2015-09-07 06:00

2015-09-07 10:41

80-åring skickades hem utan vårdplanering

KARLSKOGA: "Det ska inte hänga på att man har en anhörig som är jobbig"

När den 80-åriga kvinnan kom hem efter en sjukhusvistelse var hennes tillstånd försämrat och hon kunde inte klara sig lika bra själv. Utan vårdplanering och beslut om insatser fick hon inte heller någon hjälp.

Karins Anderssons 80-åriga mamma blev sjuk och lades in på Karlskoga lasarett. Efter några dagar förbättrades hennes tillstånd och hon skickades hem. Mamman bor själv i en lägenhet på andra våningen i en fastighet utan hiss. Hon har sedan i somras hjälp i form av trygghetslarm, tillsyn samt städning.

När hon nu kom tillbaka hem var hennes tillstånd inte så pass återställt att hon kunde klara sig själv lika bra som tidigare. Hon behövde mer hjälp i hemmet men enligt hennes dotter dröjde det två veckor innan några insatser beviljades från kommunen.

Mådde dåligt

– Det skulle göras en vårdplanering innan hon skrevs ut och det gjordes en begäran. Men först om två veckor kunde kommunen ha ett vårdplaneringsmöte, säger Karin.

Hon berättar att mamman mådde dåligt, hon orkade knappt ta sig upp ur sängen på grund av smärtor i ryggen. Hon hade även svårt att sköta hygienen och hade inga hjälpmedel för förflyttning.

– Jag blev förbannad helt enkelt. Om en person på 80 år kommer hem efter att ha varit inlagd kan man inte ha en vårdplanering om två veckor.

Från kommunen ska svaret ha varit att de hjälpmedel mamman behövde inte fanns på lager och Karin hänvisades till apoteket.

– Sköterskan hade gått för dagen och jag ombads återkomma efter helgen, leveranstid skulle därefter vara en vecka och så hänvisade kommunen mig till apoteket för det akuta behovet.

På apoteket fanns inte de sakerna och svaret blev dessutom att det bara är sjukhus och kommunernas hjälpmedelsuppköpare som kan inhandla den typen av varor.

Karin fick höra att insatser kunde sättas in vid akuta behov i avvaktan på en biståndsbedömning. Även där blev det dock stopp.

– Och under helgen hade mamma larmat flera gånger och bett personalen bädda rent i sängen eftersom det behövdes. Men de sa nej eftersom det inte fanns något beslut för det.

”Känns otryggt”

Karin berättar att hon även bad personalen titta om mamman hade tagit sina mediciner men fick till svar att de inte fick göra det.

– Det känns otryggt och kränkande att de som är gamla eller sjuka, det kan ju vara yngre personer också, att de inte ska får hjälp.

När Karin pratade med ansvariga på kommunen framkom det att det vid begäran ansökts om att vårdplaneringen skulle ske i hemmet.

– Oavsett så ska det inte ta två veckor. Mamma hade aldrig klarat sig utan hjälp. Nu har jag hjälpt henne men jag har själv värk på grund av artros.

I tisdags ägde dock ett vårdplaneringsmöte med kommunens biståndshandläggare rum och Karins mamma får nu den hjälp hon behöver.

– Det ska inte hänga på att man har en anhörig som är jobbig. Vad händer med den som är ensam?

Karin betonar att det inte är personalen hon är arg på.

– Det är politikerna som har det yttersta ansvaret. Det gäller att tänka om och tänka rätt.

Karin Andersson heter egentligen något annat.

Karins Anderssons 80-åriga mamma blev sjuk och lades in på Karlskoga lasarett. Efter några dagar förbättrades hennes tillstånd och hon skickades hem. Mamman bor själv i en lägenhet på andra våningen i en fastighet utan hiss. Hon har sedan i somras hjälp i form av trygghetslarm, tillsyn samt städning.

När hon nu kom tillbaka hem var hennes tillstånd inte så pass återställt att hon kunde klara sig själv lika bra som tidigare. Hon behövde mer hjälp i hemmet men enligt hennes dotter dröjde det två veckor innan några insatser beviljades från kommunen.

Mådde dåligt

– Det skulle göras en vårdplanering innan hon skrevs ut och det gjordes en begäran. Men först om två veckor kunde kommunen ha ett vårdplaneringsmöte, säger Karin.

Hon berättar att mamman mådde dåligt, hon orkade knappt ta sig upp ur sängen på grund av smärtor i ryggen. Hon hade även svårt att sköta hygienen och hade inga hjälpmedel för förflyttning.

– Jag blev förbannad helt enkelt. Om en person på 80 år kommer hem efter att ha varit inlagd kan man inte ha en vårdplanering om två veckor.

Från kommunen ska svaret ha varit att de hjälpmedel mamman behövde inte fanns på lager och Karin hänvisades till apoteket.

– Sköterskan hade gått för dagen och jag ombads återkomma efter helgen, leveranstid skulle därefter vara en vecka och så hänvisade kommunen mig till apoteket för det akuta behovet.

På apoteket fanns inte de sakerna och svaret blev dessutom att det bara är sjukhus och kommunernas hjälpmedelsuppköpare som kan inhandla den typen av varor.

Karin fick höra att insatser kunde sättas in vid akuta behov i avvaktan på en biståndsbedömning. Även där blev det dock stopp.

– Och under helgen hade mamma larmat flera gånger och bett personalen bädda rent i sängen eftersom det behövdes. Men de sa nej eftersom det inte fanns något beslut för det.

”Känns otryggt”

Karin berättar att hon även bad personalen titta om mamman hade tagit sina mediciner men fick till svar att de inte fick göra det.

– Det känns otryggt och kränkande att de som är gamla eller sjuka, det kan ju vara yngre personer också, att de inte ska får hjälp.

När Karin pratade med ansvariga på kommunen framkom det att det vid begäran ansökts om att vårdplaneringen skulle ske i hemmet.

– Oavsett så ska det inte ta två veckor. Mamma hade aldrig klarat sig utan hjälp. Nu har jag hjälpt henne men jag har själv värk på grund av artros.

I tisdags ägde dock ett vårdplaneringsmöte med kommunens biståndshandläggare rum och Karins mamma får nu den hjälp hon behöver.

– Det ska inte hänga på att man har en anhörig som är jobbig. Vad händer med den som är ensam?

Karin betonar att det inte är personalen hon är arg på.

– Det är politikerna som har det yttersta ansvaret. Det gäller att tänka om och tänka rätt.

Karin Andersson heter egentligen något annat.