2018-08-10 06:00

2018-08-10 06:00

Trevlig helg!

GABRIELLA LAGERSTAM

Så kom the final countdown av semestern. De långa sovmornarna byts ut till att väckarklockan ställs i ottan och de ljumma sommarkvällarna man spenderat uppe långt efter midnatt reduceras ner till 22.00.

Man sockerdetoxar barnen, försöker reda ut vilken dag det är för att inse att det tydligen varit ”godisdag” i 25 dagar i sträck och förklarar sakligt att det inte går att äta glass innan förskolan för fyraåriga dottern som inte förstår varför det INTE skulle funka?

Det här är sommaren som vi kommer tänka tillbaks på när vi blir äldre och barnen kommer skratta åt att vi alla sov nere i källaren slickade mot stenväggarna för att överhuvudtaget kunna få någon svalka under nattetid.

Maken kommer minnas sommaren som den med ryggskott var och varannan dag efter 20 dagar på en bäddsoffa tillsammans med mig.

Mysigt tycker jag, smärta tänker han.

Barnen kommer minnas alla vinster de tog i tv-spelandet och jag kommer minnas alla huvudvärkstabletter jag var tvungen att ta på grund av alla utbrott jag fick, tack vare tv-spelet.

Det vanligaste scenariet var när jag störtade ner i den svala 20 graders källaren där de satt och skrattade och tjoade med vänner i hörlurarna och jag gick upp i min falsettröst och sa att det ”faan får vara nog nuuuuuuuu”, ut och lek, cykla, spela fotboll.

Sagt och gjort,ut gick de i 31 graders värme ut och spelade fotboll tills de var så genomsvettiga att det såg ut som de duschat. De låg helt utslagna resten av kvällen och jag matade dem med vätskeersättning och isglass och hade dåligt samvete att jag tvingade upp dem från deras svala rum.

I höst när vi sitter vid middagsbordet så kommer vi tänka tillbaks på värmen som slog oss med sin fulla kraft och alla dagar vi hade på stranden. All solkräm som smörjts, alla festisar och vattenflaskor som öppnats. Alla handdukar och badkläder som torkats.

I vinter när temperaturen ligger på minus 10 och jag svär för isen på bilrutan inte släpper kommer jag fundera på varför jag överhuvudtaget ”klagade” på värmen.

En fantastisk semester är till ända och jag har alltid svårt med avslut oavsett vad det är.

Men nu känner jag att jag är redo för vardagslivet. Det som är lite inrutat och halvtråkig ibland.

Där det mesta är uppstyrt till punkt och pricka men det kan vara spännande på sitt sätt.

Hela familjen är utvilad, barnen är taggade för skolstart och förskola, vi står på startlinjen liksom.

Det ska nog gå bra ändå tänker jag, att lämna semestern och gå in i vardagslunken. Det är ju ingen big deal, jag har klarat det förr och kommer klara det nu med.

Det blir läxläsning, aktiviteter, storhandling, vardagstjafs och stressiga mornar. Jag kan klara det.

Jag är inte rädd. Jag kan vardag.

Man kan ju inte leva med lördag hela veckan. Nu får du skärpa dig Gabriella. Hjälper inte att gråta.

Semestern är över och nu är det du som ska ta dig i kragen. DU KAN K-L-A-R-A DET!

Hösten kommer vare sig du vill eller inte och den kommer med all sannolikhet bli alldeles alldeles magisk. Eller blött. Det kommer kanske bli blött. Jag kommer stå i trädgården och plocka fallfrukt och kratta löv. Förbanna mig över att vi inte har tagit ner något utav våra äppelträd ännu. Men det kommer gå bra. Kommer bli lite mörkare ute. Solen kanske inte kommer titta fram varje dag. Men det kommer gå bra.

Sen kommer ju vintern och det blir såklart kallare men det kommer gå bra, lite mer kläder att klä på sig bara, det kan kännas lite hopplöst en sväng men efter vintern kommer våren och alla känslor kommer poppa som popcorn innanför bröstkorgen och då blir det härligt.

