2018-01-13 06:00

2018-01-13 06:00

Är du en preppare?

LÖRDAGSTANKE: Catarina Forsberg

Vid en större kris eller ett krig förväntas du klara dig och din familj i en vecka utan hjälp.

Det har Försvarsberedningen slagit fast. Helt enkelt för att de som står först i kön för att få hjälp är de gamla, sjuka och försvarslösa.

Sju dygn. 168 timmar. Klarar du det? Jag tvivlar på att familjen Forsberg är redo.

Måste erkänna att jag inte funderat så mycket på det tidigare, men efter två veckor i Indien där människor överlever under väldigt enkla förhållanden har tankarna väckts.

Hur mycket vatten dricker man egentligen på ett dygn? Hur ofta går man på toaletten? Hur mycket måste man äta? Hur lång tid tar det innan huset blir utkylt? Hur får man reda på vad som händer när man inte kan ladda mobilen? Kan man dricka vattnet i Svartälven? Har vi ens några torrvaror hemma? Ska man ha kontanter hemma att handla för när man inte kan betala med kort?

Frågorna blir faktiskt bara fler ju mer man funderar på saken.

I uterummet står det massor av ljus i alla färger, former och storlekar. Liksom två stora gasolvärmare. Och två stora glasbehållare för vatten. I pergolan står makens ögonsten: gasolgrillen med ytterligare en stor gasoltub. Men hur länge kan man hålla en del av huset varmt med några gasoltuber? Och hur länge räcker några liter vatten?

Några soppor, pasta och några paket nudlar står sannolikt i skafferiet.

Huset går att elda med ved, så både källare och vedskjul är fullt av ved. Jag antar att värmesystemet inte fungerar utan el, men tänker att i värsta fall kan vi laga mat över öppen eld.

Några ficklampor och batterier kan vi nog skaka fram. Jag vet att jag har en powerbank någonstans.

Utedass får vi väl fixa i en stor grop i Lillskogen.

Men när jag går in på Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida och läser om krisberedskap inser jag även om en hel del av det vi behöver finns i huset skulle jag vara tvungen att famla runt i mörkret för att leta reda på dem. För vi har ingen organisation. Ingen tanke. Ingen planering. Ingen ”krislåda”, som det står på hemsidan.

Och någon batteridriven radio har vi absolut inte. Knappast några batterier heller. Hygienartiklar som fungerar utan vatten slutade vi med när barnen slutade med blöjor.

Naturligtvis har vi lite Treo och Alvedon och några Immodium hemma. Men inte har vi ett ”husapotek” med vattenreningstabletter, vätskeersättning, sårtvätt och makens och mina blodtryckstabletter.

Inte heller har vi kontanter eller en papperslapp med telefonnummer till våra nära och kära, grannar, kommunen, räddningstjänsten, elleverantören och sjukvården.

Jag har ofta lett lite medlidsamt åt de så kallade ”prepparna” som jag upplever förbereder sig för jordens undergång.

Men ju mer jag funderar på det desto säkrare blir jag på att jag nog ska köpa en radio, ett gäng batterier och faktiskt samla ihop det som behövs på ett och samma ställe.

Det har Försvarsberedningen slagit fast. Helt enkelt för att de som står först i kön för att få hjälp är de gamla, sjuka och försvarslösa.

Sju dygn. 168 timmar. Klarar du det? Jag tvivlar på att familjen Forsberg är redo.

Måste erkänna att jag inte funderat så mycket på det tidigare, men efter två veckor i Indien där människor överlever under väldigt enkla förhållanden har tankarna väckts.

Hur mycket vatten dricker man egentligen på ett dygn? Hur ofta går man på toaletten? Hur mycket måste man äta? Hur lång tid tar det innan huset blir utkylt? Hur får man reda på vad som händer när man inte kan ladda mobilen? Kan man dricka vattnet i Svartälven? Har vi ens några torrvaror hemma? Ska man ha kontanter hemma att handla för när man inte kan betala med kort?

Frågorna blir faktiskt bara fler ju mer man funderar på saken.

I uterummet står det massor av ljus i alla färger, former och storlekar. Liksom två stora gasolvärmare. Och två stora glasbehållare för vatten. I pergolan står makens ögonsten: gasolgrillen med ytterligare en stor gasoltub. Men hur länge kan man hålla en del av huset varmt med några gasoltuber? Och hur länge räcker några liter vatten?

Några soppor, pasta och några paket nudlar står sannolikt i skafferiet.

Huset går att elda med ved, så både källare och vedskjul är fullt av ved. Jag antar att värmesystemet inte fungerar utan el, men tänker att i värsta fall kan vi laga mat över öppen eld.

Några ficklampor och batterier kan vi nog skaka fram. Jag vet att jag har en powerbank någonstans.

Utedass får vi väl fixa i en stor grop i Lillskogen.

Men när jag går in på Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida och läser om krisberedskap inser jag även om en hel del av det vi behöver finns i huset skulle jag vara tvungen att famla runt i mörkret för att leta reda på dem. För vi har ingen organisation. Ingen tanke. Ingen planering. Ingen ”krislåda”, som det står på hemsidan.

Och någon batteridriven radio har vi absolut inte. Knappast några batterier heller. Hygienartiklar som fungerar utan vatten slutade vi med när barnen slutade med blöjor.

Naturligtvis har vi lite Treo och Alvedon och några Immodium hemma. Men inte har vi ett ”husapotek” med vattenreningstabletter, vätskeersättning, sårtvätt och makens och mina blodtryckstabletter.

Inte heller har vi kontanter eller en papperslapp med telefonnummer till våra nära och kära, grannar, kommunen, räddningstjänsten, elleverantören och sjukvården.

Jag har ofta lett lite medlidsamt åt de så kallade ”prepparna” som jag upplever förbereder sig för jordens undergång.

Men ju mer jag funderar på det desto säkrare blir jag på att jag nog ska köpa en radio, ett gäng batterier och faktiskt samla ihop det som behövs på ett och samma ställe.

  • Catarina Forsberg

Har du synpunkter på det som sägs i texten? Skriv då gärna en kommentar via tjänsten Ifrågasätt men tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Vi förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga samt publicera kommentar i papperstidningen.