2015-06-04 06:00

2015-06-04 06:00

Kan bli mycket bättre

ÄLDREOMSORG: Personalen sitter fast i ett system

Idag tisdag jag åkte till mamma för att handla med henne som vi brukar göra en gång i veckan. Ibland följer hon med ibland inte. Att det blev tisdag beror på att min fru och jag skall åka bort en vecka på onsdag.

Mamma är 94 år gammal och bor på nedre botten med sin katt i ett hyreshus. Det kommer någon varje förmiddag för att se om hon lever. Hon får hjälp med dusch en gång i veckan och hjälp med tvätten. Så hon har hittills klarat sig mycket bra själv.

Nu har hon, åtminstone för mig, snabbt blivit sämre. Jag tror ju att hon skall med och handla. Alldeles innan vi skall gå börjar hon hyperventilera och säger att hon orkar inte. Jag låter henne gå och lägga sig på sängen och jag åker och handlar.

När jag kommer tillbaka är hon lika dålig. Hon undrar om jag kan få någon i hemtjänsten att komma och laga hennes mat. Jag säger att det går nog inte utan det blir nog matlådor. Vi kommer även fram till att det vore bra om någon sjukvårdskunnig kunde komma och titta på henne, om det är som kan göras för att förbättra hennes situation.

Sagt och gjort, jag ringer till biståndshandläggaren (den på kommunen som bestämmer om vårdinsatser). Hon är hemma och är sjuk, så jag kopplas så småningom till växeln, som kopplar mig till biståndsenheten. En dam svarar och jag framför mitt ärende, att vi skulle vilja att mamma får matlådor en tid på försök. Hon upplyser mig om att biståndshandläggaren är sjuk och att hon inte har telefontid nu. Men kommer troligen i morgon. Den här damen vill inte göra någon om eller med några matlådor. Det får jag ta med biståndshandläggaren i morgon. Jag får dock telefonnumret till sköterskan knuten till mammas vårdlag.

Puh, nu känner jag mig ordentligt stukad och för bannad.

Jag ringer sköterskan och framför mitt ärende, om hon kunde komma och titta på mamma och eventuellt göra något för att förbättra hennes allmäntillstånd. Men se det gick inte, mamma hade inte tillräckligt med tjänster från vårdlaget, hon hade bara medicinen från dom. Jag fick vända mig till vårdcentralen.

Man blir uppgiven.

Nu tror jag inte att de människor jag pratat med är speciellt elaka eller onda, men att de är fånga i ett system där politiker och chefer har bestämt hur det skall fungera.

Det finns en enorm förbättringspotential för åldringsvården i Karlskoga.

En luttrad son

Idag tisdag jag åkte till mamma för att handla med henne som vi brukar göra en gång i veckan. Ibland följer hon med ibland inte. Att det blev tisdag beror på att min fru och jag skall åka bort en vecka på onsdag.

Mamma är 94 år gammal och bor på nedre botten med sin katt i ett hyreshus. Det kommer någon varje förmiddag för att se om hon lever. Hon får hjälp med dusch en gång i veckan och hjälp med tvätten. Så hon har hittills klarat sig mycket bra själv.

Nu har hon, åtminstone för mig, snabbt blivit sämre. Jag tror ju att hon skall med och handla. Alldeles innan vi skall gå börjar hon hyperventilera och säger att hon orkar inte. Jag låter henne gå och lägga sig på sängen och jag åker och handlar.

När jag kommer tillbaka är hon lika dålig. Hon undrar om jag kan få någon i hemtjänsten att komma och laga hennes mat. Jag säger att det går nog inte utan det blir nog matlådor. Vi kommer även fram till att det vore bra om någon sjukvårdskunnig kunde komma och titta på henne, om det är som kan göras för att förbättra hennes situation.

Sagt och gjort, jag ringer till biståndshandläggaren (den på kommunen som bestämmer om vårdinsatser). Hon är hemma och är sjuk, så jag kopplas så småningom till växeln, som kopplar mig till biståndsenheten. En dam svarar och jag framför mitt ärende, att vi skulle vilja att mamma får matlådor en tid på försök. Hon upplyser mig om att biståndshandläggaren är sjuk och att hon inte har telefontid nu. Men kommer troligen i morgon. Den här damen vill inte göra någon om eller med några matlådor. Det får jag ta med biståndshandläggaren i morgon. Jag får dock telefonnumret till sköterskan knuten till mammas vårdlag.

Puh, nu känner jag mig ordentligt stukad och för bannad.

Jag ringer sköterskan och framför mitt ärende, om hon kunde komma och titta på mamma och eventuellt göra något för att förbättra hennes allmäntillstånd. Men se det gick inte, mamma hade inte tillräckligt med tjänster från vårdlaget, hon hade bara medicinen från dom. Jag fick vända mig till vårdcentralen.

Man blir uppgiven.

Nu tror jag inte att de människor jag pratat med är speciellt elaka eller onda, men att de är fånga i ett system där politiker och chefer har bestämt hur det skall fungera.

Det finns en enorm förbättringspotential för åldringsvården i Karlskoga.

En luttrad son

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.