2015-07-29 06:00

2015-07-29 06:00

"Jag är otrygg över pappas boende"

KARLSKOGA: Monika Sundmans pappa har rymt två gånger från Regnbågens dementavdelning

Monika Sundman fick en chock när polisen ringde. De hade hittat hennes pappa vid E-18 korsningen vid Ekeby. Det regnade och var kallt, han hade bara en sko, bar en tunn skjorta och hade skrapsår på benen.
– Det är så hemskt. Sådant här ska inte få hända, säger hon.

2009 fick hennes pappa diagnosen Alzheimers. Den 12 januari 2014 flyttade han till Regnbågens demensboende.

– Det var nybyggt och så fint. Allt var perfekt tyckte vi och personalen var som änglar.

Men det dröjde inte länge förrän han rymde. Någon hade glömt stänga ett fönstret. Det är ett lågt fönster så det var inga större problem att ta sig ut. Runt fastigheten finns ett lägre staket, även det lyckades han ta sig förbi.

– De ringde mig från akuten, pappa hade skador på benen efter att han ramlat. Då var jag förtvivlad. Sådant här ska inte få hända.

Därefter var det lugnt, men den 6 juli i år hände det igen.

– Klockan 05.00 på morgonen ringde polisen och berättat att de hittat pappa. Någon gång efter klockan 22.00 har han rymt från boendet. Han har tagit sig ut från en altandörr och vidare ut genom det låga staketet. De hittade honom vid E-18. Nedkyld och blöt. Bara en sko och en tunn tröja. Det här är oacceptabelt.

Mona Sundman har pratat med personalen och de berättade att det var oroligt på övervåningen och att de varit där.

Underbar personal

– Personalen är underbara, det är inte de som det är fel på. Men det måste till mer personal. En avdelning får aldrig vara utan personal, det är inte acceptabelt. Min pappa betalar 10 500 kronor i månaden och då ska han känna sig trygg.

Hon anser även att staketet ska bytas ut.

– Det måste till ett högre staket. Dagen efter att min pappa rymde sist så köpte personalen ett cykellås och satte på grinden i staketet. De köpte med egna pengar, någon kommunen skulle ha köpt för länge sedan.

Lisa Kihl är områdeschef för vårdboenden i kommunen där bland annat Regnbågens demensboende finns.

– Vi har nattetid bemannat på Nya Skrantahöjden med tre personal per natt och personalen får därmed rotera mellan de sex olika grupperna. Det är inte alltid som mer personal hjälper, men visst kan risken minska.

Hon säger att helt rymningssäkert går det inte att få trots att altandörrar ska hållas låsta och entrédörrar är försedda med kodlås. Det kan hända att någon tar sig ut även på dagen. Sedan vill vi att utemiljön ska vara så hemlik som möjligt och inte omges av höga staket vilket kan ge en inlåsningseffekt. Jag tror mer på individuella tekniska lösningar, som ett larm som varnar när någon lämnar vårt boende, säger Lisa Kihl.

Anders Persson

2009 fick hennes pappa diagnosen Alzheimers. Den 12 januari 2014 flyttade han till Regnbågens demensboende.

– Det var nybyggt och så fint. Allt var perfekt tyckte vi och personalen var som änglar.

Men det dröjde inte länge förrän han rymde. Någon hade glömt stänga ett fönstret. Det är ett lågt fönster så det var inga större problem att ta sig ut. Runt fastigheten finns ett lägre staket, även det lyckades han ta sig förbi.

– De ringde mig från akuten, pappa hade skador på benen efter att han ramlat. Då var jag förtvivlad. Sådant här ska inte få hända.

Därefter var det lugnt, men den 6 juli i år hände det igen.

– Klockan 05.00 på morgonen ringde polisen och berättat att de hittat pappa. Någon gång efter klockan 22.00 har han rymt från boendet. Han har tagit sig ut från en altandörr och vidare ut genom det låga staketet. De hittade honom vid E-18. Nedkyld och blöt. Bara en sko och en tunn tröja. Det här är oacceptabelt.

Mona Sundman har pratat med personalen och de berättade att det var oroligt på övervåningen och att de varit där.

Underbar personal

– Personalen är underbara, det är inte de som det är fel på. Men det måste till mer personal. En avdelning får aldrig vara utan personal, det är inte acceptabelt. Min pappa betalar 10 500 kronor i månaden och då ska han känna sig trygg.

Hon anser även att staketet ska bytas ut.

– Det måste till ett högre staket. Dagen efter att min pappa rymde sist så köpte personalen ett cykellås och satte på grinden i staketet. De köpte med egna pengar, någon kommunen skulle ha köpt för länge sedan.

Lisa Kihl är områdeschef för vårdboenden i kommunen där bland annat Regnbågens demensboende finns.

– Vi har nattetid bemannat på Nya Skrantahöjden med tre personal per natt och personalen får därmed rotera mellan de sex olika grupperna. Det är inte alltid som mer personal hjälper, men visst kan risken minska.

Hon säger att helt rymningssäkert går det inte att få trots att altandörrar ska hållas låsta och entrédörrar är försedda med kodlås. Det kan hända att någon tar sig ut även på dagen. Sedan vill vi att utemiljön ska vara så hemlik som möjligt och inte omges av höga staket vilket kan ge en inlåsningseffekt. Jag tror mer på individuella tekniska lösningar, som ett larm som varnar när någon lämnar vårt boende, säger Lisa Kihl.

Anders Persson