2018-04-14 06:00

2018-04-14 06:00

Kan man tro på påskens budskap?

KRÖNIKA

Nyligen har påsk firats i kyrkorna runt om i världen och budskapet är minst sagt spektakulärt.

Tre kvinnor finner en grav som är tom och Jesus som ”borde” ha legat där är inte kvar utan har uppstått, och när de tre kvinnorna rusade iväg till lärjungarna för att berätta detta blev de inte betrodda, är den kortfattade versionen av den här delen av påskens budskap.

Kan man verkligen tro på att Jesus uppstod år 2018?

Att ”tro” kan betyda att hålla något för sant. Man är övertygad om sakförhållandet, om fakta: ”Jag tror att solen kommer att skina imorgon”. Om det sägs på väderleksrapporten ikväll så kommer det med stor sannolikhet att stämma.

En annan innebörd av tro kan vara på det personliga planet. Om jag tror på en person betyder det att jag har tilltro till henne/honom. Jag vet att det är en pålitlig person.

Om vi nu går till Jesu uppståndelse i samband med påsken, så används ofta ordet tro på båda sätten. För mig handlar det om ett sakförhållande, Jesus uppstod från döden, dödens processer vändes och jag är övertygad om att det har hänt. Men det handlar också om att lita på andra människor, i det här fallet att lita på de tre kvinnorna. De här tre kvinnorna ingick i kretsen närmast Jesus och de var kända av lärjungarna som tre pålitliga och trovärdiga kvinnor. Men ändå blev de inte betrodda.

Vägen till tro, i den första betydelsen när det gäller övertygelsen om fakta, går således genom tro i den andra betydelsen, det vill säga att man har förtroende för någon.

Någonstans har jag läst att 99 procent av våra övertygelser har vi skaffat oss från andra människor. Det är en försvinnande liten del av all kunskap och fakta vi har om omvärlden som vi faktiskt har tänkt ut själva. Som barn får vi fakta av vårdnadshavarna, när vi växer upp får vi fakta från skolan och kommande utbildningar, vi får fakta ur böcker och filmer och vi får fakta från media. Vi har fortfarande i mer eller mindre utsträckning ett kritiskt sinne, men vägen till en övertygelse kring viss fakta går oftast via andra människor och då inte endast till att gälla en eventuell tro på uppståndelsen, utan när det gäller i stort sett allting.

Det är klart att vi kan välja vad vi vill tro på eller vilka vi litar på. Men, vi är faktiskt i samma situation som lärjungarna var när de tre kvinnorna kom för att berätta om uppståndelsen: vi har inte sett själva, men andra har berättat. Och många av oss har förfärligt svårt att tro att den har ägt rum. Samtidigt är det en berättelse som levt i mer än 2000 år. Tron lever vidare, och vi kan välja om vi vill tro eller inte.

Tre kvinnor finner en grav som är tom och Jesus som ”borde” ha legat där är inte kvar utan har uppstått, och när de tre kvinnorna rusade iväg till lärjungarna för att berätta detta blev de inte betrodda, är den kortfattade versionen av den här delen av påskens budskap.

Kan man verkligen tro på att Jesus uppstod år 2018?

Att ”tro” kan betyda att hålla något för sant. Man är övertygad om sakförhållandet, om fakta: ”Jag tror att solen kommer att skina imorgon”. Om det sägs på väderleksrapporten ikväll så kommer det med stor sannolikhet att stämma.

En annan innebörd av tro kan vara på det personliga planet. Om jag tror på en person betyder det att jag har tilltro till henne/honom. Jag vet att det är en pålitlig person.

Om vi nu går till Jesu uppståndelse i samband med påsken, så används ofta ordet tro på båda sätten. För mig handlar det om ett sakförhållande, Jesus uppstod från döden, dödens processer vändes och jag är övertygad om att det har hänt. Men det handlar också om att lita på andra människor, i det här fallet att lita på de tre kvinnorna. De här tre kvinnorna ingick i kretsen närmast Jesus och de var kända av lärjungarna som tre pålitliga och trovärdiga kvinnor. Men ändå blev de inte betrodda.

Vägen till tro, i den första betydelsen när det gäller övertygelsen om fakta, går således genom tro i den andra betydelsen, det vill säga att man har förtroende för någon.

Någonstans har jag läst att 99 procent av våra övertygelser har vi skaffat oss från andra människor. Det är en försvinnande liten del av all kunskap och fakta vi har om omvärlden som vi faktiskt har tänkt ut själva. Som barn får vi fakta av vårdnadshavarna, när vi växer upp får vi fakta från skolan och kommande utbildningar, vi får fakta ur böcker och filmer och vi får fakta från media. Vi har fortfarande i mer eller mindre utsträckning ett kritiskt sinne, men vägen till en övertygelse kring viss fakta går oftast via andra människor och då inte endast till att gälla en eventuell tro på uppståndelsen, utan när det gäller i stort sett allting.

Det är klart att vi kan välja vad vi vill tro på eller vilka vi litar på. Men, vi är faktiskt i samma situation som lärjungarna var när de tre kvinnorna kom för att berätta om uppståndelsen: vi har inte sett själva, men andra har berättat. Och många av oss har förfärligt svårt att tro att den har ägt rum. Samtidigt är det en berättelse som levt i mer än 2000 år. Tron lever vidare, och vi kan välja om vi vill tro eller inte.

  • Kristina Lundberg

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.