2018-04-14 06:00

2018-04-14 06:00

Mitt liv skulle vara halvt utan vatten

LÖRDAGSTANKE: Catarina Forsberg

Jag skulle inte klara mig utan vatten.

Och nu menar jag inte det rent fysiska meningen att jag skulle vara uttorkad och dö av törst efter ungefär en vecka, max tio dagar. Jag menar inte heller att all växtlighet och alla djur skulle dö ut och jorden bli en kall och öde plats.

Nej jag menar vatten som den viktigaste källan till mitt välbefinnande.

Det jag kommer ihåg av mina sommarlov på västkusten är bad, roddturer, simskola, krabbfiske, segling och paddelturer. Spegelblanka mornar och rasande stormar som piskade upp havet till en rasande naturkraft. Hur jag lärde mig att både älska och respektera vatten. Det känns som att jag växte upp vid, på och i vatten fastän det ju de facto bara var somrarna tillbringade på det sättet.

Och det har uppenbarligen präglat mig rejält, för än i dag är vatten på något sätt centrum för det jag uppskattar mest här i livet.


Att sitta nere vid Svartälven med en kopp kaffe och läsa en bok. Lyssna på det fridsamma kluckandet av vattnet.

Att ligga på en filt nere i Labbsand och höra plaskandet från små barn som leker i strandkanten och tjuten från tonåringarna som leker ute på flotten.

Att vara helt ensam nere på stranden i Guardavalle en tidig morgon och bara insupa saltdoften innan jag långsamt, njutningsfullt går ut i vattnet.

Att genomsvett rusa ut i samma vatten och slänga mig med huvudet före och uppleva hur alla ljud försvinner och se solen brytas genom vattenytan.

Känslan av salt och svalka.

Att känna vinden i ansiktet när man är ute på sjön med båten. Ljudet av vågorna som slår mot fören och skickar glittrande kaskader omkring sig.

Eller för all del sitta på altanen och plugga italienska med den lilla fontänen fridfullt porlande i bakgrunden...

För att inte prata om motion.

Jag tränar inte i egentlig mening, men jag rör på mig.


Gillar långa promenader i skogen, uppskattar ett spinningpass. Tycker att Milon är en av de bästa träningsuppfiningarna någonsin. Gillar när jag kan lägga på en ny vikt på skivstången och har inget emot ett pass med step eller pump.

Men om någon kom och sa att jag var tvungen att välja en motionsform som jag var den enda jag fick ägna mig åt resten av livet skulle valet vara gjort på en millisekund.

Simning.

Välbefinnandet när jag dyker i vattnet i Strandbadet går inte att jämföra med något annat.

Känslan av att glida fram (nåja, det går ju framåt i alla fall) i vattnet medan tankarna skvalpar runt och man faktiskt anstränger sig utan att det känns jobbigt på samma sätt som träning på land är obetalbar.

Jag hoppas jag blir sjöjungfru i mitt nästa liv...

Jag skulle inte klara mig utan vatten.

Och nu menar jag inte det rent fysiska meningen att jag skulle vara uttorkad och dö av törst efter ungefär en vecka, max tio dagar. Jag menar inte heller att all växtlighet och alla djur skulle dö ut och jorden bli en kall och öde plats.

Nej jag menar vatten som den viktigaste källan till mitt välbefinnande.

Det jag kommer ihåg av mina sommarlov på västkusten är bad, roddturer, simskola, krabbfiske, segling och paddelturer. Spegelblanka mornar och rasande stormar som piskade upp havet till en rasande naturkraft. Hur jag lärde mig att både älska och respektera vatten. Det känns som att jag växte upp vid, på och i vatten fastän det ju de facto bara var somrarna tillbringade på det sättet.

Och det har uppenbarligen präglat mig rejält, för än i dag är vatten på något sätt centrum för det jag uppskattar mest här i livet.


Att sitta nere vid Svartälven med en kopp kaffe och läsa en bok. Lyssna på det fridsamma kluckandet av vattnet.

Att ligga på en filt nere i Labbsand och höra plaskandet från små barn som leker i strandkanten och tjuten från tonåringarna som leker ute på flotten.

Att vara helt ensam nere på stranden i Guardavalle en tidig morgon och bara insupa saltdoften innan jag långsamt, njutningsfullt går ut i vattnet.

Att genomsvett rusa ut i samma vatten och slänga mig med huvudet före och uppleva hur alla ljud försvinner och se solen brytas genom vattenytan.

Känslan av salt och svalka.

Att känna vinden i ansiktet när man är ute på sjön med båten. Ljudet av vågorna som slår mot fören och skickar glittrande kaskader omkring sig.

Eller för all del sitta på altanen och plugga italienska med den lilla fontänen fridfullt porlande i bakgrunden...

För att inte prata om motion.

Jag tränar inte i egentlig mening, men jag rör på mig.


Gillar långa promenader i skogen, uppskattar ett spinningpass. Tycker att Milon är en av de bästa träningsuppfiningarna någonsin. Gillar när jag kan lägga på en ny vikt på skivstången och har inget emot ett pass med step eller pump.

Men om någon kom och sa att jag var tvungen att välja en motionsform som jag var den enda jag fick ägna mig åt resten av livet skulle valet vara gjort på en millisekund.

Simning.

Välbefinnandet när jag dyker i vattnet i Strandbadet går inte att jämföra med något annat.

Känslan av att glida fram (nåja, det går ju framåt i alla fall) i vattnet medan tankarna skvalpar runt och man faktiskt anstränger sig utan att det känns jobbigt på samma sätt som träning på land är obetalbar.

Jag hoppas jag blir sjöjungfru i mitt nästa liv...

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.