2015-09-19 06:00

2015-09-19 06:00

Regeringen gör för lite

INTEGRATION: Arbetsmarknaden måste reformeras

Sverige bevittnar en våg av medborgarsolidaritet. Landet som vänstern ofta förklarar vara genomsyrad av rasism visar sig, återigen, vara fantastiskt. Medborgarna engagerar sig, skänker pengar, och få saker gör en så stolt.

Särskilt i tider då rekordmånga människor söker sig hit.

Men problemet är att regeringen gör för lite. Nu ökar den bidragen till kommunerna men vad hjälper det när Sverige är ett land med två gränser. Landets gräns är relativt öppen men gränsen till arbetsmarknaden, är en av de mest stängda i OECD. Resultatet är ett stort antal människor som kommit in i landet men inte in på arbetsmarknaden. När man nu säger välkomna flyktingar så hör jag inte S-regeringen säga: Vi kommer öppna upp arbetsmarknaden. Istället kan man höra det som inte sägs: ”Välkommen. Men räkna med att vara arbetslös i 7-15 år.”

Fungerande integration är ett villkor för att behålla Sverige öppet. När utanförskapet växer, flyktingar upplevs som börda, arbetslösheten och sociala problem hopas - då ökar viljan att stänga gränser. Det är vad vi har sett hända.

Därför: 1. Reformera arbetsmarknaden. Vänstern påstår att integrationens huvudproblem är strukturell diskriminering. Men MIPEX-studien som mäter diskriminering visar varje gång att Sverige är en förebild när det gäller antidiskrimineringslagar. Ändå har vi det största sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda, till skillnad mot andra länder som har en mer öppen arbetsmarknad, lägre ingångslöner och fler enkla jobb. Sveriges huvudproblem är inte diskriminering utan att integrationspolitiken har dominerats av (S), som alltid prioriterat de som redan är på arbetsmarknaden framför de som står utanför.

I år, när rekordmånga kommer hit, har regeringen skurit ner på det som bevisligen har gett många jobb åt nykomlingarna: RUT och ROT. Så mycket för solidariteten. I en avvägning mellan värnande om LO (som är rädda att dessa jobb ska dra ner lägsta löner och öka lönespridning) eller flyktingar sätter (S) alltid LO främst.

2. Satsa på kvinnorna. Störst sysselsättningsgap finns där. Det krävs både informationsinsatser om svensk arbetsmarknad, där både kvinnor och män arbetar, och incitament att bryta normer som hindrar kvinnor att delta. Kvinnors jobb och förbättrade utbildning minskar sociala problem, ökar jämställdhet och sätter igång en utvecklingsspiral.

3. Förbättra individernas anställningsbarhet. (utbildning, språk, Sverigekunskaper). EU-medel måste här användas i mycket större omfattning. Sverige är ett av de länder som tar emot flest invandrare per capita, vi bör få mest EU-pengar per capita för integration.

4. Minska informationsdiskriminering. I Sverige använder man sig av informella nätverk vid anställning. Men invandrare har inget nätverk som kan ge jobb. Ett formaliserat och europeiskt valideringssystem bör upprättas.

Solidariteten kräver att vi öppnar upp arbetsmarknaden och anpassar Sverige till en global värld. Det är också det säkraste sättet att undvika att nationalistiska partier vinner mark.

Jasenko Selimovic

tillträdande Europaparlamentariker (FP)

Särskilt i tider då rekordmånga människor söker sig hit.

Men problemet är att regeringen gör för lite. Nu ökar den bidragen till kommunerna men vad hjälper det när Sverige är ett land med två gränser. Landets gräns är relativt öppen men gränsen till arbetsmarknaden, är en av de mest stängda i OECD. Resultatet är ett stort antal människor som kommit in i landet men inte in på arbetsmarknaden. När man nu säger välkomna flyktingar så hör jag inte S-regeringen säga: Vi kommer öppna upp arbetsmarknaden. Istället kan man höra det som inte sägs: ”Välkommen. Men räkna med att vara arbetslös i 7-15 år.”

Fungerande integration är ett villkor för att behålla Sverige öppet. När utanförskapet växer, flyktingar upplevs som börda, arbetslösheten och sociala problem hopas - då ökar viljan att stänga gränser. Det är vad vi har sett hända.

Därför: 1. Reformera arbetsmarknaden. Vänstern påstår att integrationens huvudproblem är strukturell diskriminering. Men MIPEX-studien som mäter diskriminering visar varje gång att Sverige är en förebild när det gäller antidiskrimineringslagar. Ändå har vi det största sysselsättningsgapet mellan utrikes och inrikes födda, till skillnad mot andra länder som har en mer öppen arbetsmarknad, lägre ingångslöner och fler enkla jobb. Sveriges huvudproblem är inte diskriminering utan att integrationspolitiken har dominerats av (S), som alltid prioriterat de som redan är på arbetsmarknaden framför de som står utanför.

I år, när rekordmånga kommer hit, har regeringen skurit ner på det som bevisligen har gett många jobb åt nykomlingarna: RUT och ROT. Så mycket för solidariteten. I en avvägning mellan värnande om LO (som är rädda att dessa jobb ska dra ner lägsta löner och öka lönespridning) eller flyktingar sätter (S) alltid LO främst.

2. Satsa på kvinnorna. Störst sysselsättningsgap finns där. Det krävs både informationsinsatser om svensk arbetsmarknad, där både kvinnor och män arbetar, och incitament att bryta normer som hindrar kvinnor att delta. Kvinnors jobb och förbättrade utbildning minskar sociala problem, ökar jämställdhet och sätter igång en utvecklingsspiral.

3. Förbättra individernas anställningsbarhet. (utbildning, språk, Sverigekunskaper). EU-medel måste här användas i mycket större omfattning. Sverige är ett av de länder som tar emot flest invandrare per capita, vi bör få mest EU-pengar per capita för integration.

4. Minska informationsdiskriminering. I Sverige använder man sig av informella nätverk vid anställning. Men invandrare har inget nätverk som kan ge jobb. Ett formaliserat och europeiskt valideringssystem bör upprättas.

Solidariteten kräver att vi öppnar upp arbetsmarknaden och anpassar Sverige till en global värld. Det är också det säkraste sättet att undvika att nationalistiska partier vinner mark.

Jasenko Selimovic

tillträdande Europaparlamentariker (FP)

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.