2015-06-16 06:00

2015-06-16 06:00

Se på två påståenden

ARBETSMARKNADEN: Attitydförändringen behöver börja hos Arbetsförmedlingen

Med anledning av artikeln ”Hotell och restaurang har viktiga intestegjobb” (Karlskoga Tidning 11/6 2015) kan det vara bra att man ser närmare på två påståenden som görs i artikeln.

Ungdomsarbetslösheten minskar och det är ju glädjande och inger hopp. Dock säger Maria Haglund chef för Arbetsförmedlingen i Karlskoga att:

1. ”Men vi måste jobba med attityden bland ungdomar. Det är ett problem att många tycker att sådana jobb inte är bra nog, säger Maria Haglund och sätter också upp ökad rörlighet bland de arbetssökande på önskelistan.”

Attitydförändringen behöver börja hos Arbetsförmedlingen i första hand. En statlig myndighet bör granska sig själv på allvar och börja ändra attityder i sin infrastruktur för att bli till gagn för sina klienter dvs de arbetssökande. Samt att bör inte uttala sig stereotypt om olika grupper som ingår som arbetssökande och är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Det leder till cementering av fördomar och allmänheten kan vara snabb att haka på dessa och tro att detta är en enhetlig bild. Man har ett ansvar att göra nyanserande uttalanden samt att ge en bredare bild av ungdomsarbetslösheten än att göra uttalanden så som ovan. Arbetslösheten är ju ett ganska komplext fenomen som innefattar många olika faktorer.

De flesta ungdomar är som de flesta andra människor, de har inte sämre attityd till arbete i allmänhet än andra grupper som är arbetssökande. Många unga är beredda att gå långt för att få ett arbete. Det visar bla rapporten Generation Jobb som tagits fram på uppdrag av bland annat Arbetsmiljöverket och TCO. Totalt har 1000 ungdomar mellan 16 och 30 år intervjuats.

Unga är villiga att gå långt för att få ett jobb. Sju av tio är beredda att byta ort och många kan till och med tänka sig att riskera sin fysiska hälsa för ett arbete, visar en ny undersökning. - Ungdomsarbetslösheten beror inte på att unga är lata, säger TCO:s samhällspolitiska chef Samuel Engblom. ( källa http://www.svd.se/unga-beredda-att-ga-langt-for-jobb)

Idag saknar många unga det sociala nätverk som kan ge en språngbräda in i arbetslivet. Många unga utnyttjas just i hotell och restaurangbranchen med bla osäkra anställningar bla de sk sms anställningar och timanställningar. (sms anställning= t ex ett företag kan exempelvis ha 15 personer på en sändlista. När de behöver personal för några timmar eller dagar går jobbet till dem som svarar först). Det är en tuff arbetsmarknad som möter ungdomar och många arbetsgivare drar sig inte för att utnyttja de unga som gratis arbetskraft med bla muntliga överenskommelser om att arbeta gratis på prov en månad och sedan så få en anställning. Ungdomen arbetar hårt för att sedan få sparken och ingen lön alls.

Vad ungdomar behöver för stöd är högst individuellt men inte är det att få fördomar om sig själva som grupp i mening av arbetssökande cementerande. Man har glömt det individuella stödet som är A och O. Alla ungdomar har inte samma intresse och vill arbeta med t ex inom restaurang eller hotell och alla är inte lämpade för det. Det handlar i grund och botten inte så mycket om attityder mer men om att arbeta man vill och trivs med /eller lära sig ett yrke man tror sig ha nytta av. Det är ju ganska mycket sunt förnuft.

2 Maria Haglund ”...sätter också upp ökad rörlighet bland de arbetssökande på önskelistan.” Innan man sätter upp en önskan på en sk önskelista bör denna också ha mer kunskap om hur bostadsmarknaden ser ut. Här menar Maria Haglund troligen att arbetssökande måste kunna vara pendlingsbar/flyttbar i den mån som går.

I bästa fall lyckas man hitta arbete inom pendlingsavstånd och det får man ju se som det mest lyckade exemplet och då är det bara att gratulera om det fungerar. För att kunna uppnå ökad rörlighet behöver ju oftast den arbetssökande kunna få en bostad för att kunna bo i närheten av sitt jobb eller åtminstone ha förutsättningar att kunna pendla. Den ökade rörligheten tenderar att stagnera då man ser att de tjänster som annonseras ut är av sådan art att man har redan flera ansökande på den orten där arbetet ligger förlagt och om det tillkommer sökande som bor långt bort geografiskt så är dessa redan bortsorterade vid första anblicken. Det råder bostadsbrist redan på många håll i landet och den som kanske får ett jobb i en annan del av landet och är nödgad att flytta och inte hittar bostad så hamnar personen ifråga i en svår situation. Vart ska individen bo? I en barack? På härbärge? Tält eller i husvagn? Bli hemlös?

För att kunna ha en ökad rörlighet så behövs som sagt att den arbetssökande har de rätta förutsättningarna för att söka ett jobb och då menas det med att man har familj/anhöriga som kanske behöver ens närvaro på orten som man som gör att man ej kan flytta eller så finns det inga bostäder tillgängliga (se ovan). Ökad rörlighet är ett bra teoretiskt begrepp men mycket svårare att omsätta i praktiken.

Det går alldeles utmärkt att önska saker och ting från Arbetsförmedlingens sida gentemot sina kunder (de arbetssökanden) men man måste prata om ökad rörlighet på ett djupare plan.

