2015-06-10 06:00

2015-06-10 06:00

Det går att rädda liv

MOBBNING: Försök att se även den som mobbar

Varje år dör ca. 55 miljoner människor. 1600 personer av dem dör genom självmord. Vad är orsaken? Vad är anledningen?

Många är mobboffer i dagens samhälle. En slagpåse för andras problem. Men är utsättaren verkligen bara en som psykiskt och kanske till och med fysisk går på andra?

En del föräldrar säger till sina barn som blir illa behandlade att ”det är bara att ignorera”. Men alltid så är det inte att ignorera. Utsättaren, som vi kan kalla A, måste väl ha en anledning till att göra och säga allt som den gör. Det måste finnas en baksida.

Oftast sker mobbning när barnen/ungdomarna går i skolan. Inte ofta här man att det sker på dagis även fast det faktiskt gör det. Självklart så finns det olika stadier. Skulle det finnas mobbning i årskull 1 så skulle den till 90% inte se likadan ut som i årskull 8 eller 9 t.ex. Man säger att i snitt så är det minst 1 person utsatt för våld, föräldrar som dricker eller liknande i varje klass. VARJE KLASS! Barnet som har problem hemma tar med sig det som händer hemma till skolan och gör och säger samma saker till någon annan för att få uppmärksamhet. De gör samma saker som föräldern/föräldrarna gör hemma. De lever med det här och tror självklart att det är ett okej beteende då de inte vet något annat.

Gör man en illustration om A:s liv kanske man lättare kan förstå vad som händer och vad personen bär med sig. Att alltid ha det där bagaget hemifrån om vad som hände under morgonen men även vad som väntar när A kommer hem blir mentalt jobbigt.

Det första som hände när A vaknade på morgonen var att hitta sin mamma sovandes på golvet från allt drickande under kvällen och natten. A:s pappa kommer och slår till som ett ”god morgon” precis som vilken morgon som helst. Vad har då A med sig? Jo att det är okej att slåss.

Lugnt går A till skolan och får snabbt syn på den utsatta som vi kallar B. A går fram till B och slår till B precis som vilken morgon som helst. A:s pappa gör ju så. Varför skulle det inte vara okej när A gör det? Dagen fortsätter och A säger allt till B som pappan gör. A:s pappa gör ju så. Varför skulle det inte vara okej när A gör det?

Hemma så fortsätter allt psykisk men även fysisk misshandel och allt detta tar A med sig. Men igen. Varför är det okej för föräldrarna att göra det här mot A men när A gör samma saker och säger samma saker mot B är det inte okej?

I detta tillfälle har A det jobbigt och även B. I deras tankesätt kanske det bara finns en utväg. Att fly livet. Allt planeras i minsta detalj. Hur det ska komma fram till familjerna. Hur ska det gå till? Vart ska det hända? Det sorgliga i denna process är att självklart att det överhuvudtaget planeras men även att ingen runt om ser något. De ser inte vad som håller på att hända. Ingen kan ingripa och stoppa vad som komma skall och innan någon vet ordet av det så är A och B två av dem 1600 människorna som tagit självmord och ingen visste. Ingen hade en aning. Ingen kunde göra något. Två oskyldiga liv som ingen kunde hjälpa.

Så utsättaren har oftast mer i bagaget än man tror men man lägger ingen tid på att hjälpa den lika mycket som man försöker hjälpa den utsatta. Varför? Är det mer synd om den ena än den andra? Hade man gått in lite mer i A:s liv och tittat hade man kunnat rädda två liv som gick åt spillo.

R.H.

Varje år dör ca. 55 miljoner människor. 1600 personer av dem dör genom självmord. Vad är orsaken? Vad är anledningen?

Många är mobboffer i dagens samhälle. En slagpåse för andras problem. Men är utsättaren verkligen bara en som psykiskt och kanske till och med fysisk går på andra?

En del föräldrar säger till sina barn som blir illa behandlade att ”det är bara att ignorera”. Men alltid så är det inte att ignorera. Utsättaren, som vi kan kalla A, måste väl ha en anledning till att göra och säga allt som den gör. Det måste finnas en baksida.

Oftast sker mobbning när barnen/ungdomarna går i skolan. Inte ofta här man att det sker på dagis även fast det faktiskt gör det. Självklart så finns det olika stadier. Skulle det finnas mobbning i årskull 1 så skulle den till 90% inte se likadan ut som i årskull 8 eller 9 t.ex. Man säger att i snitt så är det minst 1 person utsatt för våld, föräldrar som dricker eller liknande i varje klass. VARJE KLASS! Barnet som har problem hemma tar med sig det som händer hemma till skolan och gör och säger samma saker till någon annan för att få uppmärksamhet. De gör samma saker som föräldern/föräldrarna gör hemma. De lever med det här och tror självklart att det är ett okej beteende då de inte vet något annat.

Gör man en illustration om A:s liv kanske man lättare kan förstå vad som händer och vad personen bär med sig. Att alltid ha det där bagaget hemifrån om vad som hände under morgonen men även vad som väntar när A kommer hem blir mentalt jobbigt.

Det första som hände när A vaknade på morgonen var att hitta sin mamma sovandes på golvet från allt drickande under kvällen och natten. A:s pappa kommer och slår till som ett ”god morgon” precis som vilken morgon som helst. Vad har då A med sig? Jo att det är okej att slåss.

Lugnt går A till skolan och får snabbt syn på den utsatta som vi kallar B. A går fram till B och slår till B precis som vilken morgon som helst. A:s pappa gör ju så. Varför skulle det inte vara okej när A gör det? Dagen fortsätter och A säger allt till B som pappan gör. A:s pappa gör ju så. Varför skulle det inte vara okej när A gör det?

Hemma så fortsätter allt psykisk men även fysisk misshandel och allt detta tar A med sig. Men igen. Varför är det okej för föräldrarna att göra det här mot A men när A gör samma saker och säger samma saker mot B är det inte okej?

I detta tillfälle har A det jobbigt och även B. I deras tankesätt kanske det bara finns en utväg. Att fly livet. Allt planeras i minsta detalj. Hur det ska komma fram till familjerna. Hur ska det gå till? Vart ska det hända? Det sorgliga i denna process är att självklart att det överhuvudtaget planeras men även att ingen runt om ser något. De ser inte vad som håller på att hända. Ingen kan ingripa och stoppa vad som komma skall och innan någon vet ordet av det så är A och B två av dem 1600 människorna som tagit självmord och ingen visste. Ingen hade en aning. Ingen kunde göra något. Två oskyldiga liv som ingen kunde hjälpa.

Så utsättaren har oftast mer i bagaget än man tror men man lägger ingen tid på att hjälpa den lika mycket som man försöker hjälpa den utsatta. Varför? Är det mer synd om den ena än den andra? Hade man gått in lite mer i A:s liv och tittat hade man kunnat rädda två liv som gick åt spillo.

R.H.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.