2018-02-10 06:00

2018-02-10 06:00

Fånge i paradiset

LEIF HELGE

På dagtid får vi gå så långt vi vill på Dominikanska Republikens tillsynes oändliga stränder, bara vi ser till att vara tillbaka innan det blir mörkt för därefter kan säkerheten inte garanteras.

Varje hotell har vakter som ombesörjer att inga obehöriga kommer in på området och vi blir starkt avrådda från att på egen hand gå utanför hotellområdets grindar oavsett tid på dygnet.

Solens strålar värmer skönt, det kristallklara vattnet och öns stränder är magiskt vackra, folket är tillmötesgående, maten är god och sällskapet trevligt men omständigheterna känns ändå inte bra. Det är naturligtvis inte uttalat men visst befinner vi oss i en ”gated community”, ett litet grindsamhälle på denna paradisö. Som priviligierad i livets lotteri vore det mig ganska förmätet att klaga men bara vetskapen om förhållandet är frustrerande. För trots att det döljs snyggt i en smart, vältrimmad och turistvänlig förpackning så är jag ändå i praktiken instängd för att skyddas mot omvärlden.

I vissa delar av Malmö och Stockholm har man också valt den här typen av boende. Man skyddar sig från problem med våld, skadegörelse, missbrukare och andra oönskade elelement. I takt med rapporter om skjutningar i snart varje svensk nyhetssändning lär det väl inte dröja innan den här lösningen blir vanligare.

Men det borde rimligtvis vara ett alarmerande systemfel när det blir ett alternativ att vi stänger in oss bakom murar och beväpnade vakter, att en sällsynt naivitet och oförmåga att hantera samhällsproblem successivt inskränker på vår rörelsefrihet. Det borde vara helt oacceptabelt att ens börja umgås med tanken att byta plats med dem som borde sitta på insidan av murarna av rädsla för att utsidan håller på att bli för farlig. Det kan aldrig vara en optimal lösning att i brist på kunskap avskärma sig från något som man upplever som ett problem.

Vi går nu in i fastetiden, en tid för eftertänksamhet, en tid för kampanjen ”Att resa sig starkare”. Svenska kyrkans internationella arbete går ut på att få barn att gå i skola, att skapa möjlighet för vuxna att skaffa egna inkomster och etablera ett socialt nätverk. Insamlingen ger förutom mat, vatten och bostad också möjlighet att utöka psykosociala insatser till stöd för människor på flykt.

Så här i eftertänksamhetens tid kanske det vore något för våra politiker att ta efter här på hemmaplan för att motverka den destruktiva passivitet som påtvingas tusentals människor.

En början vore ett regelverk som både uppmuntrar och ställer krav på egen inkomst i motsats till ett regelverk som hindrar fullt arbetsföra att bidra till samhället. Nuvarande system leder till år av kravlöst omhändertagande, motverkar förutsättningar att bli inkluderad, att få en identitet och möjlighet att känna ett människovärde. En liten strimma hopp om att kunna etablera sig i ett socialt sammanhang, att bli sedd och accepterad ger en enorm drivkraft. Av vem och i vilket syfte den styrkan hos människor utnyttjas avgör om vi kommer att riva eller bygga murar.

Varje hotell har vakter som ombesörjer att inga obehöriga kommer in på området och vi blir starkt avrådda från att på egen hand gå utanför hotellområdets grindar oavsett tid på dygnet.

Solens strålar värmer skönt, det kristallklara vattnet och öns stränder är magiskt vackra, folket är tillmötesgående, maten är god och sällskapet trevligt men omständigheterna känns ändå inte bra. Det är naturligtvis inte uttalat men visst befinner vi oss i en ”gated community”, ett litet grindsamhälle på denna paradisö. Som priviligierad i livets lotteri vore det mig ganska förmätet att klaga men bara vetskapen om förhållandet är frustrerande. För trots att det döljs snyggt i en smart, vältrimmad och turistvänlig förpackning så är jag ändå i praktiken instängd för att skyddas mot omvärlden.

I vissa delar av Malmö och Stockholm har man också valt den här typen av boende. Man skyddar sig från problem med våld, skadegörelse, missbrukare och andra oönskade elelement. I takt med rapporter om skjutningar i snart varje svensk nyhetssändning lär det väl inte dröja innan den här lösningen blir vanligare.

Men det borde rimligtvis vara ett alarmerande systemfel när det blir ett alternativ att vi stänger in oss bakom murar och beväpnade vakter, att en sällsynt naivitet och oförmåga att hantera samhällsproblem successivt inskränker på vår rörelsefrihet. Det borde vara helt oacceptabelt att ens börja umgås med tanken att byta plats med dem som borde sitta på insidan av murarna av rädsla för att utsidan håller på att bli för farlig. Det kan aldrig vara en optimal lösning att i brist på kunskap avskärma sig från något som man upplever som ett problem.

Vi går nu in i fastetiden, en tid för eftertänksamhet, en tid för kampanjen ”Att resa sig starkare”. Svenska kyrkans internationella arbete går ut på att få barn att gå i skola, att skapa möjlighet för vuxna att skaffa egna inkomster och etablera ett socialt nätverk. Insamlingen ger förutom mat, vatten och bostad också möjlighet att utöka psykosociala insatser till stöd för människor på flykt.

Så här i eftertänksamhetens tid kanske det vore något för våra politiker att ta efter här på hemmaplan för att motverka den destruktiva passivitet som påtvingas tusentals människor.

En början vore ett regelverk som både uppmuntrar och ställer krav på egen inkomst i motsats till ett regelverk som hindrar fullt arbetsföra att bidra till samhället. Nuvarande system leder till år av kravlöst omhändertagande, motverkar förutsättningar att bli inkluderad, att få en identitet och möjlighet att känna ett människovärde. En liten strimma hopp om att kunna etablera sig i ett socialt sammanhang, att bli sedd och accepterad ger en enorm drivkraft. Av vem och i vilket syfte den styrkan hos människor utnyttjas avgör om vi kommer att riva eller bygga murar.

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.