2017-06-10 06:00

2017-06-10 06:00

Våga lyssna på din inre röst

LÖRDAGSTANKE: Catarina Forsberg

I går tog en massa ungdomar studenten. Dagens tidning är full av lyckliga, lättade, stolta och segerrusiga studenter.

”För vi har tagit studenten” ”Fy fan vad vi är bra”.

Ja, fy fan vad de är bra!

Att ta sig igenom tonåren och skolan samtidigt är nästan ett omöjligt uppdrag. Det är krav från alla håll. Så mycket man ska leva upp till. Så mycket man ska orka och hinna med.

Jag är så glad att jag inte är ung nu. Jag har passerat 50 och känner att jag har ganska bra koll på vem jag är, vad jag kan och vad jag vill med resten av mitt liv.

Jag kan inte heller komma ihåg att jag haft några stora, dramatiska identitetskriser I mitt liv, det mesta har blivit som det fallit sig. Kanske beror det på att det inte var så himla komplext att växa upp när jag gjorde det.

Visst skulle man ha jeans som det stod „Puss&Kram” eller „Gul&Blå på, men vi som hade La Paz klarade oss bra ändå, så vitt jag kommer ihåg.

På det stora hela fick vi vara ganska mycket som vi var och kravet på att växa upp och bli vacker, rik och framgångsrik kände I alla fall jag inte av. Men skulle göra sitt bästa I skolan, och sedan fick man väl se vad det blev av resten. Kanske är mitt minne uselt, men jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag som tonåring en enda gång upplevde att mitt liv riskerade att bli helt förfelat om jag inte klädde mig rätt, hade rätt frisyr eller kom in på rätt utbildning...

Dagens ungdomar bomarderas dygnet runt från alla håll om hur de ska se ut, hur de ska klä sig och vilken utbildning som ger störst chans till ett välbetalt jobb. I reklamen åker den perfekta familjen på den perfekta semestern och har det perfekta köket och den bästa bilen och ...

Och mitt i detta larm ska de på något sätt hitta sig själva, sin egen röst, sin egen identitet.

De ska våga ha på sig de kläder de vill, umgås med de människor de vill, söka den utbildning de känner kan ge dem ett jobb de vill ha. Hur ska det gå till?

Jag önskar att alla ungdomar tog sig tid att känna efter om det liv de lever och den framtid de planerar är det liv de vill verkligen drömt om och vill ha, eller om det bara är det liv som de tror förväntas av dem.

Och jag önskar att de också tog sig tid att testa och pröva – karriärmöjligheterna försvinner inte för att man ger sig ut och reser ett tag, jobbar med vad som helst för att få ihop lite pengar eller om man efter ett år upptäcker att den utbildning man kom in på inte var vad man hade hoppats och trott.

Det går att göra om och göra rätt, och det är större chans att det blir rätt ju mer man lyssnar på sin inre röst.

Det gäller nog inte bara ungdomar, om jag tänker efter.

 

”För vi har tagit studenten” ”Fy fan vad vi är bra”.

Ja, fy fan vad de är bra!

Att ta sig igenom tonåren och skolan samtidigt är nästan ett omöjligt uppdrag. Det är krav från alla håll. Så mycket man ska leva upp till. Så mycket man ska orka och hinna med.

Jag är så glad att jag inte är ung nu. Jag har passerat 50 och känner att jag har ganska bra koll på vem jag är, vad jag kan och vad jag vill med resten av mitt liv.

Jag kan inte heller komma ihåg att jag haft några stora, dramatiska identitetskriser I mitt liv, det mesta har blivit som det fallit sig. Kanske beror det på att det inte var så himla komplext att växa upp när jag gjorde det.

Visst skulle man ha jeans som det stod „Puss&Kram” eller „Gul&Blå på, men vi som hade La Paz klarade oss bra ändå, så vitt jag kommer ihåg.

På det stora hela fick vi vara ganska mycket som vi var och kravet på att växa upp och bli vacker, rik och framgångsrik kände I alla fall jag inte av. Men skulle göra sitt bästa I skolan, och sedan fick man väl se vad det blev av resten. Kanske är mitt minne uselt, men jag kan faktiskt inte komma ihåg att jag som tonåring en enda gång upplevde att mitt liv riskerade att bli helt förfelat om jag inte klädde mig rätt, hade rätt frisyr eller kom in på rätt utbildning...

Dagens ungdomar bomarderas dygnet runt från alla håll om hur de ska se ut, hur de ska klä sig och vilken utbildning som ger störst chans till ett välbetalt jobb. I reklamen åker den perfekta familjen på den perfekta semestern och har det perfekta köket och den bästa bilen och ...

Och mitt i detta larm ska de på något sätt hitta sig själva, sin egen röst, sin egen identitet.

De ska våga ha på sig de kläder de vill, umgås med de människor de vill, söka den utbildning de känner kan ge dem ett jobb de vill ha. Hur ska det gå till?

Jag önskar att alla ungdomar tog sig tid att känna efter om det liv de lever och den framtid de planerar är det liv de vill verkligen drömt om och vill ha, eller om det bara är det liv som de tror förväntas av dem.

Och jag önskar att de också tog sig tid att testa och pröva – karriärmöjligheterna försvinner inte för att man ger sig ut och reser ett tag, jobbar med vad som helst för att få ihop lite pengar eller om man efter ett år upptäcker att den utbildning man kom in på inte var vad man hade hoppats och trott.

Det går att göra om och göra rätt, och det är större chans att det blir rätt ju mer man lyssnar på sin inre röst.

Det gäller nog inte bara ungdomar, om jag tänker efter.