2015-09-11 06:00

2015-09-11 06:00

Hopp och utbildning

KARLSKOGA: Barnhem i Pakistan drivs med hjälp av Pingstkyrkan

Oönskade, avvisade och övergivna. Så beskriver föreståndaren Shahbaz Inayat bakgrunden hos de pojkar som bor på barnhemmet i Faisalabad i Pakistan. Han befinner sig nu i Karlskoga för att berätta om barnhemmet som drivs i samarbete med pingstkyrkan.

Barnhemmet i Faisalabad i Pakistan grundades 1963 av pingstkyrkans missionär Birgit Lindén och sedan dess har nära 900 pojkar vistats där. Shahbaz Inayat har själv vuxit upp på barnhemmet och har arbetat där de senaste 20 åren.

– Där bor nu 55 pojkar i åldrarna 5-18. Faddrar stödjer enskilda barn och vi får stöd från församlingen i Karlskoga, säger han.

Tog sitt liv

Pojkarna kommer alla från olika bakgrunder. Shahbaz Inayat berättar att den ene pojkens mamma tog sitt liv på grund av att pappan hade drogproblem och misshandlade henne.

– Hon drack ett starkt rengöringsmedel och dog ett par dagar senare. Så pojken kom till oss för hans pappa brydde sig inte om honom.

Två bröder, då tre och sju år gamla, kom till barnhemmet efter att deras mamma skjutit ihjäl pappan.

– De hade bråkat och hon dömdes till fängelse och pojkarna är hos oss nu.

I Pakistan bor många barn på gatorna. Tegelindustrin är stor i landet och i fabrikerna arbetar hela familjer under slavliknande former. Det förekommer också att markägare äger slavar.

– En familj hade en skuld och tvingades ge bort sin son som betalning och han fick arbeta på gården och städa. Han hade till och med en kedja runt foten, säger Shahbaz Inayat.

Pojken försökte fly men slogs ner och fick bestående skador i sin rygg. En av kyrkans biståndsarbetare försökte hjälpa honom men två år senare dog pojken på grund av sina skador och sjukdom.

– Föräldrarna hotades och fick pengar för att hålla tyst och allt sopades bort.

Går i skolan

På barnhemmet får pojkarna en chans till ett nytt liv, menar Shahbaz Inayat.

– De känner sig accepterade och älskade och får uppmuntran.

Alla pojkar går i skolan, för vilket barnhemmet betalar 300 rupier i månaden per barn vilket blir ungefär 24 svenska kronor.

– Skolorna där är inte jämlika som här. Den skolan är en skola med medelstandard. Det finns de som kostar 10 000 rupier i månaden.

Josef Sjöberg, som är biståndsarbetare inom pingstkyrkan, menar att det är just utbildning som är den viktigaste framgångsfaktorn för pojkarna.

– Utan utbildning skulle de vara på gatan, tigga, stjäla och ta droger.

De berättar att det har gått riktigt bra för flera av pojkarna. En del har flyttat och arbetar i andra länder, några av dem är läkare i England och en har doktorerat i matematik vid Lunds universitet.

Under den kommande helgen är Shahbaz Inayat på plats och berättar mer om verksamheten. På lördag kommer han att vara på pingstkyrkans second hand i Stråningstorp som då firar tioårsjubileum. Samma dag anordnas även cafékväll i kyrkan där han också kommer att vara med.

Under söndagens gudstjänst predikar Josef Sjöberg och Shahbaz Inayat medverkar.

Den som vill stödja arbetet på barnhemmet kan ta kontakt med Pingstkyrkan i Karlskoga.

– Just nu har vi tio pojkar som saknar en fadder. Vi ger dem en chans att göra något med sitt liv, hopp och välsignelse, säger Shahbaz Inayat.

Barnhemmet i Faisalabad i Pakistan grundades 1963 av pingstkyrkans missionär Birgit Lindén och sedan dess har nära 900 pojkar vistats där. Shahbaz Inayat har själv vuxit upp på barnhemmet och har arbetat där de senaste 20 åren.

– Där bor nu 55 pojkar i åldrarna 5-18. Faddrar stödjer enskilda barn och vi får stöd från församlingen i Karlskoga, säger han.

Tog sitt liv

Pojkarna kommer alla från olika bakgrunder. Shahbaz Inayat berättar att den ene pojkens mamma tog sitt liv på grund av att pappan hade drogproblem och misshandlade henne.

– Hon drack ett starkt rengöringsmedel och dog ett par dagar senare. Så pojken kom till oss för hans pappa brydde sig inte om honom.

Två bröder, då tre och sju år gamla, kom till barnhemmet efter att deras mamma skjutit ihjäl pappan.

– De hade bråkat och hon dömdes till fängelse och pojkarna är hos oss nu.

I Pakistan bor många barn på gatorna. Tegelindustrin är stor i landet och i fabrikerna arbetar hela familjer under slavliknande former. Det förekommer också att markägare äger slavar.

– En familj hade en skuld och tvingades ge bort sin son som betalning och han fick arbeta på gården och städa. Han hade till och med en kedja runt foten, säger Shahbaz Inayat.

Pojken försökte fly men slogs ner och fick bestående skador i sin rygg. En av kyrkans biståndsarbetare försökte hjälpa honom men två år senare dog pojken på grund av sina skador och sjukdom.

– Föräldrarna hotades och fick pengar för att hålla tyst och allt sopades bort.

Går i skolan

På barnhemmet får pojkarna en chans till ett nytt liv, menar Shahbaz Inayat.

– De känner sig accepterade och älskade och får uppmuntran.

Alla pojkar går i skolan, för vilket barnhemmet betalar 300 rupier i månaden per barn vilket blir ungefär 24 svenska kronor.

– Skolorna där är inte jämlika som här. Den skolan är en skola med medelstandard. Det finns de som kostar 10 000 rupier i månaden.

Josef Sjöberg, som är biståndsarbetare inom pingstkyrkan, menar att det är just utbildning som är den viktigaste framgångsfaktorn för pojkarna.

– Utan utbildning skulle de vara på gatan, tigga, stjäla och ta droger.

De berättar att det har gått riktigt bra för flera av pojkarna. En del har flyttat och arbetar i andra länder, några av dem är läkare i England och en har doktorerat i matematik vid Lunds universitet.

Under den kommande helgen är Shahbaz Inayat på plats och berättar mer om verksamheten. På lördag kommer han att vara på pingstkyrkans second hand i Stråningstorp som då firar tioårsjubileum. Samma dag anordnas även cafékväll i kyrkan där han också kommer att vara med.

Under söndagens gudstjänst predikar Josef Sjöberg och Shahbaz Inayat medverkar.

Den som vill stödja arbetet på barnhemmet kan ta kontakt med Pingstkyrkan i Karlskoga.

– Just nu har vi tio pojkar som saknar en fadder. Vi ger dem en chans att göra något med sitt liv, hopp och välsignelse, säger Shahbaz Inayat.