2015-07-18 06:00

2015-07-18 06:00

Högt pris för skottskadorna

På bara ett och ett halvt år har 58 personer skottskadats i Göteborg. Det framkommer av en studie som presenteras i Läkartidningen (29-31/2015). Skottskador har länge varit ovanligt för svensk sjukvård, men beskrivs nu som en del av rutinsjukvården. Det borde få ansvariga politiker att reagera.

Studien, som kartlägger vårdfall med skottskador i Göteborg över tiden 1 januari 2013 till och med 30 juni 2014, är gjord av Björn Holmström, AT-läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Sven Alhbin, tidigare chef på länskriminalpolisen i Västra Götaland samt David Pazooki och Hans Granhed som båda är överläkare vid traumavårdsenheten på Sahlgrenska.

De fakta som presenteras talar i mångt och mycket för sig själva: Tio av de skottskadade personerna, varav fyra var skjutna i huvudet, dog. Medianåldern för patienterna var 26 år. 90 procent av fallen inkom under jourtid. Den sammanlagda vårdtiden för de 47 patienter som lades in på sjukhuset var 316 dagar. Minst sju av de tio dödsfallen kunde relateras till gängkriminalitet.

De direkta kostnaderna för vården uppgick till 6,2 miljoner kronor. Då har inte återbesök eller reoperationer tagits med i beräkningen. ”De avbrott i planerad verksamhet som sker i flera verksamheter under ett larm har inte heller gått att kostnadsberäkna”, skriver författarna. De konstaterar också att kostnaderna för sjukvården sannolikt endast utgör en liten del av de totala, om polisära insatser och domstolskostnader tas med.

6,2 miljoner kronor är alltså bara en bråkdel av den totala prislappen på skjutningarna och den våldsamma gängkriminalitet som ökat den senaste tiden i Göteborgsområdet, men även på andra håll i landet. Oron för anhöriga till de som skadats och osäkerheten i de områden där polisen och rättsväsendet inte har förmått komma åt brottsligheten kan heller inte mätas. Det är en oacceptabel utveckling.

Författarna till studien i Läkartidningen beskriver att skottskador, vilket tidigare har varit förhållandevis ovanligt, blir en ”alltmer påtaglig del av rutinsjukvård”. De bedömer också att skottskador ”under överskådlig framtid”sannolikt kommer att vara ett mer eller mindre frekvent inslag i vården. Utifrån sitt medicinska perspektiv drar de således slutsatsen att det är viktigt att sjukvården har specialkompetens inom traumakirurgi, i synnerhet under jourtid.

Den politiska slutsatsen behöver dock främst vara en annan. Insatserna mot gängkriminaliteten måste stärkas. Förebyggande arbete mot att unga hamnar i kriminalitet är en viktig del. Med tanke på att sådana insatser som genomförts hitintills dessvärre har gett begränsat resultat, vilket inte minst Ekots granskning från i början av sommaren visar, krävs också andra åtgärder, exempelvis ökad specialkompetens inom polisen och mer kännbara straff.

När läkare talar om skottskador som rutinsjukvård är det häpnadsväckande att ansvariga politiker inte har agerat i en mer omfattande utsträckning.

Amelie Langby/SNB

På bara ett och ett halvt år har 58 personer skottskadats i Göteborg. Det framkommer av en studie som presenteras i Läkartidningen (29-31/2015). Skottskador har länge varit ovanligt för svensk sjukvård, men beskrivs nu som en del av rutinsjukvården. Det borde få ansvariga politiker att reagera.

Studien, som kartlägger vårdfall med skottskador i Göteborg över tiden 1 januari 2013 till och med 30 juni 2014, är gjord av Björn Holmström, AT-läkare vid Sahlgrenska universitetssjukhuset, Sven Alhbin, tidigare chef på länskriminalpolisen i Västra Götaland samt David Pazooki och Hans Granhed som båda är överläkare vid traumavårdsenheten på Sahlgrenska.

De fakta som presenteras talar i mångt och mycket för sig själva: Tio av de skottskadade personerna, varav fyra var skjutna i huvudet, dog. Medianåldern för patienterna var 26 år. 90 procent av fallen inkom under jourtid. Den sammanlagda vårdtiden för de 47 patienter som lades in på sjukhuset var 316 dagar. Minst sju av de tio dödsfallen kunde relateras till gängkriminalitet.

De direkta kostnaderna för vården uppgick till 6,2 miljoner kronor. Då har inte återbesök eller reoperationer tagits med i beräkningen. ”De avbrott i planerad verksamhet som sker i flera verksamheter under ett larm har inte heller gått att kostnadsberäkna”, skriver författarna. De konstaterar också att kostnaderna för sjukvården sannolikt endast utgör en liten del av de totala, om polisära insatser och domstolskostnader tas med.

6,2 miljoner kronor är alltså bara en bråkdel av den totala prislappen på skjutningarna och den våldsamma gängkriminalitet som ökat den senaste tiden i Göteborgsområdet, men även på andra håll i landet. Oron för anhöriga till de som skadats och osäkerheten i de områden där polisen och rättsväsendet inte har förmått komma åt brottsligheten kan heller inte mätas. Det är en oacceptabel utveckling.

Författarna till studien i Läkartidningen beskriver att skottskador, vilket tidigare har varit förhållandevis ovanligt, blir en ”alltmer påtaglig del av rutinsjukvård”. De bedömer också att skottskador ”under överskådlig framtid”sannolikt kommer att vara ett mer eller mindre frekvent inslag i vården. Utifrån sitt medicinska perspektiv drar de således slutsatsen att det är viktigt att sjukvården har specialkompetens inom traumakirurgi, i synnerhet under jourtid.

Den politiska slutsatsen behöver dock främst vara en annan. Insatserna mot gängkriminaliteten måste stärkas. Förebyggande arbete mot att unga hamnar i kriminalitet är en viktig del. Med tanke på att sådana insatser som genomförts hitintills dessvärre har gett begränsat resultat, vilket inte minst Ekots granskning från i början av sommaren visar, krävs också andra åtgärder, exempelvis ökad specialkompetens inom polisen och mer kännbara straff.

När läkare talar om skottskador som rutinsjukvård är det häpnadsväckande att ansvariga politiker inte har agerat i en mer omfattande utsträckning.

Amelie Langby/SNB