Vid pennan.

D3

Med anledning av artikeln ”Hotell och restaurang har viktiga intestegjobb” (Karlskoga Tidning 11/6 2015) kan det vara bra att man ser närmare på två påståenden som görs i artikeln.

Ungdomsarbetslösheten minskar och det är ju glädjande och inger hopp. Dock säger Maria Haglund chef för Arbetsförmedlingen i Karlskoga att:

1. ”Men vi måste jobba med attityden bland ungdomar. Det är ett problem att många tycker att sådana jobb inte är bra nog, säger Maria Haglund och sätter också upp ökad rörlighet bland de arbetssökande på önskelistan.”

Attitydförändringen behöver börja hos Arbetsförmedlingen i första hand. En statlig myndighet bör granska sig själv på allvar och börja ändra attityder i sin infrastruktur för att bli till gagn för sina klienter dvs de arbetssökande. Samt att bör inte uttala sig stereotypt om olika grupper som ingår som arbetssökande och är inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Det leder till cementering av fördomar och allmänheten kan vara snabb att haka på dessa och tro att detta är en enhetlig bild. Man har ett ansvar att göra nyanserande uttalanden samt att ge en bredare bild av ungdomsarbetslösheten än att göra uttalanden så som ovan. Arbetslösheten är ju ett ganska komplext fenomen som innefattar många olika faktorer.

De flesta ungdomar är som de flesta andra människor, de har inte sämre attityd till arbete i allmänhet än andra grupper som är arbetssökande. Många unga är beredda att gå långt för att få ett arbete. Det visar bla rapporten Generation Jobb som tagits fram på uppdrag av bland annat Arbetsmiljöverket och TCO. Totalt har 1000 ungdomar mellan 16 och 30 år intervjuats.

Unga är villiga att gå långt för att få ett jobb. Sju av tio är beredda att byta ort och många kan till och med tänka sig att riskera sin fysiska hälsa för ett arbete, visar en ny undersökning. - Ungdomsarbetslösheten beror inte på att unga är lata, säger TCO:s samhällspolitiska chef Samuel Engblom. ( källa http://www.svd.se/unga-beredda-att-ga-langt-for-jobb)

Idag saknar många unga det sociala nätverk som kan ge en språngbräda in i arbetslivet. Många unga utnyttjas just i hotell och restaurangbranchen med bla osäkra anställningar bla de sk sms anställningar och timanställningar. (sms anställning= t ex ett företag kan exempelvis ha 15 personer på en sändlista. När de behöver personal för några timmar eller dagar går jobbet till dem som svarar först). Det är en tuff arbetsmarknad som möter ungdomar och många arbetsgivare drar sig inte för att utnyttja de unga som gratis arbetskraft med bla muntliga överenskommelser om att arbeta gratis på prov en månad och sedan så få en anställning. Ungdomen arbetar hårt för att sedan få sparken och ingen lön alls.

Vad ungdomar behöver för stöd är högst individuellt men inte är det att få fördomar om sig själva som grupp i mening av arbetssökande cementerande. Man har glömt det individuella stödet som är A och O. Alla ungdomar har inte samma intresse och vill arbeta med t ex inom restaurang eller hotell och alla är inte lämpade för det. Det handlar i grund och botten inte så mycket om attityder mer men om att arbeta man vill och trivs med /eller lära sig ett yrke man tror sig ha nytta av. Det är ju ganska mycket sunt förnuft.

2 Maria Haglund ”...sätter också upp ökad rörlighet bland de arbetssökande på önskelistan.” Innan man sätter upp en önskan på en sk önskelista bör denna också ha mer kunskap om hur bostadsmarknaden ser ut. Här menar Maria Haglund troligen att arbetssökande måste kunna vara pendlingsbar/flyttbar i den mån som går.

I bästa fall lyckas man hitta arbete inom pendlingsavstånd och det får man ju se som det mest lyckade exemplet och då är det bara att gratulera om det fungerar. För att kunna uppnå ökad rörlighet behöver ju oftast den arbetssökande kunna få en bostad för att kunna bo i närheten av sitt jobb eller åtminstone ha förutsättningar att kunna pendla. Den ökade rörligheten tenderar att stagnera då man ser att de tjänster som annonseras ut är av sådan art att man har redan flera ansökande på den orten där arbetet ligger förlagt och om det tillkommer sökande som bor långt bort geografiskt så är dessa redan bortsorterade vid första anblicken. Det råder bostadsbrist redan på många håll i landet och den som kanske får ett jobb i en annan del av landet och är nödgad att flytta och inte hittar bostad så hamnar personen ifråga i en svår situation. Vart ska individen bo? I en barack? På härbärge? Tält eller i husvagn? Bli hemlös?

För att kunna ha en ökad rörlighet så behövs som sagt att den arbetssökande har de rätta förutsättningarna för att söka ett jobb och då menas det med att man har familj/anhöriga som kanske behöver ens närvaro på orten som man som gör att man ej kan flytta eller så finns det inga bostäder tillgängliga (se ovan). Ökad rörlighet är ett bra teoretiskt begrepp men mycket svårare att omsätta i praktiken.

Det går alldeles utmärkt att önska saker och ting från Arbetsförmedlingens sida gentemot sina kunder (de arbetssökanden) men man måste prata om ökad rörlighet på ett djupare plan.

Vid pennan.

D3

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.