2018-05-18 06:00

2018-05-18 06:00

Nykterist, javisst!

KRÖNIKA

Jag är en beroendeperson. Min pappa är det. Min farmor var det så länge hon levde. Det ligger i blodet.
Det är inget skamligt med det har jag lärt mig. Pappa lärde mig det som är nykter alkoholist.

Den 16 juli i sommar så har jag varit nykterist i tio år.

Jag slutade dricka när jag var 21 år. Det är många som undrar om det inte hör åldern till att ”balla ur” övervägande gånger man festade i unga år när jag berättar att jag inte druckit på snart tio år om min nykterhet kommer på tal.

Att det är väl mer vanligt att få minnesluckor än att man inte får? Bli för onykter så man blir nekad taxi hem. Bråka med pojk- eller flickvän har väl hänt alla?

Jo, absolut det kan säkert ha hänt alla någon gång. Men för mig hände det nästan varje gång.

Jag tyckte tillslut att jag inte hade kontroll över mina handlingar eller min alkoholkonsumtion när jag väl hade börjat dricka.

Jag längtade väldigt ofta till fest och jobbade inom restaurangvärlden så det var så enkelt att sitta ner en stund efter avslutat skift för att koppla av tillsammans med en kollega. Medan hon tog en coca-cola tog jag en starköl. När hon tog en refill, tog jag en refill. En öl blev två, som blev tre som blev till drinkar och shots en helt vanlig måndag,tisdag, lill-lördag, torsdag, fredag, partylördag och ångestsöndag.

Det är så att jag tänker att det skulle vara så jävla härligt att bli ordentligt full någon gång, eller varför inte bara bli lite salongsberusad? Känna att ögonlocken blir lite tyngre, man blir modig, man känner sig härlig. För det var den känslan jag fick varje gång jag förtärde alkohol.

Folk kan fråga om jag aldrig tar någonting? Ett glas vin kan man väl ta? Du behöver ju inte bli full?

Svaret är nej, jag dricker ingenting. För ett glas vin eller en stor stark räcker inte för att uppnå den där härliga känslan. Jag kommer vilja ha mer. Kanske inte de första gångerna jag ”bara” tar ett glas men den tredje och fjärde gången. Sen är ångesten den ständiga följeslagaren, ångest över att man blev för full, saker man sa, saker man gjorde.

Jag är en beroendeperson, det ligger i mitt blod. Men jag skäms inte.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gå på en enda fest till i hela mitt liv efter jag valde att lägga alkoholen på hyllan. Att prata med folk, att dansa, att inte få vara en i gänget som konsumerar alkohol? Det kändes väldigt konstigt till en början. Vad faan skulle jag göra på en fest om jag inte skulle bli full?

Märkligt nog var det lättare än vad jag hade föreställt mig. Det var inget konstigt som hände. Ingen tycker jag är tråkig och jag blir fortfarande bjuden på fest. Jag älskar fester! Jag äger dansgolvet fortfarande, (hittar takten betydligt snabbare). Jag är bekväm i min nykterhet. Jag dömer ingen som är onykter och jag sitter inte på några höga hästar och slår mig på bröstet för att jag skulle vara bättre än någon annan bara för att hen skulle dricka.

Det är mitt klokaste beslut jag någonsin har tagit, att lägga av med alkoholen. Jag är så stolt över mig själv. För jag är ganska övertygad om att mitt liv skulle sett så mycket mer annorlunda ut om jag hade fortsatt med det.

Jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer dricka alkohol. För då skulle jag ljuga. Men jag har inte kommit på något positivt med vad det skulle vara så jag hoppar över även denna fredag.

Den 16 juli i sommar så har jag varit nykterist i tio år.

Jag slutade dricka när jag var 21 år. Det är många som undrar om det inte hör åldern till att ”balla ur” övervägande gånger man festade i unga år när jag berättar att jag inte druckit på snart tio år om min nykterhet kommer på tal.

Att det är väl mer vanligt att få minnesluckor än att man inte får? Bli för onykter så man blir nekad taxi hem. Bråka med pojk- eller flickvän har väl hänt alla?

Jo, absolut det kan säkert ha hänt alla någon gång. Men för mig hände det nästan varje gång.

Jag tyckte tillslut att jag inte hade kontroll över mina handlingar eller min alkoholkonsumtion när jag väl hade börjat dricka.

Jag längtade väldigt ofta till fest och jobbade inom restaurangvärlden så det var så enkelt att sitta ner en stund efter avslutat skift för att koppla av tillsammans med en kollega. Medan hon tog en coca-cola tog jag en starköl. När hon tog en refill, tog jag en refill. En öl blev två, som blev tre som blev till drinkar och shots en helt vanlig måndag,tisdag, lill-lördag, torsdag, fredag, partylördag och ångestsöndag.

Det är så att jag tänker att det skulle vara så jävla härligt att bli ordentligt full någon gång, eller varför inte bara bli lite salongsberusad? Känna att ögonlocken blir lite tyngre, man blir modig, man känner sig härlig. För det var den känslan jag fick varje gång jag förtärde alkohol.

Folk kan fråga om jag aldrig tar någonting? Ett glas vin kan man väl ta? Du behöver ju inte bli full?

Svaret är nej, jag dricker ingenting. För ett glas vin eller en stor stark räcker inte för att uppnå den där härliga känslan. Jag kommer vilja ha mer. Kanske inte de första gångerna jag ”bara” tar ett glas men den tredje och fjärde gången. Sen är ångesten den ständiga följeslagaren, ångest över att man blev för full, saker man sa, saker man gjorde.

Jag är en beroendeperson, det ligger i mitt blod. Men jag skäms inte.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna gå på en enda fest till i hela mitt liv efter jag valde att lägga alkoholen på hyllan. Att prata med folk, att dansa, att inte få vara en i gänget som konsumerar alkohol? Det kändes väldigt konstigt till en början. Vad faan skulle jag göra på en fest om jag inte skulle bli full?

Märkligt nog var det lättare än vad jag hade föreställt mig. Det var inget konstigt som hände. Ingen tycker jag är tråkig och jag blir fortfarande bjuden på fest. Jag älskar fester! Jag äger dansgolvet fortfarande, (hittar takten betydligt snabbare). Jag är bekväm i min nykterhet. Jag dömer ingen som är onykter och jag sitter inte på några höga hästar och slår mig på bröstet för att jag skulle vara bättre än någon annan bara för att hen skulle dricka.

Det är mitt klokaste beslut jag någonsin har tagit, att lägga av med alkoholen. Jag är så stolt över mig själv. För jag är ganska övertygad om att mitt liv skulle sett så mycket mer annorlunda ut om jag hade fortsatt med det.

Jag kan inte säga att jag aldrig mer kommer dricka alkohol. För då skulle jag ljuga. Men jag har inte kommit på något positivt med vad det skulle vara så jag hoppar över även denna fredag.

  • Gabriella Lagerstam

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.