2015-07-09 06:00

2015-07-09 10:21

Nu krävs en trygg politik

FÖRETAGARE OCH FÖRTROENDEVALD POLITIKER (M): Oro runt om i världenJennifer Lind,

Det är en orolig värld vi lever i, där jämställdhet är långt ifrån en självklarhet.

Runtom i Sverige vittnar kommuner och landsting om ineffektiva upphandlingar med konsekvenser som går att ifrågasättas. Är det försvarbart att miljarder varje år läggs ut på system som fallerar och leder till små eller nästintill inga skillnader?

Världen vi lever i är på många sätt mer otrygg än vad den var för några år sedan. Samtidigt är det inget krav för politiker att vara utbildade, trots de svåra och komplicerade system som de varje dag fattar beslut kring. Alla lovar gröna skogar, men i samma veva stryps företagarnas chanser för tillväxt och utveckling och med dem våra jobb. Var finns kompetensen hos oss politiker om hur ett företag drivs? Var finns kompetensen om entreprenörskap?

Handlingsplaner införs på löpande band, men alla är lika otydliga. Ingen vill ta ansvar och man gömmer sig bakom fina, abstrakta ord och komplicerade fraser för att slippa hållas till svars för vad som sker runtomkring. Människor flyr från sina länder, extremister både inom religion och politik får allt mer spelutrymme och staten misslyckas med att förse Sveriges befolkning med arbete. Ungdomsarbetslösheten är ett faktum, liksom misären som flyktingarna tvingas in i på grund av ett bristande integrationssystem.

Media gör så gott de kan i arbetet att granska dessa makthavare och företag. Tvetydigheten blir belyst men politiken står still, liksom näringslivet. Är det trovärdigt att tala om jobb när den senaste stora expansionen av ett svenskt företag var Tele2 1993? Är det trovärdigt att tala om reformer för landet när det fortfarande skiljer sig skrämmande mycket i kvaliteten av vård som erbjuds, beroende på vilket landsting du råkar befinna dig i? Är det trovärdigt att tala om ekonomi när den inte finns integrerad i våra skolplaner?

Utan fungerande företag finns det inga skattebetalare att betala för den välfärd vi idag har vant oss vid. Om man som kommun gör av med mer pengar än vad de får in skapas en missämja och ett politikerförakt hos allmänheten och med all rätt. Det finns många utmaningar i dagens samhälle där narkotikabrotten ökar markant, cancer fortsätter att skörda offer och våldet ökar. Att investera rätt och effektivt är ännu viktigare än vad det en gång var och det krävs mer nu än någonsin att politikerna lägger sina egenintressen åt sidan och börjar agera.

Jag ser oroligt på sommarens debatter och politikens utveckling där trovärdigheten förminskas för att ge plats åt pajkastning och nolltolerans mot åsiktsfriheten. Fungerande debatter, fakta och diplomati får ge plats åt ideologisk extremism och ovilja till att samarbeta för skattebetalarnas intressen. Det handlar om personliga karriärer mer än vad det handlar om att föra en verklighetsförankrad politik.

Vi är mer granskade än någonsin förr. Låt det kommande året bli ett år där gemensamma politiska lösningar och handelsplaner ger frukt, snarare än stora rubriker.

Runtom i Sverige vittnar kommuner och landsting om ineffektiva upphandlingar med konsekvenser som går att ifrågasättas. Är det försvarbart att miljarder varje år läggs ut på system som fallerar och leder till små eller nästintill inga skillnader?

Världen vi lever i är på många sätt mer otrygg än vad den var för några år sedan. Samtidigt är det inget krav för politiker att vara utbildade, trots de svåra och komplicerade system som de varje dag fattar beslut kring. Alla lovar gröna skogar, men i samma veva stryps företagarnas chanser för tillväxt och utveckling och med dem våra jobb. Var finns kompetensen hos oss politiker om hur ett företag drivs? Var finns kompetensen om entreprenörskap?

Handlingsplaner införs på löpande band, men alla är lika otydliga. Ingen vill ta ansvar och man gömmer sig bakom fina, abstrakta ord och komplicerade fraser för att slippa hållas till svars för vad som sker runtomkring. Människor flyr från sina länder, extremister både inom religion och politik får allt mer spelutrymme och staten misslyckas med att förse Sveriges befolkning med arbete. Ungdomsarbetslösheten är ett faktum, liksom misären som flyktingarna tvingas in i på grund av ett bristande integrationssystem.

Media gör så gott de kan i arbetet att granska dessa makthavare och företag. Tvetydigheten blir belyst men politiken står still, liksom näringslivet. Är det trovärdigt att tala om jobb när den senaste stora expansionen av ett svenskt företag var Tele2 1993? Är det trovärdigt att tala om reformer för landet när det fortfarande skiljer sig skrämmande mycket i kvaliteten av vård som erbjuds, beroende på vilket landsting du råkar befinna dig i? Är det trovärdigt att tala om ekonomi när den inte finns integrerad i våra skolplaner?

Utan fungerande företag finns det inga skattebetalare att betala för den välfärd vi idag har vant oss vid. Om man som kommun gör av med mer pengar än vad de får in skapas en missämja och ett politikerförakt hos allmänheten och med all rätt. Det finns många utmaningar i dagens samhälle där narkotikabrotten ökar markant, cancer fortsätter att skörda offer och våldet ökar. Att investera rätt och effektivt är ännu viktigare än vad det en gång var och det krävs mer nu än någonsin att politikerna lägger sina egenintressen åt sidan och börjar agera.

Jag ser oroligt på sommarens debatter och politikens utveckling där trovärdigheten förminskas för att ge plats åt pajkastning och nolltolerans mot åsiktsfriheten. Fungerande debatter, fakta och diplomati får ge plats åt ideologisk extremism och ovilja till att samarbeta för skattebetalarnas intressen. Det handlar om personliga karriärer mer än vad det handlar om att föra en verklighetsförankrad politik.

Vi är mer granskade än någonsin förr. Låt det kommande året bli ett år där gemensamma politiska lösningar och handelsplaner ger frukt, snarare än stora rubriker.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.