2017-06-16 06:00

2017-06-16 06:00

Inte galen bara ett stort kontrollbehov

KRÖNIKA

Min man säger att jag har ett kontrollbehov som är utöver det ”vanliga”. Jag anser att det inte är större än någon annans som är mamma eller man behöver inte ens vara förälder för att vilja ha koll anser jag.

Men han slänger iallafall med termer som ”sjukligt beteende”. Herregud, han får mig att framstå som jag vore helt galen. Det ska ni ha klart för er att det är jag inte galen alltså, lite labil ibland kanske (men det skulle nästan vem som helst kunna bli ifall ni hade beställt pizza och fått fel kebabkött på, sen finns det ju kanske olika skalor på en ”labilskala” men om man prickar den där rätta dagen då vinner man högsta vinst och vid vissa tillfällen så kanske den slår i taket, till exempel om man någon gång skulle få fel kött på pizzan. Det kan ju då vara så att det är mannens fel eftersom det var han som var och hämtade pizzan men galen vill jag inte säga att jag är).

Men nåväl labil eller inte, vi pratade iallafall om mitt kontrollbehov här hemma häromdagen.

Visst att jag kan ringa och dubbelkolla vissa saker då och då.

”Gabriella, du kollar inte då och då, du kollar av varje måndag om jag skickat med Loke gympapåsen. Du ringer alltid när jag lämnat Freja på förskolan för att se om Pippi Långstrumpväskan kom med och fleecetröjan var nedpackad.

Borstade barnen tänderna innan skolan? Tog dom med nyckeln? Har du med din matlåda?

Tog du med pappersinsamlingen och slängde? La du fram kycklingen? Borstade du ut Frejas hår? Lita på mig älskling, jag har läget under kontroll.”

Ja, men sörru lilla älskling, jag hade kunnat släppt på mitt ”lilla” kontrollbehov ifall det var så att du hade kontrollerat pizzan jag hade beställt.

Sen att han ifrågasätter varför jag går och ”efterpuffar” kuddar som han lagt i soffan eller drar en extra sväng med dammsugaren det är inte kontrollbehov utan det är ju för att han inte gör rätt, eftersom han gör på sitt sätt och inte mitt.

Det är ungefär som när vi sitter och planerar matlistan för veckan.

”Fredrik, välj tre rätter.”

” Men du är ju så svår med maten, du äter ju inte allt”.

”Men lägg av, det är väl klart jag äter allt! Ta ett beslut nu.”

”Okej, korvsås, lasagne och kycklingwok.”

Jag konstaterar att han tog beslut. Men helt fel beslut.

”Mm, okej korvsås säger du? Det gillar inte jag. Lasagne åt vi ju förra veckan och kycklingwok äter inte barnen. Men bra försök älskling. Det blir taco, rödspätta och pasta carbonara.”

Ikväll ska jag släppa kontrollen helt och bara flyta med, ingen dubbelkoll.

Freddan ska stå vid rodret för det gör han bra. Om han tar rätt beslut.

”Fredrik, du får bestämma vad vi ska äta ikväll!”

”Nice, då kör vi grillad lax.”

”Gör vi?”

Min man säger att jag har ett kontrollbehov som är utöver det ”vanliga”. Jag anser att det inte är större än någon annans som är mamma eller man behöver inte ens vara förälder för att vilja ha koll anser jag.

Men han slänger iallafall med termer som ”sjukligt beteende”. Herregud, han får mig att framstå som jag vore helt galen. Det ska ni ha klart för er att det är jag inte galen alltså, lite labil ibland kanske (men det skulle nästan vem som helst kunna bli ifall ni hade beställt pizza och fått fel kebabkött på, sen finns det ju kanske olika skalor på en ”labilskala” men om man prickar den där rätta dagen då vinner man högsta vinst och vid vissa tillfällen så kanske den slår i taket, till exempel om man någon gång skulle få fel kött på pizzan. Det kan ju då vara så att det är mannens fel eftersom det var han som var och hämtade pizzan men galen vill jag inte säga att jag är).

Men nåväl labil eller inte, vi pratade iallafall om mitt kontrollbehov här hemma häromdagen.

Visst att jag kan ringa och dubbelkolla vissa saker då och då.

”Gabriella, du kollar inte då och då, du kollar av varje måndag om jag skickat med Loke gympapåsen. Du ringer alltid när jag lämnat Freja på förskolan för att se om Pippi Långstrumpväskan kom med och fleecetröjan var nedpackad.

Borstade barnen tänderna innan skolan? Tog dom med nyckeln? Har du med din matlåda?

Tog du med pappersinsamlingen och slängde? La du fram kycklingen? Borstade du ut Frejas hår? Lita på mig älskling, jag har läget under kontroll.”

Ja, men sörru lilla älskling, jag hade kunnat släppt på mitt ”lilla” kontrollbehov ifall det var så att du hade kontrollerat pizzan jag hade beställt.

Sen att han ifrågasätter varför jag går och ”efterpuffar” kuddar som han lagt i soffan eller drar en extra sväng med dammsugaren det är inte kontrollbehov utan det är ju för att han inte gör rätt, eftersom han gör på sitt sätt och inte mitt.

Det är ungefär som när vi sitter och planerar matlistan för veckan.

”Fredrik, välj tre rätter.”

” Men du är ju så svår med maten, du äter ju inte allt”.

”Men lägg av, det är väl klart jag äter allt! Ta ett beslut nu.”

”Okej, korvsås, lasagne och kycklingwok.”

Jag konstaterar att han tog beslut. Men helt fel beslut.

”Mm, okej korvsås säger du? Det gillar inte jag. Lasagne åt vi ju förra veckan och kycklingwok äter inte barnen. Men bra försök älskling. Det blir taco, rödspätta och pasta carbonara.”

Ikväll ska jag släppa kontrollen helt och bara flyta med, ingen dubbelkoll.

Freddan ska stå vid rodret för det gör han bra. Om han tar rätt beslut.

”Fredrik, du får bestämma vad vi ska äta ikväll!”

”Nice, då kör vi grillad lax.”

”Gör vi?”

  • Gabriella Lagerstam