2018-07-27 06:00

2018-07-28 11:43

Carpe diem med fullt påslag och all inclusive

KRÖNIKA

Vänner!
Jag hoppas innerligt att ni njuter av det underbara vädret oavsett om ni har semester eller jobbar.

Jag är en glad semesterfirare! Njuter av långa sovmornar och av solens strålar, vi äter gott och unnar oss allt vi kommer över. Barnen leker glatt med varandra och vi fyller våra dagar med en massa roliga äventyr. Vi har varit duktiga att spara till semesterkassan så vi åker land och rike runt och samlar på oss en massa minnen. Jag och maken skrattar i varandras sällskap och har verkligen hittat en balans i den lediga tiden tillsammans.

Barnen håller sams och det är aldrig något problem, de är helt enkelt nöjda!

Eller inte riktigt så va.

Jo alltså jag är ju en glad semesterfirare, och långa sovmorgnar har vi faktiskt. Men i höstas när jag och min man satt och diskuterade och planerade diverse semesterplaner så hade jag inte så många krav eller önskemål. Jag kände att jag mest ville skrota runt, några dagsutflykter hit och dit på sin höjd. Inget extra liksom. Jag var helt med i tanken att vi skulle fånga dagen, efter långsittningen vid frukosten skulle vi förflytta oss hem till mina föräldrar, ligga och flyta vid poolen och bara vara tills det var dags att servera lunch och sen vidare i ett glassbonanza och eftermiddagsdopp. Helt med i de banorna.

När maken föreslog att vi kanske skulle hyra stuga någonstans på västkusten eller liknande så skrattade jag bort det och frågade om det verkligen var nödvändigt?

”Älskling, vi tar semestern som den kommer, jag känner ingen stress över den. Vi softar runt bara. Vi behöver inte ha någon speciell semesterkassa.”

Så nu står vi här och tar semestern som den kommer. Vilket jävla stresspåslag. HERRE MIN GE!

Min man undrar varför jag är stressad? Varför är jag upprörd? Vi sa ju att vi skulle ”softa runt”. Jag hör mig själv vråla ”VI MÅSTE HITTA PÅ NÅGOT MED BARNEN!! Fredrik, vi måste röra oss utanför kommungränsen! De MÅSTE få ha roligt, de MÅSTE få åka någonstans!” Där vid diskbänken står jag och fräser att det vore skönt om han kunde lägga i en extra växel här hemma och kanske komma på något roligt vi kan göra!

Sen surfar jag runt och överväger att klicka hem en all inclusive-resa med diverse avbetalningar bara för att barnen måste hitta på något!

Jag scoutar hemnet, tänk ett sommartorp vore ju något älskling! Tänk vad mysigt barnen skulle ha då, springa i skogen, ta med vänner, klättra på klipporna. Vi måste köpa ett sommartorp!

Jag tycker inte heller det är så ”farligt” att betala en halv månadslön för att hyra en stuga i Göteborgs skärgård tre dagar. Barnen måste ju få ha roligt. Jag menar det är snart bara två veckor kvar av semestern och vad har vi åstadkommit?!

INGENTING. Eller enligt familjens utsago har vi tagit dagarna som de kommit, vi glider runt utan några klara mål.

Jag blandar vätskeersättning till barnen för glatta livet för att se så de inte torkar ut. Jag står och förbannar mig över tv-spelet som barnen spelar. Det är 30 grader, gå ut och lek. Hitta på något! Semestern är här! Fredrik, vi måste hitta på något, vi måste åka någonstans! Barnen får inte uppleva något!

”Ett hysterisk sammanbrott kommer de iallafall få se” säger han och skakar intensivt på huvudet och säger att jag får tagga ner för vi har semester. Vi ”måste” ingenting Gabriella, vi har bara möjligheter att göra en massa roliga saker. Inom rimliga gränser. Inget sommartorp, ingen all inclusive med avbetalningar. Vi åker ner till stranden och bara är. Så badat det har vi gjort.

Så kom kvällen när vi låg i soffan och tittade på familjefilm och mumsade på godis även fast det bara var en sketen semestertisdag. Vi hade gjort stranden med goda vänner, barnen hade lekt och badat hela dagen, vi hade eftermiddagsbadat i poolen och vi hade lite spontant bjudit in vänner med alla barn för att käka kvällsmat tillsammans. Barnen hade lekt sig svettiga på gräsmattan och nu låg de sommarskitiga om fötterna och glansiga om pannan bredvid mig i soffan.

”Vilken dag vi haft mamma! Den har varit så mysig!”

Där och då släppte min stress och press tillsammans med några förlösande tårar som rann på kinderna om att barnen inte skulle få ett roligt sommarlov.

