2015-08-18 06:00

2015-08-18 06:00

Tack för allt!!!

DAGENS DIKT: Bengt-Åke

Från Norråsens vändplan jag kasta’ mej ut,

under slammer och stridssång med hiskliga tjut.

På min tjugotums mini jag har min balans.

– Det här går nog bra, kanske rentav med glans!

Men vem snodde bromsen, jag hade i går?

Det går lit’ för fort här, bland stubbar och snår.

Mitt bakhjul det studsar likt en gummiboll

– och grenarna flyger åt alla de håll.

Som tur var så fanns där ett litet buskage

– den grönskan var späd innan den gick i kras.

Lås cykeln på plats och kravla dig opp!

Du måste tillbaka till backens topp.

Ring på hos Olle och Ulla igen.

Förlåt kan ni hjälpa en nerblodad vän?

Akuten, akuten – dom skrek i falsett!

Vaddå sa jag – bara blöder lit’ lätt.

På akuten stod Maysam och Haider parat

– med Anna, Carina och Jörgen, så klart,

Susanne fanns med – sen kom Isabelle,

men det kan ha varit en senare kväll.

Dom tråckla och sydde – fick till en sutur.

Med tjugo små stygn fångas blodet i bur!

Fast röntgen slog larm – det är nå’t därbak!

Kan Uppsala ta ett magnetiskt schabrak?

Och titta – en kota under stram kompress

– den måste man luckra, med god finess.

Så nu är jag sydd både fram och där bak.

Får vila på nytt under vårt Landstings tak.

Sens moralen står klar – vårt Landsting det kan

lappa hop valda delar och göra till man.

Och just denna stig, som jag aldrig åkt förr,

ska aldrig mer väljas från Olles dörr.

Tacksamma hälsningar

Från Norråsens vändplan jag kasta’ mej ut,

under slammer och stridssång med hiskliga tjut.

På min tjugotums mini jag har min balans.

– Det här går nog bra, kanske rentav med glans!

Men vem snodde bromsen, jag hade i går?

Det går lit’ för fort här, bland stubbar och snår.

Mitt bakhjul det studsar likt en gummiboll

– och grenarna flyger åt alla de håll.

Som tur var så fanns där ett litet buskage

– den grönskan var späd innan den gick i kras.

Lås cykeln på plats och kravla dig opp!

Du måste tillbaka till backens topp.

Ring på hos Olle och Ulla igen.

Förlåt kan ni hjälpa en nerblodad vän?

Akuten, akuten – dom skrek i falsett!

Vaddå sa jag – bara blöder lit’ lätt.

På akuten stod Maysam och Haider parat

– med Anna, Carina och Jörgen, så klart,

Susanne fanns med – sen kom Isabelle,

men det kan ha varit en senare kväll.

Dom tråckla och sydde – fick till en sutur.

Med tjugo små stygn fångas blodet i bur!

Fast röntgen slog larm – det är nå’t därbak!

Kan Uppsala ta ett magnetiskt schabrak?

Och titta – en kota under stram kompress

– den måste man luckra, med god finess.

Så nu är jag sydd både fram och där bak.

Får vila på nytt under vårt Landstings tak.

Sens moralen står klar – vårt Landsting det kan

lappa hop valda delar och göra till man.

Och just denna stig, som jag aldrig åkt förr,

ska aldrig mer väljas från Olles dörr.

Tacksamma hälsningar