2017-05-19 06:00

2017-05-19 06:00

Hektisk tid – men nappfri

KRÖNIKA

Dottern här hemma har tagit ett stort steg. Hon har slutat med napp. Ett stort steg att ta för henne men det växte successivt fram. Kanske inte av helt fri vilja dårå, det kanske var så att det var lite påtryckning från mig.

Eller det var möjligtvis så att jag tappade det här hemma en dag när hon stod och grät i köket för att det var fel napp jag hade gett henne, för hon hade ju en favorit av de typ 20 napparna som låg i kylskåpet.

Det var ju inte den lila med gröna bilen hon skulle ha, utan den lila med de blåa stjärnorna.

Vi har ju såklart informerat att napparna kan börja lukta illa och gå sönder när man har blivit för ”stor” för den så planen var ju att successivt sålla ut nappjävlarna.

Men just där och då med den överkokta pastan på spisen och de brända icke hemmagjorda köttbullarna och äldsta sonen som skulle ha hjälp med någon skitsvår matteläxa så blev de där små napparna min droppe.

Vitvinsvinägern och saxen åkte fram. Eller det blev kniv för den där saxen är ju aldrig där i lådan, den är liksom självgående här hemma på något sätt. Hur faan kan vi inte ha mer än en sax hemma?!

Medan jag stod och hånlog i köket och dränkte napparna i vinäger och hög i gumminappen för glatta livet stod min man bredvid med stora ögon.

– Är inte det där lite väl radikalt att göra med alla nappar på en och samma gång? Vi skulle ju ta några i taget.

– Ja, men jag bestämt att det ska slutas med napp, nuuuuu!

Sen la jag ut dem lite strategiskt här i hemmet och mycket riktigt gick dottern runt och skulle ha alla. Alla luktade ju skit såklart, dottern rynkade på näsan och stoppade i munnen för att sedan upptäcka att nappen var trasig.

En efter en hamnade i papperskorgen medan dottern muttrade att det var så konstigt, att de luktade så illa och hon inte riktigt förstod att gummit kunnat gå sönder. Där ser man att hon är som far upp i dagen.

I dag firar vi en nappfri vecka. Jag har gått runt likt en blodhund här hemma och letat efter potentiella gömmor för att undvika ett återfall av nappsug hos dottern. Terrängen är sållad, inga nappar kvar, mission complete.

För en trebarnsmorsa är maj och junimånad något av ett prov för att se vad kalendern, tiden och psyket klarar av. Det är klassresor, det är poolspel, det är möten, det är uppvisningar, det är avslutningar. Det är nedräkning på jobbet till semestern. Allt ska hinnas klart innan man drar kortet i stämpelklockan för att gå hem och njuta av sommarledigheten.

Jag känner mig som en amfetaminstinn höna när jag springer runt här hemma och drar i allt och ingenting egentligen och försöker organisera någon form av kalender för att strukturera upp livet.

Men på något underligt sätt så knyter man alltid ihop den där påsen på kvällen efter dagens alla bravader och somnar så gott i soffan lagomt till 20.00.

Jag längtar lite till semestern, det gör jag faktiskt.

Eller det var möjligtvis så att jag tappade det här hemma en dag när hon stod och grät i köket för att det var fel napp jag hade gett henne, för hon hade ju en favorit av de typ 20 napparna som låg i kylskåpet.

Det var ju inte den lila med gröna bilen hon skulle ha, utan den lila med de blåa stjärnorna.

Vi har ju såklart informerat att napparna kan börja lukta illa och gå sönder när man har blivit för ”stor” för den så planen var ju att successivt sålla ut nappjävlarna.

Men just där och då med den överkokta pastan på spisen och de brända icke hemmagjorda köttbullarna och äldsta sonen som skulle ha hjälp med någon skitsvår matteläxa så blev de där små napparna min droppe.

Vitvinsvinägern och saxen åkte fram. Eller det blev kniv för den där saxen är ju aldrig där i lådan, den är liksom självgående här hemma på något sätt. Hur faan kan vi inte ha mer än en sax hemma?!

Medan jag stod och hånlog i köket och dränkte napparna i vinäger och hög i gumminappen för glatta livet stod min man bredvid med stora ögon.

– Är inte det där lite väl radikalt att göra med alla nappar på en och samma gång? Vi skulle ju ta några i taget.

– Ja, men jag bestämt att det ska slutas med napp, nuuuuu!

Sen la jag ut dem lite strategiskt här i hemmet och mycket riktigt gick dottern runt och skulle ha alla. Alla luktade ju skit såklart, dottern rynkade på näsan och stoppade i munnen för att sedan upptäcka att nappen var trasig.

En efter en hamnade i papperskorgen medan dottern muttrade att det var så konstigt, att de luktade så illa och hon inte riktigt förstod att gummit kunnat gå sönder. Där ser man att hon är som far upp i dagen.

I dag firar vi en nappfri vecka. Jag har gått runt likt en blodhund här hemma och letat efter potentiella gömmor för att undvika ett återfall av nappsug hos dottern. Terrängen är sållad, inga nappar kvar, mission complete.

För en trebarnsmorsa är maj och junimånad något av ett prov för att se vad kalendern, tiden och psyket klarar av. Det är klassresor, det är poolspel, det är möten, det är uppvisningar, det är avslutningar. Det är nedräkning på jobbet till semestern. Allt ska hinnas klart innan man drar kortet i stämpelklockan för att gå hem och njuta av sommarledigheten.

Jag känner mig som en amfetaminstinn höna när jag springer runt här hemma och drar i allt och ingenting egentligen och försöker organisera någon form av kalender för att strukturera upp livet.

Men på något underligt sätt så knyter man alltid ihop den där påsen på kvällen efter dagens alla bravader och somnar så gott i soffan lagomt till 20.00.

Jag längtar lite till semestern, det gör jag faktiskt.

  • Gabriella Lagerstam