2015-10-03 06:00

2015-10-03 15:23

Misshandel är misshandel är misshandel

LÖRDAGSTANKAR: Catarina Forsberg

Jag arbetar med ord hela tiden. De har typ betalat mitt levebröd i snart 30 år. Och jag älskar dem.

Och därför blir jag sur, arg och upprörd när de används på ett sätt som jag inte tycker om.

Just nu är jag mest arg på mig själv för att jag har fått upp ögonen för att hela samhället – media, skola, polis och domstolar till exempel – har tillåtit en förskjutning i språkbruket som jag undrar vad den kan få för konsekvenser.

Det är ingen nyhet jag kommer med.

Men jag skulle ändå vilja att vi tog oss en stund och tänkte efter lite.

Varför är samma handling misshandel på stan klockan två på natten, mobbning klockan två på eftermiddagen i en skola och supporterkultur klockan två en lördagseftermiddag.

Innan ni nu slänger er på mejlen så vill jag påpeka att jag vet att det finns rektorer som polisanmäler misshandel till polisen och jag vet att det finns fotbollssupportrar som åtalas för misshandel.

Men det språk vi använder till vardags, när vi pratar om våld på stan, på skolan och på idrottsarenor skiljer sig.

Och jag kan inte känna annat än att om man slår någon rejält på käften så borde det inte stoppas in i olika fack bara för att det inträffar på olika ställen. Att kalla någon för hora är en kränkning alla tider på dygnet.

¨För hur mycket dessa handlingar än fördöms – och det gör de – så blir det ändå inte som om det är samma sak man pratar om. För det som får stora rubriker är när det går överstyr alldeles i skolan eller i samband med en fotbollsmatch. När barn tar livet av sig för att ingen lyckats få stopp på hans eller hennes plågoandar eller när en supporter blir misshandlad till döds.

Allt det som sker nästan dagligen håller på att bli vardag.

Jag vet att både skolpersonal, polis och supporterklubbar jobbar jättemycket med detta. Jag menar inte att de negligerar problemen i sitt dagliga arbete.

Men i det som kallas det allmänna medvetandet. Hur blir det där?

Det blir som att mobbning inte är lika allvarligt för ”de är ju bara barn som inte vet bättre” och att fotbollssupportrarna på något sätt ska ursäktas ”för att det är ju ändå ett viktigt derby och det är väl inte så konstigt om känslorna svallar över”.

Skulle inte alla tjäna på att en misshandel är en misshandel är en misshandel oavsett var den sker?

Att helt omotiverat och utan grund skrika hora till någon är en kränkning oavsett var och när det skriks?

Och vilket ansvar har vi som tidning? Och vad kan vi göra åt det?

Och därför blir jag sur, arg och upprörd när de används på ett sätt som jag inte tycker om.

Just nu är jag mest arg på mig själv för att jag har fått upp ögonen för att hela samhället – media, skola, polis och domstolar till exempel – har tillåtit en förskjutning i språkbruket som jag undrar vad den kan få för konsekvenser.

Det är ingen nyhet jag kommer med.

Men jag skulle ändå vilja att vi tog oss en stund och tänkte efter lite.

Varför är samma handling misshandel på stan klockan två på natten, mobbning klockan två på eftermiddagen i en skola och supporterkultur klockan två en lördagseftermiddag.

Innan ni nu slänger er på mejlen så vill jag påpeka att jag vet att det finns rektorer som polisanmäler misshandel till polisen och jag vet att det finns fotbollssupportrar som åtalas för misshandel.

Men det språk vi använder till vardags, när vi pratar om våld på stan, på skolan och på idrottsarenor skiljer sig.

Och jag kan inte känna annat än att om man slår någon rejält på käften så borde det inte stoppas in i olika fack bara för att det inträffar på olika ställen. Att kalla någon för hora är en kränkning alla tider på dygnet.

¨För hur mycket dessa handlingar än fördöms – och det gör de – så blir det ändå inte som om det är samma sak man pratar om. För det som får stora rubriker är när det går överstyr alldeles i skolan eller i samband med en fotbollsmatch. När barn tar livet av sig för att ingen lyckats få stopp på hans eller hennes plågoandar eller när en supporter blir misshandlad till döds.

Allt det som sker nästan dagligen håller på att bli vardag.

Jag vet att både skolpersonal, polis och supporterklubbar jobbar jättemycket med detta. Jag menar inte att de negligerar problemen i sitt dagliga arbete.

Men i det som kallas det allmänna medvetandet. Hur blir det där?

Det blir som att mobbning inte är lika allvarligt för ”de är ju bara barn som inte vet bättre” och att fotbollssupportrarna på något sätt ska ursäktas ”för att det är ju ändå ett viktigt derby och det är väl inte så konstigt om känslorna svallar över”.

Skulle inte alla tjäna på att en misshandel är en misshandel är en misshandel oavsett var den sker?

Att helt omotiverat och utan grund skrika hora till någon är en kränkning oavsett var och när det skriks?

Och vilket ansvar har vi som tidning? Och vad kan vi göra åt det?