2018-04-14 06:00

2018-04-14 06:00

Våren – kärlekens tid

KRÖNIKA: Torbjörn S. Karlsson

Äntligen!

Ja visst, äntligen verkar det som om Kung Bore börjar tina upp litet och i alla fall funderar på att abdikera.

Och det är sannerligen på tiden för tuffare marsmånad har man nog sällan varit med om.

I alla fall känns det så.

Men hur som helst med det.

Det skiter vårfåglarna i som trots kylan har börjat konkurrera om lägenheter och vem som kvintilerar vackrast.

Och i dagsläget är det nog Sture Stare som har ledningen, tätt följd av Robin Rödhake.


Sture, som så tragiskt fick se sin fruga bli duvhöksföda i fjol, har för säkerhets skull bjudit in två sköna damer i år. Som han underhåller med de mest fantastiska truddelutter.

En slags halvgardering alltså.

Inte så olikt sina mänskliga kollegor som också blev till sig i trasorna när vårsolen drev tjälen ur kropparna.

Och hade man inte starens sångbegåvning så fick man ta till andra tricks.

Det fanns en växt som kallades ståndpers och det kan ju var och fundera på varför den fick det namnet.

– Men i alle fall, den växte blann ljung och hade rotknöler som di kalla för jordäppler.

Å di där äpplena tog di å kokte lag uttå å så ga di fleckera som ble käre i allt di såg.

Men dä ble aldri bra å lure te sej kärlek på dä där vise å när prästen läste över dôm så bröts fötrôllninga å känslera försvann.


Säkrere va dä då ôm pôjken tog en ormgadd i sin mun när han släta å flecka han ville ha. Men ôm e flecke ble förgjord på dä vise å ångra sej, så kunne ho gå te pôjkens hem å lägge vantera på e tröje som han hatt på sej å elde ôpp den å äte ôpp aska. Hadde ho tur då så kunne dä bryte förtrôllninga.

Men om allt gick bra och båda parter ansåg att förutsättningar för ett någorlunda lyckligt äktenskap fanns, så stod det oftast inte på förrän en utökning av familjen stod för dörren.

Viktigt var det då att barnet döptes tidigt – hiskeliga faror lurade överallt på ett odöpt barn - och till det behövdes en ''kristningspôse å ha ongen i''.

Och senast sex veckor efter barnbörden skulle modern ''tas i körka''. Innan dess ansågs hon som oren eller ''rå som di kallat på den tia'' och att återuppta den sexuella relationen med sin man innan kyrktagningen var inte att tänka på.

Lockades man ändå av köttets lusta kallades detta för ''kransbrôtefel'' och för det kunde mannen få böta 4 riksdaler silvermynt till kyrkans reparation.

En inte helt oansenlig summa för ett ligg på den tiden.

Men lyckades man hålla sig tiden ut så hade man kyrkans välsignelese att börja om.

Ungefär som i Sture Stares värld.

Om inte duvhöken lurar bak hörnet i år igen.

Men visst ja, hade så när glömt. I år har ju Sture garderat upp sig med två tjack så chanserna till att han får till det bör ju rimligtvis vara dubbelt så stora.

Med eller utan ormgadd.

Äntligen!

Ja visst, äntligen verkar det som om Kung Bore börjar tina upp litet och i alla fall funderar på att abdikera.

Och det är sannerligen på tiden för tuffare marsmånad har man nog sällan varit med om.

I alla fall känns det så.

Men hur som helst med det.

Det skiter vårfåglarna i som trots kylan har börjat konkurrera om lägenheter och vem som kvintilerar vackrast.

Och i dagsläget är det nog Sture Stare som har ledningen, tätt följd av Robin Rödhake.


Sture, som så tragiskt fick se sin fruga bli duvhöksföda i fjol, har för säkerhets skull bjudit in två sköna damer i år. Som han underhåller med de mest fantastiska truddelutter.

En slags halvgardering alltså.

Inte så olikt sina mänskliga kollegor som också blev till sig i trasorna när vårsolen drev tjälen ur kropparna.

Och hade man inte starens sångbegåvning så fick man ta till andra tricks.

Det fanns en växt som kallades ståndpers och det kan ju var och fundera på varför den fick det namnet.

– Men i alle fall, den växte blann ljung och hade rotknöler som di kalla för jordäppler.

Å di där äpplena tog di å kokte lag uttå å så ga di fleckera som ble käre i allt di såg.

Men dä ble aldri bra å lure te sej kärlek på dä där vise å när prästen läste över dôm så bröts fötrôllninga å känslera försvann.


Säkrere va dä då ôm pôjken tog en ormgadd i sin mun när han släta å flecka han ville ha. Men ôm e flecke ble förgjord på dä vise å ångra sej, så kunne ho gå te pôjkens hem å lägge vantera på e tröje som han hatt på sej å elde ôpp den å äte ôpp aska. Hadde ho tur då så kunne dä bryte förtrôllninga.

Men om allt gick bra och båda parter ansåg att förutsättningar för ett någorlunda lyckligt äktenskap fanns, så stod det oftast inte på förrän en utökning av familjen stod för dörren.

Viktigt var det då att barnet döptes tidigt – hiskeliga faror lurade överallt på ett odöpt barn - och till det behövdes en ''kristningspôse å ha ongen i''.

Och senast sex veckor efter barnbörden skulle modern ''tas i körka''. Innan dess ansågs hon som oren eller ''rå som di kallat på den tia'' och att återuppta den sexuella relationen med sin man innan kyrktagningen var inte att tänka på.

Lockades man ändå av köttets lusta kallades detta för ''kransbrôtefel'' och för det kunde mannen få böta 4 riksdaler silvermynt till kyrkans reparation.

En inte helt oansenlig summa för ett ligg på den tiden.

Men lyckades man hålla sig tiden ut så hade man kyrkans välsignelese att börja om.

Ungefär som i Sture Stares värld.

Om inte duvhöken lurar bak hörnet i år igen.

Men visst ja, hade så när glömt. I år har ju Sture garderat upp sig med två tjack så chanserna till att han får till det bör ju rimligtvis vara dubbelt så stora.

Med eller utan ormgadd.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.