2018-03-14 06:00

2018-03-14 06:00

Önskar att jag frågat

IDA VARG, FOLKHÄLSOUTVECKLARE

Det är idag inte ovanligt att läsa om hur vi ska göra våra vägar säkrare, hur vi ska bygga om rondellerna för att inte lika många ska dö i trafiken varje år. Detta är såklart hur viktigt som helst och det kan ingen säga något om. Men det jag hoppas vi också ska få läsa mer om är den psykiska ohälsan och vad som händer när det går för långt. I Örebro län dog, år 2016, 10 personer i trafiken. Vet ni hur många som tog livet av sig? 45 personer.


För några månader sedan nåddes jag av den fruktansvärda nyheten att en gammal bekant till mig hade valt att avsluta sitt liv. Det handlar om psykisk ohälsa. Detta svåra ämne som är för obekvämt och för stort att prata om. Då börjar jag tänka tillbaka på tiden för 10 år sedan och om vad som kan ha hänt sedan dess.

Kan inte släppa tankarna om att den psykiska ohälsan fanns redan då, för flera år sedan. När jag tänker tillbaka på den tiden så var det nog så att vi levde i en liten bubbla. Dagarna gick och jag tror inte att det reflekterades så mycket över huvud taget. Var någon borta från skolan var personen antingen förkyld eller hos tandläkaren. Jag tror inte att tanken slog någon att klasskompisar kanske var hemma för att de inte mådde bra psykiskt och helt enkelt inte orkade gå till skolan. Men - varför reflekterade ingen? Varför frågade ingen redan då?

Det kunde förmodligen ha gjort så mycket. Och om inte, så hade vi i alla fall försökt.


Som tur är börjar detta prioriteras och få ta allt större plats. Vi har börjat prata om den psykiska ohälsan. Region Örebro län satsar på att öka kunskapen om psykisk ohälsa bland kommuninvånarna. Ett sätt är att sprida information och utbildning för att vi ska lära oss att se den psykiska ohälsan.

Under detta år kommer kommunen och regionen tillsammans bygga upp ett långsiktigt arbetssätt för att utbilda så många som det igår i ”Första hjälpen till psykisk hälsa”. Vi behöver lära oss om första tecken som ofta uppkommer och om symtom, samt hur vi alla kan gå till väga för att våga fråga. Vi behöver lära oss hur vi bemöter personer med psykisk ohälsa, för något som är säkert är det faktum att vi alla har det runt omkring oss eller kommer stöta på det någon gång i livet. Till sist, vi behöver lära oss att våga prata om det, på riktigt.

Det är idag inte ovanligt att läsa om hur vi ska göra våra vägar säkrare, hur vi ska bygga om rondellerna för att inte lika många ska dö i trafiken varje år. Detta är såklart hur viktigt som helst och det kan ingen säga något om. Men det jag hoppas vi också ska få läsa mer om är den psykiska ohälsan och vad som händer när det går för långt. I Örebro län dog, år 2016, 10 personer i trafiken. Vet ni hur många som tog livet av sig? 45 personer.


För några månader sedan nåddes jag av den fruktansvärda nyheten att en gammal bekant till mig hade valt att avsluta sitt liv. Det handlar om psykisk ohälsa. Detta svåra ämne som är för obekvämt och för stort att prata om. Då börjar jag tänka tillbaka på tiden för 10 år sedan och om vad som kan ha hänt sedan dess.

Kan inte släppa tankarna om att den psykiska ohälsan fanns redan då, för flera år sedan. När jag tänker tillbaka på den tiden så var det nog så att vi levde i en liten bubbla. Dagarna gick och jag tror inte att det reflekterades så mycket över huvud taget. Var någon borta från skolan var personen antingen förkyld eller hos tandläkaren. Jag tror inte att tanken slog någon att klasskompisar kanske var hemma för att de inte mådde bra psykiskt och helt enkelt inte orkade gå till skolan. Men - varför reflekterade ingen? Varför frågade ingen redan då?

Det kunde förmodligen ha gjort så mycket. Och om inte, så hade vi i alla fall försökt.


Som tur är börjar detta prioriteras och få ta allt större plats. Vi har börjat prata om den psykiska ohälsan. Region Örebro län satsar på att öka kunskapen om psykisk ohälsa bland kommuninvånarna. Ett sätt är att sprida information och utbildning för att vi ska lära oss att se den psykiska ohälsan.

Under detta år kommer kommunen och regionen tillsammans bygga upp ett långsiktigt arbetssätt för att utbilda så många som det igår i ”Första hjälpen till psykisk hälsa”. Vi behöver lära oss om första tecken som ofta uppkommer och om symtom, samt hur vi alla kan gå till väga för att våga fråga. Vi behöver lära oss hur vi bemöter personer med psykisk ohälsa, för något som är säkert är det faktum att vi alla har det runt omkring oss eller kommer stöta på det någon gång i livet. Till sist, vi behöver lära oss att våga prata om det, på riktigt.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.