Sen vips räknar man ner till semestern. Du klarar det Gabriella!

Vardagen here I come!

Man sockerdetoxar barnen, försöker reda ut vilken dag det är för att inse att det tydligen varit ”godisdag” i 25 dagar i sträck och förklarar sakligt att det inte går att äta glass innan förskolan för fyraåriga dottern som inte förstår varför det INTE skulle funka?

Det här är sommaren som vi kommer tänka tillbaks på när vi blir äldre och barnen kommer skratta åt att vi alla sov nere i källaren slickade mot stenväggarna för att överhuvudtaget kunna få någon svalka under nattetid.

Maken kommer minnas sommaren som den med ryggskott var och varannan dag efter 20 dagar på en bäddsoffa tillsammans med mig.

Mysigt tycker jag, smärta tänker han.

Barnen kommer minnas alla vinster de tog i tv-spelandet och jag kommer minnas alla huvudvärkstabletter jag var tvungen att ta på grund av alla utbrott jag fick, tack vare tv-spelet.

Det vanligaste scenariet var när jag störtade ner i den svala 20 graders källaren där de satt och skrattade och tjoade med vänner i hörlurarna och jag gick upp i min falsettröst och sa att det ”faan får vara nog nuuuuuuuu”, ut och lek, cykla, spela fotboll.

Sagt och gjort,ut gick de i 31 graders värme ut och spelade fotboll tills de var så genomsvettiga att det såg ut som de duschat. De låg helt utslagna resten av kvällen och jag matade dem med vätskeersättning och isglass och hade dåligt samvete att jag tvingade upp dem från deras svala rum.

I höst när vi sitter vid middagsbordet så kommer vi tänka tillbaks på värmen som slog oss med sin fulla kraft och alla dagar vi hade på stranden. All solkräm som smörjts, alla festisar och vattenflaskor som öppnats. Alla handdukar och badkläder som torkats.

I vinter när temperaturen ligger på minus 10 och jag svär för isen på bilrutan inte släpper kommer jag fundera på varför jag överhuvudtaget ”klagade” på värmen.

En fantastisk semester är till ända och jag har alltid svårt med avslut oavsett vad det är.

Men nu känner jag att jag är redo för vardagslivet. Det som är lite inrutat och halvtråkig ibland.

Där det mesta är uppstyrt till punkt och pricka men det kan vara spännande på sitt sätt.

Hela familjen är utvilad, barnen är taggade för skolstart och förskola, vi står på startlinjen liksom.

Det ska nog gå bra ändå tänker jag, att lämna semestern och gå in i vardagslunken. Det är ju ingen big deal, jag har klarat det förr och kommer klara det nu med.

Det blir läxläsning, aktiviteter, storhandling, vardagstjafs och stressiga mornar. Jag kan klara det.

Jag är inte rädd. Jag kan vardag.

Man kan ju inte leva med lördag hela veckan. Nu får du skärpa dig Gabriella. Hjälper inte att gråta.

Semestern är över och nu är det du som ska ta dig i kragen. DU KAN K-L-A-R-A DET!

Hösten kommer vare sig du vill eller inte och den kommer med all sannolikhet bli alldeles alldeles magisk. Eller blött. Det kommer kanske bli blött. Jag kommer stå i trädgården och plocka fallfrukt och kratta löv. Förbanna mig över att vi inte har tagit ner något utav våra äppelträd ännu. Men det kommer gå bra. Kommer bli lite mörkare ute. Solen kanske inte kommer titta fram varje dag. Men det kommer gå bra.

Sen kommer ju vintern och det blir såklart kallare men det kommer gå bra, lite mer kläder att klä på sig bara, det kan kännas lite hopplöst en sväng men efter vintern kommer våren och alla känslor kommer poppa som popcorn innanför bröstkorgen och då blir det härligt.

Sen vips räknar man ner till semestern. Du klarar det Gabriella!

Vardagen here I come!

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.