2017-05-13 06:00

2017-05-13 06:00

Min Starling fick inte sin Darling

KRÖNIKA: Torbjörn S. Karlsson

Men för att ta det från början.
I tredje aspen utifrån vägen räknat snickrade Hacke Hackspett till en skaplig lya förra året.

Familjen växte snabbt och troligen räknade han med att trädhålet skulle användas i år igen.

Men, i den växande bostadsbristens tidevarv hade antalet sökande till bostadsrätten i år utökats till tre.

Hacke Hackspett själv, Nicke Nötväcka och slutligen Sture Stare.

Med sin överlägsenhet i både fysik och näbb fick Hacke ta på sig favoritskapet, men ibland händer det där som inte ska kunna hända.

Sture Stare, eller Sturnus v. Vulgáris som han litet finare heter på latin, toppade budgivningen och körde ut både Nicke och Hacke i kylan.

Och visst är det helt okej att ha en kvintilerande stare i en av torpets asptoppar.

Vars sång är – allt enligt Göran Brunius fågellexikon – ett strävt tjyrr, blandat med varningslätet tääh som ibland mixas med stätt. Själva sången är långvarig med långa klara visslingar likt tiiou. Knäppningar, skorranden och många härmläten som innehåller det mesta från lövsångarens skira sång till koltrastens melankoliska aftonsång.

Dessutom föredras sången med uppsträckt näbb, spretande strupfjädrar och darrande vingar.

Så visst är det klart som korvspad att en så'n kille får hugg till slut.

Och det fick självklart våran Sture också.

En nätt liten hona av familjen Starling – som arten så vackert kristnats till på engelska – kunde till slut inte stå emot och efter en snabbis i en grantopp verkade saken vara Oskar.

Frun i huset tog över inredningen och allt andades familjelycka och harmoni.

Tills den dagen döden gästade allén i form av en skickligt manövrerande stridspilot.

Det väste till bakom min rygg när starhonan försökte komma undan duvhöken men hon hade förstås ingen chans. I ett sista desperat försök att skaka av sig förföljaren gjorde hon en nittiogradare över dasstaket men där nöp höken till i flykten och allt var över.

På några futtiga sekunder.

Sture fattade noll och undrade förstås vart tjacket tagit vägen och i fjorton da'r spelade han och krumbuktade sig, gjorde noggranna undersökningar av lägenheten för att slutligen ge upp och lämna över nyckeln till Nicke Nötväcka. Som inte på långa vägar sjunger lika vackert som Sture.

Men så var det med det, det blev ingen Darling för Sture Starling det här året och visst är det en aning svårt att acceptera.

Men, oavsett vad vi tycker så går livet vidare och nu väntar vi egentligen bara på göken.

Som med sitt gockande har förmågan att se in i framtiden.

Beroende på vilket väderstreck han behagar att gala ifrån.

''Öste-gök ä tröste-gök, väste-gök ä bäste-gök, söra-gök ä sörje-gök å nora-gök ä hora-gök sa di gamle.''

Men allt det där gick ju att på verka om man snabbt som fasiken förflyttade sig till rätt sida om den galande göken.

''Å se'n skulle en aldri härme en gök för då spôtta han blog å dä ä dä där röe en ser på björklöva.''

Göken ansågs också listig och svekfull och efter midsommar sa man att göken förvandlade sig till en hök, som så småningom övervintrade på någon sjöbotten.''

Men... det kan väl ändå inte vara möligt.

Jag menar, att det var en övervintrad gök som såg till att Sture Starling inte fick sin Darling.

Familjen växte snabbt och troligen räknade han med att trädhålet skulle användas i år igen.

Men, i den växande bostadsbristens tidevarv hade antalet sökande till bostadsrätten i år utökats till tre.

Hacke Hackspett själv, Nicke Nötväcka och slutligen Sture Stare.

Med sin överlägsenhet i både fysik och näbb fick Hacke ta på sig favoritskapet, men ibland händer det där som inte ska kunna hända.

Sture Stare, eller Sturnus v. Vulgáris som han litet finare heter på latin, toppade budgivningen och körde ut både Nicke och Hacke i kylan.

Och visst är det helt okej att ha en kvintilerande stare i en av torpets asptoppar.

Vars sång är – allt enligt Göran Brunius fågellexikon – ett strävt tjyrr, blandat med varningslätet tääh som ibland mixas med stätt. Själva sången är långvarig med långa klara visslingar likt tiiou. Knäppningar, skorranden och många härmläten som innehåller det mesta från lövsångarens skira sång till koltrastens melankoliska aftonsång.

Dessutom föredras sången med uppsträckt näbb, spretande strupfjädrar och darrande vingar.

Så visst är det klart som korvspad att en så'n kille får hugg till slut.

Och det fick självklart våran Sture också.

En nätt liten hona av familjen Starling – som arten så vackert kristnats till på engelska – kunde till slut inte stå emot och efter en snabbis i en grantopp verkade saken vara Oskar.

Frun i huset tog över inredningen och allt andades familjelycka och harmoni.

Tills den dagen döden gästade allén i form av en skickligt manövrerande stridspilot.

Det väste till bakom min rygg när starhonan försökte komma undan duvhöken men hon hade förstås ingen chans. I ett sista desperat försök att skaka av sig förföljaren gjorde hon en nittiogradare över dasstaket men där nöp höken till i flykten och allt var över.

På några futtiga sekunder.

Sture fattade noll och undrade förstås vart tjacket tagit vägen och i fjorton da'r spelade han och krumbuktade sig, gjorde noggranna undersökningar av lägenheten för att slutligen ge upp och lämna över nyckeln till Nicke Nötväcka. Som inte på långa vägar sjunger lika vackert som Sture.

Men så var det med det, det blev ingen Darling för Sture Starling det här året och visst är det en aning svårt att acceptera.

Men, oavsett vad vi tycker så går livet vidare och nu väntar vi egentligen bara på göken.

Som med sitt gockande har förmågan att se in i framtiden.

Beroende på vilket väderstreck han behagar att gala ifrån.

''Öste-gök ä tröste-gök, väste-gök ä bäste-gök, söra-gök ä sörje-gök å nora-gök ä hora-gök sa di gamle.''

Men allt det där gick ju att på verka om man snabbt som fasiken förflyttade sig till rätt sida om den galande göken.

''Å se'n skulle en aldri härme en gök för då spôtta han blog å dä ä dä där röe en ser på björklöva.''

Göken ansågs också listig och svekfull och efter midsommar sa man att göken förvandlade sig till en hök, som så småningom övervintrade på någon sjöbotten.''

Men... det kan väl ändå inte vara möligt.

Jag menar, att det var en övervintrad gök som såg till att Sture Starling inte fick sin Darling.