Men till nästa sommar kanske vi har ett sommartorp!

Jag är en glad semesterfirare! Njuter av långa sovmornar och av solens strålar, vi äter gott och unnar oss allt vi kommer över. Barnen leker glatt med varandra och vi fyller våra dagar med en massa roliga äventyr. Vi har varit duktiga att spara till semesterkassan så vi åker land och rike runt och samlar på oss en massa minnen. Jag och maken skrattar i varandras sällskap och har verkligen hittat en balans i den lediga tiden tillsammans.

Barnen håller sams och det är aldrig något problem, de är helt enkelt nöjda!

Eller inte riktigt så va.

Jo alltså jag är ju en glad semesterfirare, och långa sovmorgnar har vi faktiskt. Men i höstas när jag och min man satt och diskuterade och planerade diverse semesterplaner så hade jag inte så många krav eller önskemål. Jag kände att jag mest ville skrota runt, några dagsutflykter hit och dit på sin höjd. Inget extra liksom. Jag var helt med i tanken att vi skulle fånga dagen, efter långsittningen vid frukosten skulle vi förflytta oss hem till mina föräldrar, ligga och flyta vid poolen och bara vara tills det var dags att servera lunch och sen vidare i ett glassbonanza och eftermiddagsdopp. Helt med i de banorna.

När maken föreslog att vi kanske skulle hyra stuga någonstans på västkusten eller liknande så skrattade jag bort det och frågade om det verkligen var nödvändigt?

”Älskling, vi tar semestern som den kommer, jag känner ingen stress över den. Vi softar runt bara. Vi behöver inte ha någon speciell semesterkassa.”

Så nu står vi här och tar semestern som den kommer. Vilket jävla stresspåslag. HERRE MIN GE!

Min man undrar varför jag är stressad? Varför är jag upprörd? Vi sa ju att vi skulle ”softa runt”. Jag hör mig själv vråla ”VI MÅSTE HITTA PÅ NÅGOT MED BARNEN!! Fredrik, vi måste röra oss utanför kommungränsen! De MÅSTE få ha roligt, de MÅSTE få åka någonstans!” Där vid diskbänken står jag och fräser att det vore skönt om han kunde lägga i en extra växel här hemma och kanske komma på något roligt vi kan göra!

Sen surfar jag runt och överväger att klicka hem en all inclusive-resa med diverse avbetalningar bara för att barnen måste hitta på något!

Jag scoutar hemnet, tänk ett sommartorp vore ju något älskling! Tänk vad mysigt barnen skulle ha då, springa i skogen, ta med vänner, klättra på klipporna. Vi måste köpa ett sommartorp!

Jag tycker inte heller det är så ”farligt” att betala en halv månadslön för att hyra en stuga i Göteborgs skärgård tre dagar. Barnen måste ju få ha roligt. Jag menar det är snart bara två veckor kvar av semestern och vad har vi åstadkommit?!

INGENTING. Eller enligt familjens utsago har vi tagit dagarna som de kommit, vi glider runt utan några klara mål.

Jag blandar vätskeersättning till barnen för glatta livet för att se så de inte torkar ut. Jag står och förbannar mig över tv-spelet som barnen spelar. Det är 30 grader, gå ut och lek. Hitta på något! Semestern är här! Fredrik, vi måste hitta på något, vi måste åka någonstans! Barnen får inte uppleva något!

”Ett hysterisk sammanbrott kommer de iallafall få se” säger han och skakar intensivt på huvudet och säger att jag får tagga ner för vi har semester. Vi ”måste” ingenting Gabriella, vi har bara möjligheter att göra en massa roliga saker. Inom rimliga gränser. Inget sommartorp, ingen all inclusive med avbetalningar. Vi åker ner till stranden och bara är. Så badat det har vi gjort.

Så kom kvällen när vi låg i soffan och tittade på familjefilm och mumsade på godis även fast det bara var en sketen semestertisdag. Vi hade gjort stranden med goda vänner, barnen hade lekt och badat hela dagen, vi hade eftermiddagsbadat i poolen och vi hade lite spontant bjudit in vänner med alla barn för att käka kvällsmat tillsammans. Barnen hade lekt sig svettiga på gräsmattan och nu låg de sommarskitiga om fötterna och glansiga om pannan bredvid mig i soffan.

”Vilken dag vi haft mamma! Den har varit så mysig!”

Där och då släppte min stress och press tillsammans med några förlösande tårar som rann på kinderna om att barnen inte skulle få ett roligt sommarlov.

Men till nästa sommar kanske vi har ett sommartorp!

  • Gabriella Lagerstam

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.