2015-09-05 06:00

2015-09-05 06:00

Med hälsan som insats

FN finansieras av dess medlemsländer i hopp om att världens kriser ska tas om hand och människors liv räddas. Varje år åker därför tusentals hjälparbetare till krisdrabbade länder för att ge sitt allt hjälparbetare som brinner för att rädda världen, men med hälsan som insats blir detta ofta en alltför dyr erfarenhet.

Att arbeta som hjälparbetare innebär en hård press. Du jobbar långt hemifrån utan familj, vänner och social trygghet i ett främmande land som är drabbat av fattigdom, krig och sjukdom. Du är helt ensam och du kommer utsättas för hot, sjukdomar, stress med vetskapen om att när du inte längre orkar kommer du att bli av med jobbet. Det är många som vill jobba på FN och du är lätt att ersätta.

Som kommunikationsansvarig på FN i ett antal krisdrabbade länder har jag varit med om och sett det mesta. Jag har hotats till livet så många gånger att det inte går att räkna. Jag har utsatts för sexuella trakasserier och mobbing. Jag har drabbats av sjukdomar som inte har namn och jag har blivit lämnad på farliga platser och i farliga situationer eftersom att chauffören i FN-bilarna inte lyssnade till kvinnor.

Den gången jag fick ett hotbrev om att man skulle bränna mig levande reagerade arbetsplatsen och gav mig en säkerhetsvakt i utbyte mot att jag inte berättade om hoten för någon men där tog hjälpen slut.

FN kräver årliga hälsokontroller för att säkerställa din fysiska hälsa, men den psykiska hälsan glöms bort. Enligt studier drabbas 30 procent av hjälparbetare av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), men allt färre väljer att berätta om det i rädsla att förlora arbetet. Jag hade möjlighet att återvända hem till Sverige och få vård, men många hjälparbetare har inte samma privilegium. För dem är arbetet det enda de har, varför de självmedicinerar sig och pressar sig till total utbrändhet, innan de till sist får erkänna slaget förlorat.

Det borde vara självklart att man inte skall behöva välja mellan sin hälsa eller sitt jobb, men det är det inte för en hjälparbetare. För att få problemet adresserat på nästkommande World Humanitarian Summit ställer sig hjälparbetare från jordens alla hörn bakom en petition till FN: s Generalsekreterare Ban Ki-moon, en petition som är av största vikt om vi ska nå en förändring något som också Sverige borde ställa sig bakom.

Sverige är en av de största biståndsgivarländerna i världen, varför vi också bör driva denna fråga och kräva bättre villkor för hjälparbetare - både av humanitära och ekonomiska skäl. Förbättrade arbetsvillkor för hjälparbetare skulle ju krasst betyda att vi får ut mer av våra biståndspengar.

För mig blev kostnaden för att rädda världen med FN till slut för hög, men hoppet finns kvar om en bättre framtid. Det enda vi behöver göra är att kräva den.

Charlotte Wibäck

FN finansieras av dess medlemsländer i hopp om att världens kriser ska tas om hand och människors liv räddas. Varje år åker därför tusentals hjälparbetare till krisdrabbade länder för att ge sitt allt hjälparbetare som brinner för att rädda världen, men med hälsan som insats blir detta ofta en alltför dyr erfarenhet.

Att arbeta som hjälparbetare innebär en hård press. Du jobbar långt hemifrån utan familj, vänner och social trygghet i ett främmande land som är drabbat av fattigdom, krig och sjukdom. Du är helt ensam och du kommer utsättas för hot, sjukdomar, stress med vetskapen om att när du inte längre orkar kommer du att bli av med jobbet. Det är många som vill jobba på FN och du är lätt att ersätta.

Som kommunikationsansvarig på FN i ett antal krisdrabbade länder har jag varit med om och sett det mesta. Jag har hotats till livet så många gånger att det inte går att räkna. Jag har utsatts för sexuella trakasserier och mobbing. Jag har drabbats av sjukdomar som inte har namn och jag har blivit lämnad på farliga platser och i farliga situationer eftersom att chauffören i FN-bilarna inte lyssnade till kvinnor.

Den gången jag fick ett hotbrev om att man skulle bränna mig levande reagerade arbetsplatsen och gav mig en säkerhetsvakt i utbyte mot att jag inte berättade om hoten för någon men där tog hjälpen slut.

FN kräver årliga hälsokontroller för att säkerställa din fysiska hälsa, men den psykiska hälsan glöms bort. Enligt studier drabbas 30 procent av hjälparbetare av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), men allt färre väljer att berätta om det i rädsla att förlora arbetet. Jag hade möjlighet att återvända hem till Sverige och få vård, men många hjälparbetare har inte samma privilegium. För dem är arbetet det enda de har, varför de självmedicinerar sig och pressar sig till total utbrändhet, innan de till sist får erkänna slaget förlorat.

Det borde vara självklart att man inte skall behöva välja mellan sin hälsa eller sitt jobb, men det är det inte för en hjälparbetare. För att få problemet adresserat på nästkommande World Humanitarian Summit ställer sig hjälparbetare från jordens alla hörn bakom en petition till FN: s Generalsekreterare Ban Ki-moon, en petition som är av största vikt om vi ska nå en förändring något som också Sverige borde ställa sig bakom.

Sverige är en av de största biståndsgivarländerna i världen, varför vi också bör driva denna fråga och kräva bättre villkor för hjälparbetare - både av humanitära och ekonomiska skäl. Förbättrade arbetsvillkor för hjälparbetare skulle ju krasst betyda att vi får ut mer av våra biståndspengar.

För mig blev kostnaden för att rädda världen med FN till slut för hög, men hoppet finns kvar om en bättre framtid. Det enda vi behöver göra är att kräva den.

Charlotte Wibäck

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.