det är lätt att hamna i en spiral där det känns för mycket. Jag försöker hitta en balans där jobbet och livet är synkroniserat, med reservenergi att ta till när topparna kommer. För de kommer hela tiden. Målet är en känsla av sammanhang! Det handlar om struktur men också goa vänner runt omkring att skratta med hemma och på jobbet.

Jag tycker att vi har hittat struktur och balans på jobbet. Vi har en tydlig grund inom folkhälsa och barnkonvention med områden som ska prioriteras för att uppnå God och jämlik hälsa i Karlskoga och Degerfors. Det är förutsättningen för allt arbete på kort och lång sikt. Kulturen på jobbet bygger på en vilja av att hjälpa varandra, för att vi ska göra bästa möjliga insats som gör skillnad för de vi är till för - alla som bor i våra två kommuner. Tack vare världsbästa kollegor är arbetsdagarna fulla av lösningar, möjligheter och energi.

Men livet handlar om mer än jobb. Efter jobbet startar nästa skift, familjeskiftet. Här krävs en superhjärna, rutiner och ramar för att få ihop pusslet med familj, fritid, arbete och skola. Det blir lätt alldeles för mycket och det skapar press och en känsla av att aldrig hinna ses. Fritidsaktiviteter är viktiga och utvecklande, men de ska stärka, inte pressa! Oavsett om det gäller vuxna eller barn. Jag som vuxen måste hjälpa till att vara den som sätter ramar utifrån vad barnen klarar av. De ska också orka med sina dagar i skolan. De har ju världens viktigaste yrke just nu, SKOLAN, och den måste få sin tid. Skolan kommer först och aktiviteter, kramar och återhämtning är gödningen. Att hitta balansen är inte enkelt, speciellt när en familj består av både vuxna och unga individer som brinner för olika saker. Inte lätt att hitta lagom för alla i detta pussel. Min väg till balans är middagsmys och stunder som är gemensamma i familjen. (Men ibland har barnen hittat en rosa elgitarr att förgylla myset med. Då är det djupandning o tålamod som gäller). Accepterar att det inte går att samla hela familjen runt middagsbordet varje dag utan fokuserar på möjligheter och maxar de stunder som är. Vet att jag har energireserv tack vare att jag tar mig tid att andas när det behövs och aldrig springa snabbare än att jag hinner stirra ner en ekorre eller samla höstlöv i eldiga färger.