2018-09-14 06:00

2018-09-14 06:00

Det blir nog bra

KRÖNIKA: IDA THUNBERG

Det har varit en något rörig vecka. Dagar där det varit svårt att se framför sig vilken riktning saker och ting ska ta.

Vi vet inte om det ska vara sol eller regn på dagarna, om det är sandaler eller allvädersstövlar som ska med barnen till skolan.

Vi vet inte om Alliansen eller något annat alternativ ska regera landet, vilka som ska gå vidare i Idol, och själv har jag haft svårt att bestämma mig för hur höstplaneringen av min arbetstid ska se ut.

I stort och smått, rörigt. Ovisst.

Men en sak vet vi, och det är att demokratin fungerar. Att vi har en alldeles väldigt tur som bor i ett land där korruption saknas, där valsystemet är noggrant och fungerar mycket väl.

Man kan förstås tycka att många röstade fel i söndags.

Man kan också tycka att inflytande i en svensk regering borde styras av hur många procent av rösterna ens parti fick. Men så fungerar det inte.

Parlamentarism.

Ett svårt ord. Men det betyder, lätt sammanfattat, att en regering i Sverige bildas av partier som kan tänka sig att samarbeta med varandra, om vi inte har ett stort parti med egen majoritet. Det är upp till partierna att bestämma detta, och för en del är det otänkbart att samarbeta med vissa partier. Det kan ofta bero på att står så långt ifrån varandra ideologiskt att det känns omöjligt.

Det är väl egentligen inte svårare än att de flesta av oss väljer att inte umgås varje helg med människor som har helt motsatta åsikter än oss själva, framför allt när det gäller lite mer grundläggande frågor om människosyn och värderingar i livet.

Bara för att ett parti får låt säga 17 procent av rösterna så ger det dem faktiskt inte rätten till nånting alls, mer än de mandat de naturligtvis får i riksdagen.

För parlamentarism handlar inte om en procentuellt rättvis regeringsbildning. Det handlar snarare om att skapa samarbetslösningar som fungerar över tid och när en budget ska gå igenom.

Just i år blir det förstås extra komplicerat när de traditionella blocken är nästan exakt lika stora. Och visst kan man tycka att det blir lite onödigt rörigt och principfast ibland under dessa dagar. Men hur det än är så måste demokratin ha sin gång.

OMVAL!! kräver en del, och tror att om tillräckligt många kräver det i en grupp på Facebook som heter ”Stå upp för Sverige” så blir det omval.

Men så fungerar det ju inte riktigt.

VALFUSK!! skriver många i samma grupp eftersom de tycker att deras parti borde ha fått 30 procent av rösterna och inte 17.

Men som tur är så har vi demokratiska och extremt välkontrollerade val i Sverige. Enstaka fall av fusk kan förekomma och utreds, men som tur är inget som gör att skillnaden blir 17 istället för 30.

Så tack vare att vi lever i ett demokratiskt och fredligt land har vi ju ändå turen att våra liv kan fortsätta att rulla på som vanligt även veckan efter ett val, medan politikerna fortsätter reda ut det komplicerade läge de befinner sig i just nu.

Hösten har inte riktigt bestämt än vilken riktning den ska ta. Inte Sverige heller.

Imorse fick det bli sandaler på fötterna för Milo och stövlar i ryggsäcken. Redo för såväl sol som regn.

Vi får se hur det blir med allt. Men på något sätt känner jag mig ändå förvissad om att det kommer att bli bra, till slut. Så där som det trots allt ofta blir.

 

Vi vet inte om det ska vara sol eller regn på dagarna, om det är sandaler eller allvädersstövlar som ska med barnen till skolan.

Vi vet inte om Alliansen eller något annat alternativ ska regera landet, vilka som ska gå vidare i Idol, och själv har jag haft svårt att bestämma mig för hur höstplaneringen av min arbetstid ska se ut.

I stort och smått, rörigt. Ovisst.

Men en sak vet vi, och det är att demokratin fungerar. Att vi har en alldeles väldigt tur som bor i ett land där korruption saknas, där valsystemet är noggrant och fungerar mycket väl.

Man kan förstås tycka att många röstade fel i söndags.

Man kan också tycka att inflytande i en svensk regering borde styras av hur många procent av rösterna ens parti fick. Men så fungerar det inte.

Parlamentarism.

Ett svårt ord. Men det betyder, lätt sammanfattat, att en regering i Sverige bildas av partier som kan tänka sig att samarbeta med varandra, om vi inte har ett stort parti med egen majoritet. Det är upp till partierna att bestämma detta, och för en del är det otänkbart att samarbeta med vissa partier. Det kan ofta bero på att står så långt ifrån varandra ideologiskt att det känns omöjligt.

Det är väl egentligen inte svårare än att de flesta av oss väljer att inte umgås varje helg med människor som har helt motsatta åsikter än oss själva, framför allt när det gäller lite mer grundläggande frågor om människosyn och värderingar i livet.

Bara för att ett parti får låt säga 17 procent av rösterna så ger det dem faktiskt inte rätten till nånting alls, mer än de mandat de naturligtvis får i riksdagen.

För parlamentarism handlar inte om en procentuellt rättvis regeringsbildning. Det handlar snarare om att skapa samarbetslösningar som fungerar över tid och när en budget ska gå igenom.

Just i år blir det förstås extra komplicerat när de traditionella blocken är nästan exakt lika stora. Och visst kan man tycka att det blir lite onödigt rörigt och principfast ibland under dessa dagar. Men hur det än är så måste demokratin ha sin gång.

OMVAL!! kräver en del, och tror att om tillräckligt många kräver det i en grupp på Facebook som heter ”Stå upp för Sverige” så blir det omval.

Men så fungerar det ju inte riktigt.

VALFUSK!! skriver många i samma grupp eftersom de tycker att deras parti borde ha fått 30 procent av rösterna och inte 17.

Men som tur är så har vi demokratiska och extremt välkontrollerade val i Sverige. Enstaka fall av fusk kan förekomma och utreds, men som tur är inget som gör att skillnaden blir 17 istället för 30.

Så tack vare att vi lever i ett demokratiskt och fredligt land har vi ju ändå turen att våra liv kan fortsätta att rulla på som vanligt även veckan efter ett val, medan politikerna fortsätter reda ut det komplicerade läge de befinner sig i just nu.

Hösten har inte riktigt bestämt än vilken riktning den ska ta. Inte Sverige heller.

Imorse fick det bli sandaler på fötterna för Milo och stövlar i ryggsäcken. Redo för såväl sol som regn.

Vi får se hur det blir med allt. Men på något sätt känner jag mig ändå förvissad om att det kommer att bli bra, till slut. Så där som det trots allt ofta blir.

 

  • IDA THUNBERG

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.